Ekipering och säsongsavslutning
I måndags var det dags för mer intervaller med Team Nordic Trail, och återigen kom jag dit som ett vrak. Haninge trail gick på söndagen, och med 10km och 200 höjdmeter var det ett tuffare lopp än jag räknat med. Baksidorna och baken var rejält ömma när jag kom till träningen.
Men jag joggade i alla fall dit, så jag blev uppvärmd och det var väl tur det eftersom vi körde backintervaller, och jag fick återse Arons backe - den brantaste knöligaste backen i hela Ursvik. Efter en timma vad jag mör igen, trots att uppvärmningen hade sköljt bort det mesta av träningsvärken. Jag joggade inte hem :-)
Däremot köpte jag en långärmad klubbtröja också:
Bild: Så där bra sitter tröjan, den är en small. Vilken tur att de hade slut på large, det var nämligen det jag hade tänkt beställa!
Hade det inte varit för att Large var slut hade jag aldrig ens provat small, och då hade jag aldrig fått veta att jag inte längre ska ha large. Att det ska vara så svårt att fatta? Hur många ÅR har jag försökt begripa att jag inte längre är large??
Ibland blir jag lite frustrerad, det krävs en aktiv tanke från mig att ta rätt storlek. Går jag på ryggmärgsreflexen tar jag för stora kläder.
Det säger mer om mina instinkter än jag tycker om. Nånstans tror en liten del av mig att det bara är övergående, att jag när som helst ploppar till och är stor igen. Som Barbamamma ungefär.
Undrar hur länge det ska ta innan den där lilla delen fattar att det inte ska bli så?
Säsongens sista tävling närmar sig, och det är inte utan att jag är lite orolig. Jag har inte riktigt tränat rätt för loppet, och det räcker inte med att "bara springa" eller "vara vältränad" om man vill göra sig själv rättvisa. Samtidigt vet jag inte riktigt när jag skulle ha hunnit justera träningen, för fram till Sörmlands ultra var jag tuvngen att sikta på långt och länge. Uthållighet framför fart. 50km terräng är trots allt långt och terräng.
Men det är när man är illa förberedd som nerverna är som värst, åtminstone för mig. Jag vet ju precis vad jag inte gjort, vad jag borde gjort. Det spelar egentligen ingen roll att jag fram till för två veckor sen inte hade möjligheten att göra något annat än det jag gjort.
På lördagen går tävlingen och på söndagen är det run-off med Team Stockholm Marathon, där jag tänkt mig haka på 4h15-gruppen. Om dagsformen tillåter, annars får jag väl haka på där jag hinner med. Maxar jag på lördagen och verkligen lyckas med det kommer jag vara lite klenbent på söndagen...
Jag får göra mitt bästa helt enkelt, och se hur långt det bär. Det finns inget annat jag kan göra.
Fast jag hade velat avsluta säsongen med ett nytt personbästa. Det hade varit kul.
Gillar
Kommentarer
-
-
Tack :D
Jag kan stolt meddela att jag presterade under 56 minuter på milen, 55:58 för att vara exakt. Det var betydligt snabbare än jag vågade hoppas på med tanke på omständigheterna :-)
Så skönt att ha en officiell tävlingstid på kontrollmättbana, äntligen.
-
Var tvungen att titta in och se hur det går för dig ¤:). Ser otroligt välmående ut och tröjan är som den ska vara på dig: SMALL! Fan du lär ju trycka mer än mig nu för tiden med så starka lår :). Grymt jobbat, imponerad som vanligt över ambitionerna och jag hoppas det går superbra för dig i helgen!
-
Ditt bästa är bra. Mycket bra!
Logga in för att skriva en kommentar.