Från klarhet till klarhet
Tidigare i veckan var det dags för Paulas 2,5-årskontroll, och hade det varit fredagen den trettonde, som det är idag, hade jag inte varit förvånad. Allt som kunde gå fel, gick fel. Bara en sådan sak som att vi skulle vara där klockan 14, mitt i hennes middagslur, var ju ett episkt misstag. Barnet var trött och spelade över totalt, for omkring som en furie och vrålade. Hon vägrade titta på oss och visade upp alla sina sämsta sidor samtidigt, och i 110 decibel. Barnsköterskan började prata om alla möjliga remisser och dra slutsatser, medan vi krävde att få komma en annan dag när barnet var utvilad och inte just kommit från förskolan, utan tupplur.
Jag bet ihop om irritationen, men jag ventilerade den med maken efteråt. Han tyckte som jag, att det inte var rättvist mot Paula att försöka göra en bedömning av hennes förmågor i det tillstånd hon var och att det var barnsköterskan som överreagerade. Även förskolan tyckte att barnsköterskan överreagerade, med viss förvåning dessutom, när vi pratade med dem om saken, så idag på återbesöket konstaterade vi lugnt att det inte blir några remisser. När Paula suttit och visat sig från sin allra soligaste och mest utvilade sida kunde barnsköterskan hålla med om att det inte behövdes.
Jag funderade tidigare i veckan på hur en mindre rutinerad och självsäker förälder hade reagerat på första besöket. Det är inte det att jag tror jag kan allt om barn. Men jag är rätt säker på att ingen utom maken och möjligen fröken på förskolan kan Paula som jag. Av den anledningen bet jag inte ihop om min irritation andra besöket, utan berättade vad jag tyckte om första besöket och hur fel jag tyckte det blev. Vi bollade lite, och efter ett tag kom hon fram till att det nog inte var så snyggt skött och bad om ursäkt. Min irritation rann av mig nästan på en gång, och Paula dominerade bordet med att förklara att kon låter 'mu' och att bilen låter 'brrrr' innan hon charmade barnsköterskan med ett busigt leende. Allt det där som hon inte orkade visa förra gången.
Lustigt nog flippade hon totalt när vi skulle mäta henne, måttstocken blev hon riktigt rädd för. Jag kommer aldrig att begripa varför, jag försökte visa på mig själv att den inte var farlig men hon sneglade på den och skrek 'aj aj aj' i högan sky. Det måste inte betyda att det gör ont, hon använder 'aj aj' i betydelsen 'något negativt/tråkigt'. Vågen däremot var rolig. Hon följer sina kurvor så gott som perfekt.
Jag berättade att jag uppmuntrar fysisk aktivitet, eftersom i tonåren kommer det att vara uppförsbacke. Om behovet och glädjen i att vara aktiv och röra sig är grundmurad från tidig barndom ökar chansen att hon inte blir som 8 av 10 andra ungdomar. I det här fallet strävar vi aktivt efter att få henne att avvika från mönstret.
Bild: Vi fikade medan vi väntade på pappa. Vilken tur att det tog tid för honom, det var en väldigt stor semla..!
Efter det besöket stannade Paula och jag på det lokala fiket och väntade på pappa medan han utförde sina ärenden. Jag ska jaga på honom om hans övningar som han ska göra, sjukgymnasten hade ett antal idéer och förslag och de ska genomföras. Någonstans har en muskel blivit överansträngd och till slut så utmattad att andra msukler ryckt in och börjat göra jobbet, så nu är han både sned, stel och öm. Övningarna handlar mycket om kontroll och aktivering. Styrka kommer senare, mycket senare. Först måste vi få igång de strejkande musklerna alls.
Om jag inte kan få iväg honom till en professionell massör får jag rycka ut själv och de vad jag kan göra, men jag skulle känna mig lugnare om ett proffs fick lägga vantarna på hans axel först. TENS-maskinen som jag använde flitigt på mina vader ska också få jobba, jag är glad att vi har den.
Bild: Det var några år sedan vi skaffade den, Panasonic tens EW6021 heter den och finns så vitt jag kan se inte kvar på marknaden men den är fortfarande lika bra.
Den är extremt kraftfull, det är sällan jag behöver gå över 6 av 20 för att det ska kännas att musklerna får sig en holmgång. Med 4 elektroder kan man behandla båda sidorna samtidigt, eller flera muskler på samma sida. Med lite blågel och kirurgtejp så plattorna sitter riktigt tight och har bra kontakt får man en extra god effekt. Nu när jag har ett hum om vad vi ska åstadkomma och hur vi ska göra så ska vi nog se till att få resultat.
De senaste dagarna har det blåst så jag nästan trodde växthuset skulle blåsa bort, men tredje stormen drog förbi och det står faktiskt krav fortfarande. Jag är väldigt tacksam för att vi förankrade det som vi gjorde, med djupa pålar i marken och en tung ram underst att fästa växthuset i. Nu hoppas jag bara att själva skivorna håller sig på plats också...
Jag har inte börjat förodla än, annat än i den hydroponiska odlingen. Med snöovädret som drog in idag känns det som det inte är någon brådska. Men jag vet inte, jag kanske är jättesent ute egentligen? Det är zon 5 här på höglandet så jag har försökt ha is i magen. Ni andra i samma sits, hur tänker ni? Förodla nu, vänta eller är ni redan i full gång?
Denna veckan har varit en vilovecka från träningen, det behövdes. Vete sjuttom om Stockholm marathon kommer att gå av stapeln. Jag har en känsla av att det vi sett av viruset bara är den deprimerande början.
Om ni måste åka någonstans, så kör försiktigt. Sköt om er nu i coronatider. 
Gillar
Kommentarer
-
Jag läste och hejade på dig! Det kan finnas fel personer på fel plats, sas. Vi får ta dom efter som vi råkar dom.
Jag kommer ihåg när ett av mina öronbarn fick inflammation i ena örat. Vi kom till VC och dr frågade sonen vad som var problemet... 'Jag har öroninflammation i det örat', svarade sonen. 'Det är JAG som bestämmer, jag är doktorn!' var svaret. 'Men öh javisst hm, det är faktiskt öroninflammation.' Det skulle skrivas ut penicillin och då bad jag få lite Rinomar också. Det skulle hålla örongångarna öppna så att basiluskerna definitivt skulle försvinna. Det fick jag inte - han var den store doktorn, han bestämde. 'Jaha', sa jag, 'då är vi tillbaka om två veckor.' Och ca två veckor senare klagar sonen på örat igen. En förälder kan sina barn! Jag beställde ny tid på VC och vi skulle få samma dr. 'Nej tack, den dr vill jag inte ha - snål med medicinerna så nu är vi tillbaka, ge mig en annan. 'Duger dr Xxx?' Jaa tack! Jag hade större lycka med denna dr - när jag ställde frågan om jag kunde få lite Rinomar också - då flinade han brett och frågade om 100 tabletter räckte. Det snackades nog på VC om den ??-morsan till öronbarnet!Idag har jag ingen trädgårdsland, men jag brukade alltid vara för sen med sådden förr i tiden. En del frön kan/bör du säkert sätta i jorden redan nu. Hoppas du får bra råd från flera håll. Och jag vill gärna se bilder på era odlingar sedan. Ni hade ordnat allt så himla fint! Jag har hyllorna och lamporna på näthinnan. Riktigt proffsigt!
Ha det gôtt!
-
Ulla165, så jobbigt när man vet vad det är och vad som behöver göras men inte får gehör för det! Det är som om ens egen kunskap på något sätt skulle hota deras legitimitet? Jag tror VC sett det mesta, allt från nojiga och oroliga föräldrar till lejonmammor redo att ta strid om allt för sina barn - och alla där emellan
Jag brukar fotografera lite då och då medan jag ordlar, för att se skillnaden. Man blir lite hemmablind även med sådant
Jag skulle nog kunna smygstarta lite smått, det är ju inte så att jag saknar utrymme att vara på! Är det svalt nog i garaget bromsar de i växten och blir små knubbiga plantor. inomhus ränner de iväg, åtminstone tomaterna.Detsamma!
-
Tråkigt med barnskötaren men bra hon bad om ursäkt, förstår att Paula blev helt godkänd iaf på andra besöket
Logga in för att skriva en kommentar.