Inte dum på det viset
Jag kanske tränar mycket och hårt enligt de flesta, men har jag fått order så har jag. Inte över 3 på en 10-gradig skala. Detta berättade jag för dottern också innan vi gav oss ut på Sörmlandsleden, och det stod klart redan efter en knapp kilometer att det blir mycket promenad. Först trodde jag att jag hade knutit skorna för hårt, för mellanfoten kunde inte röra sig som jag ville, men efter ytterligare några kilometer och lite trasslande med snörena började jag sakta inse att det är foten, inte skon, som är problemet.
Vi fick avbryta efter 8km ungefär, då hade jag skapligt ont och på tunnelbanan hem hann foten bli stel och omedgörlig och sista 500m var inte alls roliga, då var det åtminstone 5 eller kanske till och med 6 på skalan. Jag sökte lite på internet, och hittade en gammal tråd i ett träningsforum om mellanfotsben och låsningar som jag ivrigt plöjde igenom. Personen hade exakt samma problem som jag, och det enda som verkade hjälpa var ett besök hos en naprapat som fick bort låsningen och därefter återgång till träning, efter någon dags vila. Spännande! Jag kikade på vem som hade startat tråden och blev otroligt full i skratt, för det var ju jag! För 7 år sedan hade jag exakt samma problem som nu! 
Att man kan vara så senil i så ung ålder att man glömmer en sådan sak? Det var ju därför jag skaffade inlägg, körde en massa rehab och grejade, innan jag kom iväg till en som hittade den verkliga orsaken och tog bort den. Smärtan var borta på ett par dagar efter det.
En så smärtsam sak kan man ju annars tänka sig att man skulle komma ihåg och känna igen när man råkar ut för det igen?!? 
Hade jag kommit ihåg det hade jag ju givetvis berättat det för naprapaten, så hade vi kunnat bespara oss en massa ultraljudsundersökningar och gå rakt på sak istället. Ibland är jag verkligen en pappskalle...
Dottern och jag fåt återvända till Sörmlandsleden och fullfölja vår löpning en annan gång, nu hittar vi ju första fjärdedelen i alla fall 
Gillar
Kommentarer
-
Så det kan bli, du. Händer även de bästa
hi-hii! Nu vet du i alla fall hur du ska göra! Lycka till! -
Jag kände mig bra dum när jag såg det
Men ja, nu har jag ju ett hum
-
Så dråpligt...men du fick ju "receptet" av dig själv s.a.s ha,ha...jättekul😆😂😄👍
-
Ja, det var ju dråpligt men nu vet du ju vad du skall göra. Ett nytt besök hos naprapaten av hjälper förhoppningsvis problemet även den här gången. Bra att ni avbröt springet så att det inte blev ännu värre.
👏👏
-
Ja, själv är bästa dräng, eller hur var det ordspråket löd
-
Kikade i kalendern men min naprapat har inte tid förrän tidigast om ett par veckor, så jag får vara försiktig tills dess och cykla istället. Men det gör inte så mycket, nu när jag vet.
Fast hur kunde jag glömma? Att jag så till den milda grad blockerat det minnet, att jag inte ens kände igen smärtan när jag drabbades av den för andra gången? Lite obehagligt faktiskt, för jag brukar ju tänka att "Jag gör inte samma misstag två gånger, jag har fullt upp med att göra nya hela tiden!"
-
JA LadyG du är inte ensam om att glömma.
Jag hade skena hema för att skydda hande och hanleden, när jag gör tunga saker, men det hade jag glömt, har haft problem med den förut, men oftast bara tummen. Så urbota dumt att dra så stora skruvar utan skenan.
Senast uppdaterad 28 oktober 2016 00:18
-
Man lär så länge man lever...om man minns det förstås 😲😬😆
-
Det var verkligen dråpligt men det måste finnas någon anledning till att du glömt det. Bra att ta till sig sådant.
Ha en fin fredag!
-
Ja 20 årsen sist jag syslade med sådant att jag behövde hanleds skyd var mets när jag tävlade.
-
Aftkrut, du kanske glömde för att handen, precis som min fot, blivit så mycket starkare att problemen inte kändes lika aktuella längre tills vi gjorde något utöver det vanliga?
Bella50 Huvudet på spiken
Elegantz, Ja, det kanske finns anledning att stanna upp och fundera ibland.
-
Apropå att glömma obehagliga saker.... Jag har en únderbar förmåga att glömma bort obehagliga saker. Senast i ett sammanhang påmindes jag om en operation jag genomgick för två år sedan. -" Vadå, jag? Nä det tror jag väl inte. Jaha, javisst ja, Det där ja"... Medger att det inte låter klokt, men är sant.
Egentligen skönt att inte belasta hjärnan mer än nödvändigt, eller hur...
-
Ja bo 14 år i en lägen het, tappade man mycket ork på, ha en hyresfastighet lärde man sig alltid något nytt, alltid hade hyresgästerna några problem som skulle fixas.
Ska vara ärlig Stockholm är nog inte hela felet, hade fåt diagnosen obotlig när jag flyttade dit, gick 100 m på 10 minuter.
Så mycket jag har byggt upp nu, nu går jag 40 min i snabbtakt utan att bli tröt, med en mördarbacke brant och lång.
För hopnings vis så skjuter jag min egen gris nästa år.
-
maribro, ja det är ju rätt bra om man ser det på det viset. Jag försöker nog fokusera på det som är bra i livet och inte hänga upp mig för mycket på det dåliga, jag visste bara inte att jag var så bra på det
Afkrut, trägen vinner! Du har kommit så långt och byggt upp så mycket, jag tvivlar inte en sekund på att du får som du vill! Det ser du till att du får
-
Det som hände Maribro, har hän mig ock. "Vaddå? Jag? Nej, nu blandar du ihop... Jaha, just det, ja..." Det är nog bra att man kan damma av skorna och ta ett nytt sikte framåt...
Logga in för att skriva en kommentar.