LadyG tar nya tag!

16:8 5992390

Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.

20 juli 2012 14:46

Finemangvecka och fysiologi

För att vara en lugn post-maratonvecka har jag varit ovanligt i farten. 23km har jag sprungit hittils, om än i lugnt fart och utan mycket ansträgning. Jag ser det inte som ett stort problem att jag inte riktigt hinner äta lika mycket som jag springer för. Så länge jag mår bra och kan träna som jag vill är allt okej. Kroppen protesterar om jag gör fel, jag börjar lära känna signalerna vid det här laget. Så länge jag inte tömmer glykogendepåerna fullständigt är allt okej. Nästa vecka ska vi springa 55km på ett träningspass, som en del av förberedelserna till stockholm ultra 100km. Längs vägen tar jag en gel (vid 5,15,25,35 och 45km) för att inte tappa orken. Majoriteten av energin kommer hur som helst från fettdepåerna, men de extra kolhydraterna gör resan så mycket trevligare. Jag läste för övrigt något mycket intressant som jag skulle vilja citera: [FET]"Hur får man då ihop detta med att det faktiskt kostar 25 procent av energin i kolhydrater att lagra in den som fett? Svaret på den frågan är att för att det är en väldigt liten andel av de kolhydrater vi äter som blir till fett."[/FET] [LANK]http://tranastyrka.se/hur-mycket-kolhydrater-blir-till-fett/[/LANK] Som löpare är det här ytterst relevant eftersom gel, sportdryck etc är koncetrerad energi, långsamma och snabba kolhydrater anpassade för att tillgodose kroppens behov av energi under aktivitet. Jag är inte lika snabb som kenyanerna eller indianerna i Mexico, men ser man till vad jag - och de - sysslar med är det logiskt att äta en hög andel kolhydrater. Problemet är, för min del åtminstone, att jag äter för lite. [KURSIV]"The Tarahumaras are more-noted for their ultra-running capacities, rather than their 10-K performances, so one might expect their diets to be a bit more heavily biased in the direction of fat, but research reveals that about 75 to 80 percent of total daily energy comes from carbohydrate, 12 percent from fat and eight to 13 percent (sound familiar?) from protein. Like the Kenyans, the Tarahumara Indians eat copious quantities of corn meal, along with praiseworthy portions of beans."[/KURSIV] [LANK]http://majimbokenya.com/home/2009/06/30/eating-practices-of-the-best-endurance-athletes-in-the-world/[/LANK] Fatta hur mycket mat det blir om man ska försöka fylla sitt dagsbehov med hjälp av deras kosthållning!! Det går ju inte att äta sådana mängder mat! Eller, jag kan inte i alla fall. Linser, bönor och baljväxter, ugali vet jag knappt vad det är men någon form av majsgröt verkar det vara. De äter väldigt lite kött och fett, i alla fall om man jämför med våra västerländska normer. Enligt våra västerländska seder - som enligt expertisen och vetenskapen ska vara så perfekta - tränar de fel också, de tillbringar tiden med att springa så kallade skräpmil, dvs pass i mellanfart som enbart är till för att få kilometer i benen. Varken långdistans eller snabbdistans. De springer vart de ska, de slösar frikostigt med sin energi. De springer, springer och springer. De äter fel, de springer fel - så hur i helvete kommer det sig att de springer ifrån oss "perfekta västerlänningar" så fort det kommer en löptävling? Hur kommer det sig att av de 50 bästa i världen är 48 (eller nått sånt) från Etiopien, Kenya, Somalia, Eritrea och Sudan? [KURSIV]"With their high carbohydrate intake, adequate protein ingestion, and perfect timing of meals, the top Kenyan runners are eating optimally — doing the things at the dinner table which are necessary for them to perform at the world’s highest level. We can certainly learn from them and eat in ways which give our muscles the fuel they need to carry out the high-quality workouts which represent our true path to performance improvement." [/KURSIV][LANK]http://majimbokenya.com/home/2009/06/30/eating-practices-of-the-best-endurance-athletes-in-the-world/[/LANK] Det är dags att jag slutar lyssna på trender och mode. De här killarna och tjejerna har bevisat, både för sig själva och världen, hur atleter böt äta. Det är bara korkat att lyssna på andra än de bästa, om man vill bli bra. "Train hard, win easy - the kenyan way" -> [LANK]http://www.youtube.com/watch?v=1dmjQfCYEtQ[/LANK]

Kommentarer

20 juli 2012 15:16

ronjja

"Det är bara korkat att lyssna på andra än de bästa, om man vill bli bra " klart man vill bli bra! men just nu vill jag få till det så bra som möjligt, så därför vänder jag mig naturligtvis till dig. Om jag ska börja springa på löpband vilken fart ska man börja med? jag är ju ganska lat så jag tenderar att inte ta i men jag vill ju inte riskera att bli överansträngd heller för nu SKA jag springa. Kanske verkar fjantig fråga men jag vill verkligen få till det här nu.... Sen undrar jag vad du har för skor när du springer på bandet? är det samma som ute? Tack för alla dina inlägg här på MD, dom gör det värt att fortfarande logga in!!
20 juli 2012 15:30

LadyG

Vad gullig du är :-) När jag började valde jag precis så mycket fortare att jag inte kunde gå, 6.5km/h till en början och sen ökade jag lite på slutet till 7.0km/h. Jag körde sällan mer än 30 minuter heller, 3 gånger i veckan. Först när det kändes som att "Haha, det här kan jag ju!" ökade jag farten, jag var väldigt noga med att inte öka för fort av precis samma anledning som du nämner. Till löpbandet har jag ett annat par skor, hur väl man än rengör uteskorna är det grus kvar på dem och det hamnar till sist i löpbandets motor, och det vill jag inte. Sen tror jag inte du är lat, du är antagligen bara osäker på din egen kapacitet som de allra flesta är i början. Kanske lite osäker på hur långt du kan pressa dig, vilken kaacitet kroppen egentligen har och möjligen lite rädd för att bli besviken. För vore du lat på riktigt skulle du inte crosstraina, paddla eller springa - då satt du hemma och tittade på Biggest Looser och funderade på saken fortfarande ;)
21 juli 2012 19:10

ronjja

Gullig vet jag inte men sanningsenlig Jag är en "kan självare" men det känns så bra att kunna rådfråga dig, du svarar inte det du tror, om du inte tillägger det efteråt och Det är guld värt Ang skor så tänkte jag nog mer på modell och så, jag har skor för asfalt ute, vilken typ ska jag välja att springa på löpbandet med? Lycka till med din träning! Mitt hemliga mål är att springa Göteborgsvarvet
21 juli 2012 19:27

LadyG

Jag försöker skilja på (hur ska man säga utan att det låter elakt nudå...) "självupplevda sanningar" och "vetenskapliga sanningar", särskilt när min upplevelse skiljer sig från vad vetenskapen påstår. Bättre att låta var och en avgöra vad som stämmer på deras träning och liv, det vet ju inte jag. Jag springer alltid i samma modell, New Balance eller Saucony. Däremot har jag ett dedikerat inomhuspar och resten får vara ute. Jag har rätt väldämpade, breda skor gjorda för många mil och har väl inte riktigt kommit dithän att jag skaffat mig något annat bara. Jag trivs i mina båtar helt enkelt :-) Tack , lycka till du med. Det är ett bra mål, roligt lopp! Hoppas det går bra för dig!

Logga in för att skriva en kommentar.