Helt galet

Nu förstår jag varför jag känt mig lite seg. Varför det har känts lite motigt att träna. Varför fingrarna helt plötsligt svullnat upp. 

Någonstans lyckades jag förtränga att det någon gång ska bli den tiden i månaden också. Det förklarar så väldigt mycket faktiskt. När jag sprang milen igår kände jag mig som en elefantfotad heffaklump som dunsade fram 

Jag skyllde på träningsvärken, och den gjorde väl inte saken bättre. Men den var inte hela anledningen.

Akrylkursen har börjat igen, mitt vattenhål i tillvaron. Sitta och måla lite, samtala med folk och stänga ute allt annat en stund.

Det blir lite åkande förstås, men det blir så på landsbygden. Bussar och tåg går inte så det skulle gå att ta lokaltrafik (den är ett skämt häromkring ändå). Jag passar på att storhandla på Rusta och ÖoB, bunkrar med sådant som kan stå länge och som det är bra priser på. Jag är ju ändå i närheten.

Det blir lite småjobbigt bara att inte få lunch förrän när jag är hemma vid 14, det är en timma senare än jag är van vid och det märks. Jag får fundera ut något, kanske kan ha en shake i bilen som jag sveper innan jag åker hem? Konstigare saker har jag gjort i en bil.

Ha det gott allesammans!