Håll en tumme...
Mitt i alltihop har älskling stångats med körkortet som om han inte haft nog med saker att tänka på. I Stockholm hade han inget behov av att kunna köra men nu har saken kommit i ett annat läge. Idag är det dags för halkbana, ironiskt nog är det skithalt på vägarna så det är rena halkbanan att ta sig dit... Nåja, håll en tumme för honom att det går bra är ni snälla.
Grynet har haft farfar på besök i flera dagar, det har de uppskattat båda två. Hon har sina spralligaste och lekfullaste stunder på morgonen och förmiddagen, sedan blir hon trött och måste sova en stund innan hon för hoppningsvis blir glad och lekfull igen. Om hon inte får sova tillräckligt däremot... Ujj då blir det "skönsång"!
På söndag är hon 12 veckor gammal, tänk vad tiden går fort!
Medan farfar var här bjöd vi på en ny maträtt: Fiskfärsbiffar med dill och det var fruktansvärt gott! Droppa lite citron på vid servering bara så blir det perfekt! Gissa om jag kommer att göra det igen!
Gillar
Kommentarer
-
Håller
Vad härligt att kunna mötas av glada Gryn.
Min yngste som fyller 18 i januari är inte lika glad på morgonen numera när han ska upp till skolan...
-
Går säkert bra med körkortet. Min man fick samma behov av körkort efter att ha bott ett år på landet. Han fixade det enkelt och galant vid 34 års ålder.
-
Hon är såååå ljuvligt söt!
Farfar måste ha stupat som en fura!! Är det hans första barnbarn?
Fiskbiffar skall provas!
-
Klart jag hålller en
-
Håller tummarna!
Jag var också "sen" med körkortet. Är uppväxt i Stockholms innerstad och såg inte meningen med det. Hade gjort några halvhjärtade försök, men fick äntligen tummen ur förra sommaren. Klarade både uppkörning och teori - på första försöker - 34 år gammal 🙃 -
Jag tog mitt som 31 åring. Hade övningskört en del innan...så det gick galant. Han fixar nog detta. Fiskbiffarna lät gott.
en kram till gullungen från mig 😘😁👏
-
I Storstockholm klarar vi oss ju bra utan bil, men det är väl nästan ett måste längre ut i landet. Hoppas allt går bra!
Vilket litet charmtroll! Vårt barnbarn, snart 10 månader, är hos oss idag. Det är första gången hon är här själv med oss en hel dag, men det verkar hon inte ha något emot. Nu har hon sovit middag i drygt en timme och än hör jag inga ljud ifrån henne.
-
Nu är alla obligatoriska moment avklarade, återstår bara att finputsa kunskaperna nån lektion eller två och så göra själva proverna. Det är spännande nu!
Det verkar vara vanligare än jag först trodde att man rationaliserar bort körkort, åtminstone i storstäderna, och avvaktar med att ta det till man verkligen behöver det. Jag väntade tills jag blev 23 har jag för mig, så jag var inte den som hängde på låset jag heller
Det går så fort med bebisar! Hon har börjat "prata" nu, gurglar och gör små ljud som låter som "Agooo", "Gläää" och "Abo" ungefär. Hon älskar att man härmar hennes ljud, då sparkar hon vilt med benen och piper (låter som hon skrattar nästan) av förtjusning. En av favoritsysselsättningarna är att göra detta på skötbordet spritt språngandes (badrummet är alltid varmaste platsen av den anledningen)
Hon är farfars första barnbarn, så hon är extra efterlängtad och älskad tror jag. Ser ut så när man ser dem ihop i alla fall
-
Skönt att slippa diket, men är man försiktig och inte kör för fort ska man inte behöva hamna där. Vad medtrafikanterna gör kan man aldrig råda över, men sitt eget kan man ta hand om. På onsdag är det dags för teoriprovet, jag tror jag är mer nervös än vad han är
Logga in för att skriva en kommentar.