Däckad

Igår började jag storgäspa så tårarna sprutade redan strax efter 20 och före 21 hade jag gått och lagt mig och somnat. Maken, hjärtat mitt, lät mig sova tills jag vaknade.

Det tog 12 timmar, lite drygt. 

Då vet man att omställningen tar kraft. Jag visste i och för sig att ökad träningsdos skulle betyda att kroppen kräver mer sömn, men detta var ju nästan löjligt... Jag fick veta att Paula hade varit hos oss i morse och haft roligt, men det är inget jag minns eller reagerade på. Så djupt sov jag när jag höll på att hämta mig från utbrändheten, jag kunde sova, sova, sova i all evighet med korta pauser för toalett och föda. 

Så gräsligt stort underskott låg jag inte på igår, lagom faktiskt för en gångs skull. Jag brukar vilja landa mellan -500 och -1 000 kcal, men inte mer. Jag skyller på en kombination av träningen, det förändrade ljuset och ett i samanhanget stort underskott ändå.

Eftersom det dessutom var vilodag igår känns det som att kroppen passade på, när jag ändå inte gjorde något. Lite "Ok, ska vi ta vilodag, då jäklar ska vi ta vilodag!"

På schemat idag står det bland annat marklyft. Det är med skräckblandad förtjustning jag ger mig på det, 60 kg är mycket tycker jag. Hoppas all sömn gjort mig gott nu så jag kan lyfta bra.