Det gick undan
Bokus var snabba, jag beställde böckerna igår och idag låg de i lådan. Jag har hunnit bläddra i "Hälsa på recept" och den verkar vara inne på samma linje som "Hjärnstark" fast betydligt mer vetenskapligt formulerad. Den senare är nyare tror jag, och skriven för en annan publik. "Hälsa på recept" känns mer som min bok. Den har källhänvisningar till alla sina kapitel 
Bild: Mina nya böcker.
Jag läste bland annat om hur träning initialt ökar adrenalin och kortisol, detta visste jag redan. Ungefär två timmar efter träningen sjunker halterna rejält, detta visste jag också men inte i vilken omfattning och framför allt inte hur länge. De håller sig sänkta i närmare två dygn. Det kunde ta några veckor, kanske tre fyra, innan man märker effekterna.
Jag är inne på min tredje vecka just nu, jag känner effekterna. Sover bättre. Känner mig bättre. Är gladare.
Hann se en blänkare om att minnet påverkas både av styrketräning och löpning. Det kändes som en uppmaning att inte glömma styrkan, nu när löpningen flyter på så bra. 
Jag tänker inte skriva det jag tänkte först ("Med lite tur hinner jag både styrka och löpning imorgon") för det är exakt den sortens tänk som ledde mig tillbaka till ruta ett. Imorgon har jag en videokonferens på förmiddagen. Därefter lunch.
Eftermiddagen är öppen, för det är inte säkert att jag har energi kvar sedan. Det är ofta så nu, att energin varar till mitt på dagen ungefär, resten är en viljans triumf över kroppen. Och det är inte bra.
Så jag lämnar eftermiddagen öppen istället. Om energin finns, och om jag har lust på riktigt, om det känns som att det skulle tillföra mer än det tar. OM. Då kanske. Men antagligen inte.
Det som gör mig lite sugen på att springa redan imorgon, förutom det underbara passet igår, är att jag gillar att kolla på Dr Who. Jag sätter plattan så jag inte ser några siffror, och trycker pil upp och pil ner på bandet för att reglera farten. Jag vet inte vilken fart jag håller förrän efteråt, Garmin har örnkoll på mig 
Jag hade nog inte själv trott att jag kunde springa på i under 8 min/km i nära en timma faktiskt. Det är märkligt vad man klarar när man inte vet vad man gör, bara lyssnar inåt på vad kroppen säger
I helgen noterade jag att jag börjar springa ihjäl mina favorit-tights så jag surfade in på Stadium för att köpa nya. Lo and behold, de hade 20% rea på dem!! Så jag köpte 2 par den här gången. Jag älskar dem!
Bild: Mina favoritbyxor. Inte mina ben dock. Jag är lite rundare
Det som är det skönaste med kompressionen är att allt det där som guppar omkring, det där som inte är muskler, sitter still när jag springer. Eller still, det följer med iaf, i samma takt som jag springer så jag slipper känna mig som en påse ärtor.
Jag lärde mig en annan sak igår också. Jag hade lite bråttom så jag knöt skorna ganska löst, och jag fick inte ont i fötterna det minsta. Skorna satt riktigt löst, så där som jag gjorde förr inför ultraloppen. Så löst att jag kan kliva ur dem mer eller mindre.
Inte ens lite öm.
Det kan vara så med andra ord att fötterna har tjurat för att jag knutit skorna för hårt, som jag knyter trailskorna. De sitter tight och fint.
Var det en engångsföreteelse, eller ska jag fortsätta knyta skorna som om jag glömt hur man gör? Det är jag också ivrig att testa.
Paula tittade på byxorna och konstaterade att "Mamma ska träna. Springbyxor" och pekade på tightsen. Hon visste redan
Lite försiktigt har jag börjat ta tag i kosten. Jag väger inte, men jag tänker på den. Enkla saker, som bara ta en gång. Minst 50% grönsaker. Två skivor ost på mackan, inte fem. Jag älskar ost, så detta är det svåraste.
Dricka vatten ofta är också en sån där sak, jag vet nämligen att kroppen är lite dålig på sug och törst. Är jag sugen på något? Är jag törstig? Kan mycket väl vara så att det munnen längtar efter är kallt och gott vatten.
8 av 10 gånger räcker det med kallt kolsyrat vatten, så vad ska man tro?
Att inte vänta tills jag är så hungrig att jag klan äta upp förpackningen maten ligger i är också en sån där sak. Planera framåt. Vi har matlådor, färdiga att värma. Hemlagade.
Mycket av det här är sådant som jag redan kan, som jag provat ut. Inga konstigheter. Det som är svårigheten nu är att ta kontrollen utan att trigga stressen.
Det är det svåraste.
Ett steg i taget helt enkelt. Inte göra allt på en gång. Inte gå för fort fram.
Gillar
Kommentarer
-
Jättesnygga "springbyxor"! 👍
Jag tror också på att hålla sig till planen. Det blir lätt en ny stressfaktor om jag börjar göra mer och mer, även om det känns bra där och då.
Du är jätteduktig! 😁👍
-
springa de fixar inte jag. Gjorde de som ung,för vardagsbehov. I dag får man vara glad man får benen över sängkanten. Men jag försöker att röra mej de lilla jag kan. Du är super på de du gör.
-
MagganD, exakt! Bara för att det känns bättre betyder det inte att det är bra.
pralin, man får göra det man kan med det man har helt enkelt. Det är inte mer man kan begära
-
Härligt att läsa hur du svänger på det hela. Att göra för att det känns och är meningsfullt inte enbart för att prestera och följa en plan som kan "bockas av"
Visst är det märkligt hur man nog vet vad som är bäst för en själv och ändå faller man dit och gör helt tvärtom.
Med all den kunskap man samlat på sig skulle man nog fixa att skriva en egen bok på ämnet - varför skall det då vara så svårt att leva enligt den kunskapen?
Min kära kollega sa en gång till mig att den svåraste uppgift en person kan få är att omvandla teori till ett konkret konstruktivt görande. Det är mycket lättare att teoretisera kring det man gör.
Logga in för att skriva en kommentar.