Den andra sidan av bebislyckan
Känsliga läsare kanske ska undvika det här blod-, kiss- och bajsluktande inlägget. Bara en tanke som slog mig.
Att få barn är ett mirakel, inte tu tal om den saken. Effekterna på mamma kan dock bli ganska överraskande, om man inte varit med förr. Det är inte så att alla pratar om vad bäckenbottnen utsätts för, eller hur svullnaden och ömheten påverkar kroppen.
Det är som om det vore tabu att kroppen fungerar lite risigt efter att ha pressat ut ungefär 3,5kg människa genom en passage som bara precis nätt och jämt fungerar för ändamålet, och ibland inte ens det. För kvinnor spricker, eller blir klippta. Vävnader brister. Hela underlivet svullnar upp av prestationen, och kontakten med alla de små känsliga musklerna försvinner ett tag. Är man inte beredd på det kan det bli ett par traumatiska månader, innan knipövningarna börjat bita och innan livmodern dragit ihop sig igen.
Nu för tiden tror jag de är bättre på att berätta om allt det där, kanske, men när jag fick min första var det ingen som förvarnade mig om blodflödet, urinläckaget och hur annorlunda underlivet kändes. Det kom som en otrevlig överraskning.
Knipövningarna kan man börja med på en gång, men någon annan styrketräning i övrigt ska man nog akta sig för innan återbesöket hos barnmorskan. Det är lika bra att vänta och låta barnmorskan kontrollera magmusklerna, livmoder och att allt läker ihop som det ska först, innan det är läge att bli ambitiös. De första veckorna direkt efter en förlossning räcker barnvagnspromenader gott för att ställa bäckenbotten på prov den kanske inte klarar av. Det är tur att det finns bindor som klarar det mesta nu för tiden. Någon sa att man ska inte lyfta tyngre än sin bebis, det kan vara en vettig tumregel eftersom mittkroppen även i flera veckor efteråt är väldigt instabil och känslig. Diskbråck är inte att leka med.
En annan sak som man får lära sig om man inte redan kan det är att inte hålla sig och att sitta kvar på toa tills allt är klart, oavsett om man måste kissa eller bajsa. I början känns det verkligen som att man håller på att krysta inälvorna ur sig om man försöker ta i, så det är lika gott att låta bli. Riskerna med att försöka hålla sig är givna, antingen gör du på dig eller så får du förstoppning. I början är bäckenbotten som sagt extremt klen och har vansinnigt dålig uthållighet. Skalmansklockan behöver i stort sett kompletteras med en potta också.
Skulle det vid efterkontrollen efter 6-7 veckor fortfarande vara ett problem att urinen läcker eller att det är svårt att bajsa måste man prata med sin barnmorska. De kan remittera till rätt specialister, som efter bedömning kan sätta in åtgärder så att livet blir mycket drägligare.
Det är otroligt vanligt att kvinnor drabbas av inkontinens, men det är jätteovanligt att prata om det. Som om det vore konstigt eller skamligt att inte allt fungerar som det gjorde före förlossningen. Många smyger med bindor och isolerar sig, eftersom de är rädda och skäms. Det är inte ett värdigt liv, särskilt inte som det finns hjälp att få! Men man måste be om det, och man måste våga säga som det är. Innan dess kommer allt bara rulla på som förut.
Jag lider för övrigt mer av ofrivillig mjölkavgång, eller vad man nu ska kalla det, än urinläckage. Båda händer, men det är svårare att hantera rinnande mjölk, i alla fall i de mängder det är frågan om. De inlägg och grejer jag testat hittills har varit väldigt otillräckliga och det läcker snabbt igenom. Att det kommer att balansera sig snart är en klen tröst när man står på Apoteket eller ICA och känner mjölken rinna till...
Det hade dock kunnat vara värre tänker jag. Det hade kunnat vara precis tvärt om också, det hade jag förmodligen sörjt mer. Doften av ljummen mjölk, bebis och (så småningom) syrlig bebisavföring, vänjer man sig lätt vid. Hon är lika regelbunden som en klocka på det viset, inte så att hon alltid blir hungrig vid samma tid men när hon väl äter så gör hon garanterat också i blöjan. Mycket, ofta och till bredden fyller hon blöjorna. När det blir dags för annan mat så småningom kommer hon börja fylla blöjorna med fynd som mer liknar från människa, även i doft, så det är lika bra att glädja sig åt de relativt doftfria senasationerna i blöjan nu.
Gillar
Kommentarer
-
Det sorgliga är att jag förstått att det inte alls är självklart för kvinnor med kvarvarande problem att få den hjälp det behöver. Och det är jag glad jag inte visste om innan jag födde barn -95 och -98 , då hade jag oroat mig för det med.
-
Det är ett problem, att kvinnor inte får den vård de har rätt till (vilket i och för sig gäller hjärt- kärlsjukdom, diabetes och andra, allvarliga, sjukdomar också), men det är inte alldeles ovanligt att det i lika delar hänger på kvinnans oförmåga att säga som det är och hävda sin rätt som vårdens oförmåga att ta kvinnor på allvar.
Jag tror inte jag hade vågat ställa krav och domdera när jag fick min första som snart 20-åring och HSAN hade jag ingen aning om vad det var på den tiden, men nu för tiden tvekar jag inte att hävda min rätt och vara påstridig. Önskar fler vågade göra det, så det blir ändring någon gång på hur kvinnohälsan hanteras.
-
Det räcker att jag tittar på henne ibland, så får jag byta både kläder och inlägg
Fast jobbigast blir det när jag ammar, och hon äter på ena sidan medan det droppar och rinner på andra sidan.
-
Oj hjälp!! Aja, du varnade faktiskt för innehållet, får skylla mig själv som läste ändå!
*kniper ihop benen extra hårt* -
Heh, ja jag gjorde ju det och försökte medvetet undvika allt för grafiska beskrivningar av vad som händer, utifall att någon inte riktigt tänkte sig för ;-) :-)
-
Äsch det är jättebra att du skriver om det! Vi behöver verkligen prata mer om det här! Jag hade ingen insikt alls förrän min bästa vän blev med barn och hon fick massor av komplikationer, som dessutom ignorerades av vården, och det tog flera år innan hon läkte helt.
-
En Aha-läsning.
Jag hade så mycket mat att jag pumpade ur lite ur det vilande bröstet innan amningen...som bara tog c:a 5 min i början. Hon bara svalde...
Pumpade och frös in 35 liter bröstmjölk på de 6-8 veckor jag ammade båda två. De fick den oxå när jag slutat amma. Fick friska och krya barn ...utan allergier och sånt....så amma på bara. 👍
-
Grattis till det lilla livet 😃
Jag brukade använda en uppsamlingskopp på det andra bröstet medans babyn sög på det ena.. hade väldigt mycket mjölk så även uppsamlingskoppen fylldes snabbt, men hade då en burk bredvi och tömmde i, är ju en praktisk hällpip på uppsamlingskoppen. När jag fick barn nr 3 så ammade jag alltid på ena bröstet och pumpade det andra, nästa amning så böt jag bröst, pumpade det jag ammat vid och ammade det jag pumpat. Frös in och lämnade till prematur avdelningen ca 20 liter blev det. Första månaderna sov jag i en bh med några nr för stora kupor så jag fick plats m en hopvikt frotehandduk i varje kupa för att inte madrassen skulle bli dyngsur, tills tillgången anpassat sig till efterfrågan så att säga.. : D
-
Där har medföräldern en viktig funktion också, att hjälpa till och ryta ifrån mot vården om mamma är för trött, ledsen, sömnlös eller bara för uppgiven för att ta fighten själv, tycker jag. Under förutsättning att mamma berättat hur det ligger till, vissa kvinnor berättar inte ens för medföräldern hur det ligger till.
Paula gapar och sväljer så gott hon hinner, men det är sånt tryck i början att hon sätter i halsen rätt ofta. Får kanske börja pumpa ur lite, så hon slipper sätta frukosten i halsen var och varannan morgon
Kopp fungerar bra hemma, men jag skulle nog tveka att använda den på ICA
-
Hahaha jaa inte på ica kanske
Logga in för att skriva en kommentar.