Inte dum på det viset

Jag kanske tränar mycket och hårt enligt de flesta, men har jag fått order så har jag. Inte över 3 på en 10-gradig skala. Detta berättade jag för dottern också innan vi gav oss ut på Sörmlandsleden, och det stod klart redan efter en knapp kilometer att det blir mycket promenad. Först trodde jag att jag hade knutit skorna för hårt, för mellanfoten kunde inte röra sig som jag ville, men efter ytterligare några kilometer och lite trasslande med snörena började jag sakta inse att det är foten, inte skon, som är problemet.

Vi fick avbryta efter 8km ungefär, då hade jag skapligt ont och på tunnelbanan hem hann foten bli stel och omedgörlig och sista 500m var inte alls roliga, då var det åtminstone 5 eller kanske till och med 6 på skalan. Jag sökte lite på internet, och hittade en gammal tråd i ett träningsforum om mellanfotsben och låsningar som jag ivrigt plöjde igenom. Personen hade exakt samma problem som jag, och det enda som verkade hjälpa var ett besök hos en naprapat som fick bort låsningen och därefter återgång till träning, efter någon dags vila. Spännande! Jag kikade på vem som hade startat tråden och blev otroligt full i skratt, för det var ju jag! För 7 år sedan hade jag exakt samma problem som nu!

Att man kan vara så senil i så ung ålder att man glömmer en sådan sak? Det var ju därför jag skaffade inlägg, körde en massa rehab och grejade, innan jag kom iväg till en som hittade den verkliga orsaken och tog bort den. Smärtan var borta på ett par dagar efter det.

En så smärtsam sak kan man ju annars tänka sig att man skulle komma ihåg och känna igen när man råkar ut för det igen?!?

Hade jag kommit ihåg det hade jag ju givetvis berättat det för naprapaten, så hade vi kunnat bespara oss en massa ultraljudsundersökningar och gå rakt på sak istället. Ibland är jag verkligen en pappskalle...

Dottern och jag fåt återvända till Sörmlandsleden och fullfölja vår löpning en annan gång, nu hittar vi ju första fjärdedelen i alla fall