Dumma fot
Jag startade på 24-timmars, osäker på hur det skulle gå och mina tvivel var inte obefogade. Med jämna mellanrum har jag känt av stukningen från i somras, tillräckligt för att jag ska reagera men inte tillräckligt för att sporra mig att göra något mer än det jag redan gör (ex tåhäv, balansplatteövningar typ utfall på balansplatta och knäböj på balansplatta, enbensövningar med och utan gummiband). Det kan vara så att 4 månader är för lite tid.
Hur som helst började jag känna av vänsterfotleden redan efter 3 mil, vart tredje steg ungefär nöp det till lite vagt på utsidan av fotleden. Precis samma ställe som gjorde ont när jag stukade mig i somras. När jag närmade mig 4 mil kände jag av fotleden vid varje steg, och dessutom började högerfoten ömma. Jag misstänker att jag sprang och kompenserade på något vis, försökte väl antagligen avlasta den ömma fotleden så mycket det gick. Helt lätt att göra det blev det dock inte när vänsterfoten har innerspår de första sex timmarna. Sen vände vi varv men då var det redan för sent.
Snörade av mig skorna och jämförde fotlederna vid ~4 mil, och vänsterknölen var åtminstone en tredjedel större än höger. Beslutade mig för att åtminstone klara maran, så jag gick de sista varven och försökte låta bli att halta. Jag har fått för mig att man bara anstränger andra muskler galet om man gör det. Tackade för mig och sa adjö till arrangörerna och Telekonsult arena för kvällen, besviken och grinig. Visst, man klarar alltid en tidsultra, men jag hade en plan. En sund och vettig plan dessutom, men den sprack i och med att fotleden svullnade upp. När jag stannade hade jag gott om krafter kvar, jag kände mig inte sliten eller trött. Dagen efter loppet gick jag obehindrat, om man bortser från en lätt stelhet i fotleden. Idag, två dagar senare är allt som normalt igen.
Allt utom att jag fortfarande är besviken och tappat tron på kroppen igen.
Gillar
Kommentarer
-
Jag är sååå imponerad av dig! Bara tanken på att springa en mara låter helt otroligt i mina öron. Bra jobbat! Förstår att du är frustrerad över din krånglande fot. Men, wow!! Du kan vara riktigt stolt över att du genomförde så mycket som du gjorde.
:)
-
Bra kämpat - nu får du vila foten i form...
-
Tack, planen var att komma upp till tre gånger längre åtminstone så just nu känns det som "bara en mara" men egentligen vet jag att det inte är "bara".
Jag gnetar väl på med min rehab och försöker igen vad det lider, så lätt ger jag mig inte :-)
-
Tack! Ja, just nu är jag gramse på kroppen.
Logga in för att skriva en kommentar.