LadyG tar nya tag!

16:8 5997301

Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.

12 februari 2012 12:03

Irritation

Jag har varit mer eller mindre stabil i vikten ganska länge nu, även om jag krympt i storlek. Det gör mig inget, inte egentligen. Det som stör mig, emellanåt så mycket att jag gnisslar tänder, är löshuden. Jag är väldigt rädd för operationer, tanken att nån ska skära i mig är motbjudande. Så den idén är inte så bra. Jag vet att krämer och jox inte fungerar, delvis för att jag antagligen hunnit testa det mesta. Jag vet att träning egentligen inte gör något mer än stramar upp de muskler som ligger innanför problemområdet, men det hjälper inte huden som sådan. Och ändå. När jag tittar i spegeln förstörs hela det fina intrycket av påsen på magen. Jag har jobbat hårt för att få till det, slitit för mina muskler. Jag är stolt över att jag kan lyfta saker som är så tunga att t om karlar funderar på om de ska orka. Jag är väldigt stolt över att vara en av få i det här landet som klarar av att springa ett ultramarathon (någon som bara 0,05 promille i det här landet faktiskt klarar av). Men magen. Jag avskyr den. Idag mer än någonsin. Vissa dagar bara är sådana. Jag kan inte göra något åt den, jag tror det är det som stör mig. I vanliga fall ser jag något jag ogillar och gör något åt det. Men magen kan jag inte åtgärda. Ingen fix. Ingen lösning. Bara acceptans, och det kan jag inte acceptera. Jag kan inte förlika mig med att magen ska fortsätta se ut som ett trasigt segel. Som en hånfull påminnelse om hur dum jag varit, hur ont jag haft och hur ledsen jag var. Det spelar ingen roll hur bra jag mår nu, hur mycket jag tränar eller hur stolt jag är i övrigt. Sladdret på magen kommer alltid att finnas där, påminna. Solka ner. Det gör mig arg. Jag tycker det är förbannat orättvist. Har jag inte sonat mitt brott snart!

Träning

Kommentarer

12 februari 2012 13:04

Bummlan

Precis så blir jag. Rastlös också :) Nä, inte pratat ihop oss. Mend et kändes skönt att det inte bara är jag :D Hälsa!
12 februari 2012 13:14

LadyG

Han vinkar tillbaka :-)
12 februari 2012 20:10

blåeld

LadyG, dethär kommer säkert låta klämkäckt, men din kropp berättar faktiskt din historia. Varenda ärr, bristning, "löshud" osv. borde du egentligen vara stolt över. Det finns där av en anledning, visar vad du har varit med om. Jag har två små mellanrum mellan tänderna på vardera sida om framtänderna, jag hade tandställning innan och då försvann mellanrummen men pågrund av att jag mådde dåligt fick jag värsta tandläkarskräcken och därför gick jag inte och fixade till det när jag märkte att de började flytta lite på sig, har en enorm fixering vid tänderna, och har mått skitdåligt över det fast ingen annan ens tänker på det. Men samtidigt så fanns det en anledning till att jag inte gick till tandläkaren precis som att du gick upp i vikt och vi kan inte ändra på det nu, så var inte arg på dig själv utan se framåt. Om du känner att det är värt det så kommer du gå emot din rädsla och göra operationen. Och om du inte gör det så beror det antagligen på att du någonstans inte vill det tillräckligt mycket. :)
12 februari 2012 21:16

LadyG

Blåeld, du får gärna vara klämkäck när du kommer med klokskaper på det där viset. Förstår vad du menar med tandläkarskräck, jag har nära släktingar som blir alldeles bleka och kallsvettiga av att gå till tandsköterskan. Tror inte hon varit hos tandläkaren sen hon var liten, av ren skräck. Det måste vara fasansfullt, helt enkelt. Hur jag gör med magen får jag se, en vacker dag kanske. Om inte kroppen gör slag i saken åt mig.

Logga in för att skriva en kommentar.