Farväl
På kvällen i fredags fick jag ett samtal. När pappas sambo ringer så sent är det aldrig något bra. Min farmor, Maj-Britt, hade gått bort inte helt oväntat efter många års sjukdom. Hon firade sin 94:e födelsedag två dagar innan Paula firade sin 2:a.
Bild: Två av mina kusinbarn hälsade på från USA för att uppvakta farmor.
Farmor var den som väckte mitt intresse för matlagning, som lärde mig baka och som stått för den stora inspirationen när det gäller att sylta, safta och konservera. Hon gjorde sådant eftersom det var fattigt när hon växte upp, och man köpte inte sådant man kunde göra själv. Så hon bakade bröd, kakor och skorpor. Hon syltade och saftade, lade in gurka och andra grönsaker. Och jag, så länge jag kan minnas, sprang och höll farmor i kjolen och ville veta vad hon gjorde, varför hon gjorde det och viktigast av allt: får jag smaka?
Bild: Farmor Maj-Britt och farfar Paul.
Det var farmor som var kittet i vår stora släkt. Hon fick sju barn tillsammans med sitt livs kärlek, farfar Paul och senare fler barnbarn, barnbarnsbarn och faktiskt barnbarns barnbarn är jag kan räkna. Jag och mina jämngamla kusiner är barnbarn, vanligtvis kallade "kusinerna" då pappa och hans syskon kallas "syskonen". Så vitt jag vet är minst en av mina äldre kusiner redan farfar!
Jag minns att en av pappas syskon berättade hur en annan karl i trakten hade friat till farmor, framgångslöst, och ondgjort sig över detta. Ordagrant vad som sades är det nog ingen som vet, men mannen var i alla fall besviken över att det var farfar som fick den grannaste tösen i socknen.
Bild: Farmor firade sin 45-årsdag i USA hon sin äldsta dotter.
Farmor och farfar hade roligt ihop, och de satt ofta och trängdes i samma soffa när det skulle tittas på TV. Farfar tyckte om att skoja, och det gjorde farmor med. De hade lite olika humor ibland, farmor drog roliga historier och ramsor, och den jag framför andra aldrig kommer att glömma är "ända mot ända kan ingenting hända, om något har hänt är det någon som vänt". Det var även farmor som tipsade, med glimten i ögat, om att det bästa preventivmedlet var en magnecyl; sätt den mellan knäna och håll kvar den där. Min unga hjärna lyckades inte riktigt greppa att farmor kunde sådana fräckisar! Coolhetsfaktorn steg med ungefär tvåtusen procent, där och då. Farfar, som brukade hänga tunga muttrar och skruvar i de tunna grenarna på äppelträden, för att få dem att växa som han ville, kunde peka på muttrarna och säga saker som "Det blir en fin skörd av muttrar i år!" och mina döttrar visste inte vad de skulle tro 
Det var inte oväntat att hon skulle lämna oss, men inte mindre sorgligt för det. Pappa och hans sambo var där när hon lämnade oss, hon sov och plötsligt sov hon bara djupare.
Jag kommer alltid att sakna henne. 
Gillar
Kommentarer
-
Jag beklagar sorgen, även om man förstår att dom inte kan leva i evighet så fattas dom när dom försvinner❤
-
-
Så är det Paloma, hon lämnar ett stort hålrum efter sig.
Tack snälla ni.
-
Vilka fina minnen du har av henne. Jag förstår att hon betydde mycket för dig.
Det får mig att tänka på mina egna mor- och farföräldrar. Ingen av dem var någon sammanhållande länk i vår släkt.
Det får mig också att tänka på hur våra barnbarn kommer att minnas mig när jag är borta. Förhoppningsvis blir jag ihågkommen som en person de kunde lita på, en person som lyssnar när de vill prata och som de kände sig trygga med.
Men någon sammanhållande länk mellan kusinerna är jag inte. Det överlåter jag till sönerna själva att fixa.
Jag tolkar det som att din farmor hade ett långt, och rikt, liv och så fint att hon inte behövde somna in alldeles ensam.
-
Underbara minnen, jag förstår att du kommer att sakna henne.
Min mor är 94 så då börjar man också att tänka på att samtalet kan komma.
-
Det var farmor som lärde mig allt mamma inte klarade av. Mamma var ett ess på mycket, hon körde buss och lastbil, hon kunde sjunga, måla och rita. Hon var fenomenal på att skjuta och vann många tävlingar när tävlade, även gubbarna fick stryka på foten när hon var i farten. Hon var smart, rolig och fräck. Men så särdeles huslig var mamma inte, och hon var en bättre väninna än mor och förblev så fram till hon gick bort i lungcancer. Så farmor, med det stora hjärtat, gjorde vad hon kunde. Och som hon kunde. Farmor var en fantastisk kvinna. Omtänksam, varm, bestämd, rättvis.
Jag är så tacksam för att vi hann sitta ner och prata innan hon började glida bort. Hon berättade om sin barndom, om Aranäs och om sin far och mor, sin styvmor, sin skolgång och hur hon träffade farfar så som hon mindes det, hur de flyttade in i släktgården och hur det var då.
Det är sådant som jag är djupt tacksam för att hon berättade, även det mindre roliga och det svåra. De berättelserna och minnena är det jag har kvar av farmor nu. Det och en handfull bilder.
-
-
Tack för att du delade med dig dessa fina minnen! Med den bakgrunden förstår jag att du också är en underbar medmänniska. ❤
-
❤️❤️ Beklagar sorgen
-
Tack snälla ni
-
❤️❤️Underbara minnen du har, skriv ner dem du som är duktig på att skriva. Det kommer dina barn att ha stor glädje av framöver!!
Logga in för att skriva en kommentar.