Det börjar likna något
Det börjar likna något. Garderoberna är äntligen klara, så nu kan jag börja flytta in i dem. Paulas garderob är klar. Sakerna börjar komma på plats så sakteliga även utanför köket.
Vi har börjat anpassa trädgården lite också. Det fattades en ros i raden längs grusgången så Paula fick välja en.
Bild: Paulas egenhändigt valda ros, en låg buskros som doftar fantastiskt. Louise Bugnet (rosa rugosa).
Jag tror Paula valde ros med näsan, för den doftade faktiskt redan innan den slagit ut. Det är en förädlad vresros, få taggar och om den håller sig till sina mått ska den inte bli mer än en meter hög och lika bred. Ett bra val.
Jag lät henne i och för sig välja på en viss rad, och där var det mest småväxta buskrosor men alla doftar inte lika underbart som dessa. Vissa är bara vackra men helt utan doft. Några blir betydligt högre, en del är miniatyrrosor. Vi planterade en likadan i förra huset, en sådan och en Therese Bugnet.
Bild: Skapandet sker här.
Paula lekte med en kompis som bor tvärs över gatan, de bor där över sommaren. Vi får väl se om de flyttar in mer stadigvarande, hoppet lever. I vanliga fall hyr de ut huset över sommaren, men jag skulle ju hellre se att de flyttar ut på heltid. Det är tragiskt med ett tomt hus, och Paula hade väldigt roligt med deras yngsta barn, så det är ren egoism. 
Paula, som i vanliga fall är snäll och hänsynsfull, bråkade nästan hela vägen hem för att hon ville stanna. Det säger en hel del om hur roligt hon hade. Annars hade det varit lätt att få med henne hem. 
Pappa verkar finna sig till rätta i den nya huset, tack och lov. Men han har ju ett omättligt behov av att komma ut på gården och titta. Det är förstås lite påfrestande också, jag älskar honom men man vill kanske inte ha sina föräldrar springade i huset varje dag.
Jag har så sakta börjat fundera på kosten, och tänka mig för lite. Det är mest hur många potatisar jag tar eller kolla vad klockan egentligen är innan jag tar något mer. Inget stort. Men med små steg kommer man också långt. Min energi räcker inte till mer än så just nu.
Gillar
Kommentarer
-
det är mer än man kan säga här, Kaos från o till. Så jäkla jobbigt. Nu ska jag försöka göra nåt. Härligt för er att ni kommit så långt iaf,
-
Tack! Kaos är jobbigt, jag vet hur du känner dig Pralin! Hoppas du får lite ro också framöver!
-
Vad roligt att P fått en kompis på så nära håll. Det blir nog bra allting och även om huset är " kända domäner " tar det sin tid att " bo in sig" permanent. Nu är det väl bär och svamptider som gäller ...det är ju bra motion att gå i skogen.
Ha det fint. Vi vänder hemåt imorgon efter en bra semester. Tacksam
-
Ja, jag blev glad över att de har yngre barn också, inte bara tonåringar
Ja, ska jag plocka bär får hunden bli hemma, annars äter han upp alla
Någon gång när ni är på äventyr måste ni komma förbi och säga hej, ställa upp Pärlan och övernatta så slipper ni jaga fram och stressa på vägarna
-
Tackar , det gör vi så gärna. Ska bli kul att ses irl igen. Tills dess ...ha det bäst och njut av livet.
PS. glömde säga vilken fin " skaparplats " du / ni fått. DS.
-
Tack
Det är bara att hojta så sätter jag på kaffet
-
Så skönt att ni börjar komma till rätta och att ni trivs ! Vi tog över min svärmors hem efter att hennes Altzheimers blivit för svår och hon flyttade till ett hem. När hon kom till oss sa hon i klara stunder det här är ju mitt, det här är ju mitt och hon såg ut som om hon skulle falla död ner. Kanske känner din pappa att det är hans än även om han vet att ni tagit över. Det är nog bara tiden som kan ändra på det.
-
Jo, så är det nog antagligen Konfekt. Som tur är tycker han det är roligt att gå i trädgården och påta också, så det är inte jämt han sitter i köket och vill prata.
-
Så fint! Och härligt att det går framåt!
Logga in för att skriva en kommentar.