Funderar

Pricksäkert som bara den, den inte allt för ovanliga trotsperioden vid 4 månader har börjat. Ingenting är rätt, allting är fel och ingenting duger. Vissa idéer blir fixa, som detta att Grynet plötsligt vägrar ammas. Eftersom det inte går att resonera med henne, och inga knep fungerar så blir det att pumpa. Det vet jag ju förstås inte om jag orkar med i längden, så jag hoppas trotset går över fort.

Plöjde igenom diverse bloggar och tidningar i natt om hur man kommer förbi detta att hon vägrar ta bröstet, men inget av knepen de delgav var speciellt nya för mig. Min äldsta gjorde likadant som Grynet under en period, fast hon var lättare att övertyga om att mat var en bra idé alldeles oavsett förpackning. Mellanflickan hade ingen tydligt urskiljbar trotsperiod förrän tidig tonår i stort sett, där har vi en som internaliserar mycket och inte agerar ut förrän hon i stort sett kokar över. Blåvägra, som Grynet, gjorde ingen av dem. 

Nu är trots och vägran en del av utvecklingen, så det är bara bra att hon visar vad hon vill och att hon har en egen stark vilja. Det är bara lite synd att hon skulle välja maten att sura om, planen var att amma helt eller delvis fram till 6 månader åtminstone men då räknade jag inte med att Grynet själv skulle ha en åsikt i frågan.

Å andra sidan får jag nästan skylla mig själv, för jag kan inte mostå de där bedjande bebisblickarna när jag äter något. Nu senast klementin. Jag hade fått tag i en ovanligt söt och saftig en, så jag bet av en ände på en klyfta och lät henne suga lite, samtidigt som jag höll hårt i klyftan och mosade den lite så saften började rinna. Det blev som med honungsmelonen, ögonen blev runda av förtjusning och sen började hon suga och smacka glatt. Hon till och med släppte klyftan för att skratta den här gången, så mycket gillade hon det!

BVC säger att det är för tidigt, men det lyssnar inte Paula på tydligen och jag följer nog hellre hennes önskemål i det fallet och tiger inför BVC i så fall. De säger ju att man ska lyssna på vad barnet själv vill. Det här barnet vill ha söt frukt att suga på ibland och mat på flaska, har hon tydligt kommunicerat. Hon har upptäckt en värld bortanför bröstet, smaker och konsistenser hon aldrig upplevt innan men som hon tydligen vill veta mer om. Det känns fel att neka henne det, när jag istället kan ge henne det i väl avvägda doser så att intresset hålls vid liv utan att magen börjar trassla. Det är trots allt inga mängder, bara smaksensationer och upplevelsen av något nytt.

Idag blev det vinter på riktigt igen, det har snöat i natt och mer ska det bli. Jag tänker inte klaga, det är bara fint. Måste erkänna att jag blir sugen på att ta fram broddskorna och ta en löprunda, men risken finns att jag gör mig illa. Ovan, otränad och så stor som jag är nu. Nej, jag bör nog ge mig till tåls lite, jag behöver komma ner i vikt och jobba upp en bättre grundkondition innan jag får njuta snölöpning.

Efter flyttandet hos våra äldre döttrar var jag gruvligt trött i ryggen, men inte öm på något dumt sätt. Det blev jag lite stolt över, jag gjorde mig inte illa eller så. Det känns bra, jag har kontakt med mitten igen så jag kan inte skylla på något annat än svaga muskler. 

...och det kan jag åtgärda.

Dagens träning:

Jävla martin (deadbug): 3 set x 10 repetitioner
Höftlyft: 3 set x 10 repetitioner 
plankan: 3 set x 30 sekunder