God fortsättning
Hoppas livet far vänligt fram med er. Jag kommer blogga lite då och då. När andan faller på. Kravlöst.
Men jag kommer inte orka så mycket mer, hoppas inte på en grandios återkomst.
Ibland händer det saker som gör att jag får anledning att stanna upp och omvärdera, inte bara det jag gör just nu utan hela min tillvaro. Döden är en sådan händelse. Ja, inte min egen, den har jag undvikit framgångsrikt än så länge. Nej, jag tänker på andras. Närstående. Sådana som definierat barndomen och uppväxten, alltid varit en del av det flöde som är mitt liv.
Som min faster, som jag brukade leka hemma hos när mina föräldrar var iväg någonstans. Hon, som alltid hade ett skratt och ett skämt, som älskade att skoja och brukade kalla mig för 'Lilla Maj-Britt', eftersom jag försökt lära mig allt jag kunnat av salig farmors matlagning och bakning.
Fuck cancer.
Faster förlorade sin kamp mot cancern i mellandagarna.
Nu hade jag i och för sig dragit i handbromsen långt innan, och försökt få stopp på den snurrande karusellen men det gick inte så bra.
Har jag fått stopp på snurret?
Kanske. Vi får se. Jag planerar, prioriterar och delegerar hårt.
Alltid en prioritet.
Vikten är irrelevant i detta läget, jag har inte koll nu. Men jag tränar. Det måste jag. Träning bränner bort stressen, bränner bort kortisolet och återställer balansen i kroppen, så gott det nu går när man fuckat upp så hårt som jag gjorde.
När man en gång varit utbränd kommer man inte tillbaka till den plats man var. Inte genom att smyga, inte bakvägen, inte genom att låtsas. Den dörren är stängd.
Den dörren är stängd. Hur svårt ska det vara att förstå det?
Ta hand om er.
Gillar
Kommentarer
-
Beklagar sorgen, att förlora en närstående är svårt oavsett om det var väntat eller kom plötsligt.
Bra att du kan fortsätta träna och få lite "andrum" på ett bra sätt för kropp och knopp.
Utbrändhet kan jag definitivt relatera till, och nej, man blir inte den man var, och det ÄR svårt att ta till sig fullt ut. Jag har dock lärt mig att ta varje möjlighet till återhämtning. Min stresströskel är betydligt lägre nu för tiden, och jag aktar mig för att sabba den ännu mer.
Ta hand om dig! Kul att se dig här i alla fall!
-
Beklagar även jag sorgen❤
Och hoppas att du kommer tillbaka igen ur din utbrändhet, jag vet själv hur svårt det är att komma tillbaka i lagom takt.
Ta hand om dig❣
-
Beklagar sorgen. Ta hand om dig och gör det som funkar bäst för dig ♥️.
-
Beklagar din förlust men livet går vidare och ta hand om dig själv först och främst
-
Så sant det du skriver om den stängda dörren efter utbrändhet, vi kommer aldrig helt tillbaka men hittar så småningom en annan plattform.
Alltid så tragiskt när en anhörig går bort, så mycket minnen och tankar som virvlar runt i huvudet.
Att ha små barn, som oftast lever i nuet, är en ynnest att kunna ha som första prioritet
Bra att lägga de flesta ”måsten” på hyllan och bara plocka ner en i taget, testa om den fungerar ordentligt innan man eventuellt tar ner nästa. Ibland behöver man lägga tillbaka något på hyllan igen och träna på att känna att det är helt OK.
Kramar från mig
-
Tack snälla ni
-
Som jag ” letat” efter dig, ditt nummer ( fick det nog i somras när vi sågs) och undrat hur du har det ?? Men nix fanns inte att hitta nånstans...
Nu förstår jag att det varit och är tungt...beklagar din förlust 😪
Jag säger det igen ” Sorgen är kärlekens pris...” och så länge man minns finns de kvar hos oss.
Ta hand om dig och dina nära....och låt det ta tid...men det vet du ju 😍
Skickar styrketankar från oss ♥️
-
Tack Bella! Så sant, det du säger
-
Underbart att igen hör från dig LadyG, men inte så underbart att höra vad du gått igenom! Det som jag tycker är helt fenomenalt är det du skriver om att "dra i bromsen"! Att redan vara så långt i sin egen process att man ser de aspekter som triggar till illamående är stort och en nyckel till att igen få tag i vardagen.
Tänk att vardagen skall vara så utmanande att få ordning på. Ofta känns den alldeles för belastande, krävande och snabbgående och ibland alldles för avstannad, tråkig och rigid. Många av oss ser vardagen som svart-vit och vill att den helst skall vara så vit som möjligt. Själv tror jag att den där lagom grå vardagen är den som bäst balanserar oss människor till att hinna med. Frågan är bara: "Kan man vara nöjd med en grå vardag?"
Kravlöst är det som gäller och speciellt sådan kravlöshet som kommer från en själv. Lätt skriver men utmanande att leva efter. Lev kravlöst LadyG och ta vara på de fina, meningsfulla och betydelsefulla sakerna i livet.
Tack för denna blogg...
-
Beklagar din sorg Lady G!
Jag är inte heller på MDB särskilt ofta numera. Men när jag går in läser jag ofta din och de andra trogna långkörarnas bloggar. Lite som att få uppdateraringar och följa en vän på håll. Detta ditt inlägg går inte oberört förbi. Sköt om dig! -
Först och främst beklagar jag sorgen LadyG ❤️
För egen del känner jag igen en del i det du skriver, jag kör på en dag i taget. Fått rekommenderat en bok som jag köpt "Minfulness i vardagen" av Ola Schenström. Ska tydligen vara bra, får ge den ett försök.
Fint att du tittar in och skriver, ingen stress och ta hand om dig och dina kära.
-
beklagar sorgen
finns inte mer säga. Detta med utbrädhet vet hur de är. Sköt om dej nu. -
Tack snälla ni
-
Beklagar sorgen
Ta hand om dig och fortsätt delegra och prioritera
-
Läste detta nu, inte så aktiv bland bloggarna just nu. Beklagar sorgen 💔 ta allt i din takt.
Logga in för att skriva en kommentar.