Fast en sak gör jag ju rätt
Snubblade upp på vågen, och jag har faktiskt inte gått upp alls sedan i maj om man räknar medelvärdet. I juni och juli undvek jag vågen eftersom jag inte kunde träna, och lyckades intala mig själv att nu skulle jag växa bortom alla proportioner. Det är ett fenomen jag drabbas av ibland, en olycklig kombination av nedstämdhet, utmattning och vikande självkänsla spinner loss och förvrider tankarna. "Nu kan jag inte träna så nu blir jag tjock."
Så fungerar det ju inte.
Det är fortfarande kosten som styr vikten. Corona och stängda gym påverkar inte det. Det träningen styr är helt andra saker och efter över 10 års träning kan man ju tycka att jag borde lärt mig det? Men gamla myter, ovanor och felaktigheter sitter djupt, även hos mig.
Om jag inte vaktar på tankarna snurrar de snart ner i gamla hjulspår, samma gamla feltänk som förr. Hjulspåren kanske aldrig riktigt försvinner, vad vet jag. Jag trodde jag hade banat in rätt hjulspår, de jag själv valt och vill ha, för länge sedan. Men jämför man hur länge jag lät tankarna härja i fel hjulspår jämfört med rätt ser jag att de gamla fortfarande måste vara djupare och mer inkörda än de nya.
Träning är en mycket viktig del av det som generellt bara kallas livskvalité. Att kunna resa sig från en stol utan hjälp. Böja sig ner och knyta skorna. Lyfta armarna högt nog för att kunna tvätta och borsta sitt eget hår. Bära sin matkasse hem. Sådana saker som man tar för givet i en ålder men som i en annan kanske är betydligt mer utmanande.
Det kommer studie på studie som visar hur viktigt det är med styrketräning för att bibehålla livskvalitén.
"Styrketräning är den bästa bromsmedicinen mot åldrande som finns. Det har vi sett mängder av exempel på i den vetenskapliga litteraturen och i praktiken. Genom att regelbundet aktivera sin muskulatur med någon form av muskelstärkande träning, kan våra gamla dramatiskt höja sin livskvalitet, rörlighet och hälsa livet ut."
Nu pratar vi inte om pigga 65-åringar som på det stora hela taget är lika energiska, friska och starka som den genomsnittsliga 40-åringen vilket kanske säger mer om 40-åringar än 65-åringar. Den senaste studien handlade om personer som är 75 år eller äldre. De där tio åren spelar enorm roll för studieresultaten visar det sig.
"Upp till 60 % av alla över 75 års ålder uppskattas lida av sarkopeni i någon utsträckning. Det betyder att de potentiella vinsterna för både individen och samhället är så stora att de är svåra att föreställa sig.
Om de genomförs.
Den stora frågan är inte om styrketräning är bra för äldre, utan hur vi får fler äldre att styrketräna och ta del av de här hälsovinsterna. Idag ägnar sig mindre än 9 % av alla över 75 års ålder regelbundet åt någon form av muskelbyggande aktivitet."
Jag har sagt det förut, jag tänker bli en av de 9% som tränar om jag får leva så länge. Efter att ha läst artikeln och sett studieresultaten är jag ännu mer säker på den saken. Nej, jag är inte superroad av styrketräning, men det är något jag gör för att jag tycker om resultaten på samma sätt som jag inte argumenterar om tandborstning eller nagelklippning. Det måste göras helt enkelt.
Allting kan inte vara roligt och motiverande. Ibland får man helt enkelt bita ihop och glädja sig åt resultaten istället. För är det något jag tycker är roligt så är det att ha en stark och frisk kropp. Jag tycker om att kunna lyfta saker, gärna saker som får andra att höja lite på ögonbrynen. Så även om träningen i sig inte är det allra roligaste i universum så är resultaten tillräckliga för mig. Det är samma sak med vikten för den delen, det roliga är att komma i sina kläder och se att de sitter snyggt. Ingen pysslar väl med viktnedgång för att det är så jävla kul? Det är exakt samma sak med styrketräningen, det är samma typ av långsiktigt projekt för hälsan där resultatet är viktigare än aktiviteten i sig.
Så nu när jag ser att vikten egentligen inte missköter sig när jag kör huvudet i sanden och låtsas att jag inte syns finns det goda chanser att jag kan åstadkomma något på den fronten, med tiden. Fast först och främst vill jag komma igång med träningen regelbundet, så att den rutinen sitter.
Ett steg i taget, en åtgård åt gången. Man kan inte förändra allt på en och samma gång, då får man ingenting gjort. Det är ett långtidsprojekt det här, ingen quick fix.
Ha en trevlig helg allesammans!!!
Kommentarer
-
En bra påminnelse till många av oss
-
Jag är glad för varje liten framgång nu efter min höftplastik.
Att inte kunna sköta sina fötter som förr ... är frustrerande...men jag kan få på mig strumpan själv nu...med lite trixande 👏👏😄
-
Gittan52, ja jag hoppas många läser och tar till sig betydelsen av att träna, oavsett hur man tänkt göra med vikten!
Bella50, jag kan förstå frustrationen! Att uppleva att kroppen sviker en, det är inte alls roligt.
-
Jag behöver minsann en spark där bak... just nu är det gott å skylla på vädret - för varmt att röra på sig😳
Logga in för att skriva en kommentar.