Det tar liksom aldrig slut

Paula åkte på magsjukan i helgen, och det var ju inte så roligt varken för henne eller oss. Hon var dock väldigt duktig på att hantera det, och på det stora hela taget gick det jättebra. Inatt har hon varit kräk- och feberfri, så på onsdag borde hon vara redo för skola igen. Två dagar ska man ju vara symptomfri.

Mitt i allt detta blir det stopp i röret ut från huset. Fick ringa kretslopp sydost så de kom och spolade rören. Hur kul är det med en massa tvätt som väntar, en kräksjuk unge och ett hushåll att sköta? Tack och lov kom de snabbt, det tog en och en halv timme ungefär så kunde vi fortsätta tvätta, spola och diska.

Eftersom proppen satt så långt från huset, nästan ute vid brunnen, har den byggts upp under en längre tid. Jag har svårt att tro att det enbart skulle bero på att vi satte in en modernare toastol när vi flyttade in för ett halvår sedan.

Det som är komiskt, om någon kan anses vara komiskt, i sammanhanget är att vi dessutom explicit letade efter en toa som inte är snålspolande, den är givetvis snålare än en gammal porslinstron från '58 men fortfarande en av de mer slösaktiga "miljösvinen", eftersom vi har eget vatten. Vi la ner mycket besvär på att undvika snålspolande toalett, och så får jag bassning av pappas sambo för att vi snål-spolar? 

Tillåt mig tvivla. Däremot tror jag 30 års urdiskade stekpannor, karotter och kastruller bygger upp något som en modern toa inte riktigt klarar av att spola sig förbi, och vips bygger det igen istället.

Saker man inte ska skölja ner i vasken:

• Matolja och stekfett – stelnar och bildar proppar  i rören.

• Råa ägg (inklusive kaksmet) – bildar omelett i avloppsrören i kontakt med varmt vatten

• Stearin – även smulor från stearin kan bilda proppar

• Kaffesump – kombinationen av gammalt fett och kaffesump resulterar lätt i en propp

Jag har en metod för allt det där.

Sumpen går i komposten, råa ägg (det som inte ska användas eller kan sparas) får hunden eller katterna, kaksmet får Paula, stearin hamnar i återvinningen och matolja/stekfett torkas med papper och kastas i brännbart. Är det mycket häller man ner det i en tetra och låter det stelna, innan det åker till återvinningen.

Handen på hjärtat, när ni stekt köttbullarna. Vad gör ni med det överblivna stekfettet?

När det var hälsokoll på skolan för ett tag sedan med Paula berättar barnet glatt att hon älskar broccoli. Och rödbetor... Och det är sant också, hon äter glatt alla möjliga grönsaker.

Jag har funderat på det där. En rätt som hon brukar älska är när vi delar grönsaker, lägger dem på en plåt och lägger skivad, marinerad fläskkotlett utan ben ovanpå. Tillagas i ugn i 45-50 minuter ungefär, på ungefär 200°, 175° om det är varmluft. 

Man lär sig så småningom hur stora bitar av det ena och det andra man behöver ta för att allt ska bli färdigt på plåten samtidigt.

Den enda olja som behövs är den man penslar plåten med och det som följer med köttet, marinaden. Salta gör var och en på sin tallrik, och till det har man matyoghurt samt feta eller getost. 

Paula väljer grönsaker själv, nästan alltid broccoli, rödbeta, morot. Kanske en bit potatis, och nyligen har hon uppräckt blomkålen. Finstrimlad vitkål i lingon är gott också, å andra sidan äter hon allt om det är lingon på.

De färgstarkaste grönsakerna. Jag undrar om det har med saken att göra eller om det är en ren slump att det blir så? 

Motorsågskursen går bra, liksom kursen i biodling. Jag tror dessvärre att den sista köldknäppen avlivade bina, men det är sådant som kan hända när vädret pendlar som det gjort. 

Det börjar bli dags att fundera på att ta hand om veden, så jag studerar kurslitteraturen ordentligt och är noga med skyddsutrustningen. Motorsågar är inte att leka med.

Något betydligt mindre farligt är det nya våffeljärnet vi skaffade.

Helst ska man göra en våffelsmet med jäst, den håller formen bättre än en med bakpulver har jag lärt mig efter att ha experimenterat. Gör man dem med jäst, även om det är torrjäst, håller de formen och fraset även när de börjat kallna.

Skålarna fungerar utmärkt att ha glass, frukt eller annat gott i.

När vi experimenterade använde vi frukt, veganskt sprej-"grädde" (med lägre fetthalt så att jag slipper ont i magen) och det blev supergott!

Det där är något vi kommer att göra om.

Jag fortsätter att måla mina katter, det känns inte som att jag behöver någon mer kurs egentligen men ibland tycker jag det vore kul att bara träffas några stycken och sitta och måla ihop.

Jag hoppas kulturföreningen i det närmaste samhället nappar, jag har föreslagit akrylmåleri-träffar när jag varit där.

Gissningsvis kommer det väl att bli någonting, frågan är om de kommer att försöka få mig att driva det eller vad som händer. Jag brukar åka på sånt där, trots att jag är lite folkskygg.

Det var i princip så jag hamnade som instruktör i ju-jutsuklubben en gång i tiden. Jag vet inte varför det blir så, har jag en skylt i pannan som säger "kursledare"? 

Mitt i allt detta ska jag då försöka träna, det gör så där. Två gånger i veckan lyckas jag få till åtminstone, på cykeln med Zwift. Vikten rör sig oändligt sakta neråt, men det kan ju bero på att jag ideligen glömmer att bokföra. 

Som tur är sköter jag kosten hyfsat ändå. Inte bra nog för några jätteresultat, men tillräckligt för att orka göra det jag behöver och fortfarande gå ner i vikt lite. 

Den balansakten tål att tänkas på.

Vad händer om jag stryper energin för hårt, kan jag göra allt jag behöver och vill göra då eller säckar jag ihop i ett litet deprimerat hörn igen för att jag inte orkar?

Sakta, sakta kommer man långt. 

Samma visdom som jag lärde mig när jag började med ultradistanslöpning.

Ha inte för bråttom!

Ha tålamod!

Sköt om er