Irritation
Kommentarer
-
Jag förstår din frustration. Man får ju en hel del skavanker när man lever sitt liv. Jag har lite ärr här och där och mitt magskinn kommer att kännas för stort snart. Man är som en gammal Amazon kvinna, med märken från alla strider man varit med om. Trots allt har man sin värdighet, lärdomar och erfarenhet och det du åstadkommit är mycket inspirerande för andra kvinnor ska du veta.
-
HAr du verkligen så mycket? Du är ju ung och en del borde krympa ihop tycker jag. Men visst känns det retligt att man ska behöva dras med sina synder trots att man gjort bot och bättring. Om du väljer kniven kommer jag och håller dig i handen trots att jag själv är livrädd för vassa saker. Och du är vacker, med eller utan lösskinn. Lita på älsklingen och mig!
-
[FET]HuZen[/FET], jag förstår vad du menar. Det är märkligt det där, de andra skavankerna kan jag ha överseende med men magen... Jag misstänker att det beror på att just magen är mitt eget fel, medan apelsinhuden t ex är genetiskt betingad. Jodå [FET]Bummlan[/FET], det är en rejäl näve hud som samlar sig under naveln. Tillräckligt för att det ska bli ett veck och en skrynklig påse precis där pubeshåret börjar. Synnerligen osmickrande, särskilt som det försvinner när jag ligger platt på rygg. I gengäld ser magen bisarr ut om jag ligger på sidan, den rinner ner och lägger sig på madrassen. Som deg. Jag hade hoppats att en lite striktare kostregim, träning och tålamod skulle löna sig. Att strimmorna inte skulle vara så farliga. Det är därför jag älskar mina kompressionstights, i dem ser jag nästan normal ut. Som om påsen inte finns.
-
Å den förhatliga vetedegen som rinner ut över sängen när man ligger på sidan. Jag känner igen den. Jag gör allt jag kan för att inte komma åt den eller titta på den. När min var som värst (den har slätat ut sig lite, dels för att jag fått tillbaka lite underhudsfett och sen för att jag faktiskt tror att den dragit ihop sig lite) köpte jag gördel på Triumph. Men de hjälper ju bara när man har dem å sig. Skulle du kunna tänka dig kniv? Resultatet skulle ju kunna ge dig det där sista du behöver för att känna den välförtjänta glädjen. Alternativet är ju att lägga massor av tid och pengar på terapi för att lära dig att acceptera den. Det överslaget gjorde jag med mina hängande bröst för massor av år sen. Och valde kniven. Det gick snabbare (igen) och gav ett säkert resultat. Har aldrig ångrat det.
-
Ja, man blir ju sövd och då känner man varken rädsla eller smärta. Plonk bara så blir allt svart.
-
Men du får inte springa på ett tag, antar jag...
-
Förstår dig, jag har ett "hålla in" linne som jag njuter av att ha på mig, då syns inte min påse lika mycket, men jag tänker inte operera bort det, trots att jag får det betalt, men försöker att vara nöjd med min nedgång och tänker att jag inte är 16 år mera och att jag ju har fött 3 barn, till saken hör att jag har gjort en sådan op för länge sedan, och därför inte vill göra det igen, men har man mycket tycker jag man kan överväga det, för det är inte kul att ha för mycket löst hängande som inte går att träna bort, man kanske behöver ta till kniven för sin egen självkänslas skull, och kanske för hygienens skull, men överväger du det så sök info innan så du är förberedd på allt. Annars lycka till och lite kanske går att träna bort??
-
Bummlan, jag är fasligt rädd för operationer och narkos. Fast jag kanske kommer dit hän en vacker dag att irritationen över magen väger över. Fast jag är inte där än, jag är bara fly förbannad än s a s. HuZen, ja, det är det som skrämmer mig, tänk om de gör fel så jag dör och inte får vara med om alla äventyr jag planerat in?
-
Twix, jag satsar nog på träningen ett tag till. vem vet, jag kanske bara har en ovanligt långsam och trög kropp som fattar sakta :-) Jag har nog läst fö mycket om riskerna med op, för jag blir bara mer nervös ju mer jag läser. Risk för blodpropp inte minst, mamma hade en i ~40-årsåldern. En op ökade visst risken under en period. *ryser* Nej, det låter för farligt.
-
Och vissa dagar kryper irritationen i en och då är det bra att kunna rikta den mot något som man ändå vet att man är irriterad över. Påtagligt! Det är fullmåne ;)
-
Är det? Du skojar?
-
Jag förstår din rädsla. Plonket kanske blir ens sista. Men jag tror inte att så många faktiskt dör av narkos nuförtiden fast det kan ju hända. Min övertygelse om att man kommer tillbaka i en ny kropp om man dör är ju till tröst i sådana här situationer. Men visst vill man leva, nu när man äntligen är här. När det är dags för dig kommer du att göra vad som känns bäst och veta att det är rätt för dig.
-
Den såg åtminstone knökfull ut när jag såg den i förrgår. Och det brukar ju hänga i ett par dagar runt. Jag är inte mycket för flum, men månen gör nåt märkligt med mig i alla fall. Och med tanke på vad den gör med ebb och flod och hur mycket vatten vi består av. Så varför inte? ¤:)
-
Månen påverkar oss olika. Jag brukade bli jättegrinig när jag hade mens samtidigt som det var fullmåne. Nu är det bättre men visst känns det.
-
Sambon hävdade för ett tag sen att jag blir argare, sover oroligare och fräser mer åt folk när det är fullmåde. Det var därför jag trodde du skojade [FET]Bummlan[/FET], det lät som att ni hade pratat ihop er :-) [FET]HuZen[/FET], nej det är nog ganska säkert själva narkosen, men ändå. Jag har för mycket spännande framför mig för att tycka det är värt risken att missa allt det, för vad? Irriterad fåfänga?
Logga in för att skriva en kommentar.