Julklappar - datorspel till barnen?
Kommentarer
-
Praktexempel på hur skadad man blir när man gibbat PEGI+18 sedan lågstadieåldern ¤:). Efter 14-15 tycker jag dock att man kan släppa dessa åldersgränser på spel, men det är väl iofs från person till person vad man klarar av. Porrfilm var en ganska extrem jämförelse :D Nu för tiden är ju spel så pass välgjorda att det nästan ser realistiskt ut (tänk BF3). Det går inte att jämföra med vuxenspelet GTA1 som jag lirade som liten - visst sköt jag sönder kineser och andra gäng med bazooka men de var ju endast pixlar på den tiden :).
-
Porrfilm extrem jämförelse? I senaste Saints Row slåss du bl a med en enorm didlo... :-) Det är nog snarare så att du är lite skadad :-)
-
Bara ett exempel till, sen ska jag sova :-) Shadow of the Damned är så full av pung- och penis-skämt (om än på engelska) att man blir less, det tar ju aldrig slut och de flesta är ju inte ens nya eller roliga. Det är inte bara Garcia som hamnar i helvetet, fast jag kan - tack och lov - stänga av.
-
Hahahaha, och i GTA gökar man sönder i bilen. Nåja, det är inte riktigt samma sak :P. Pung-, dildo- och penisskämt är vardagsmat för de flesta - det börjar redan i högstadiet :) Om jag nu är skadad är det nog snarare från allt skit jag sett på internet. Och du har väl inte föräldraspärr på dina barns datorer :)? Jag kan dock hålla med om att spel, där man går på strippklubbar och knullar sönder, inte är någon hit för en 8-åring. Däremot runt tonåren tror jag att det inte spelar någon större roll.
-
Mina är myndiga så de skulle väl flå mig om jag försökte :-) Jag säger inte att ungdomarna inte klarar av det, utan föräldrarna. Och för att de ska slippa få moralpanik - använd PEGI. Gnäll inte på spelindustrin, de producerar det som säljer :-)
-
Morsan brukade komma in i rummet och fråga vad jag fick ut av att skjuta huvudet av folk - det kunde jag inte svara på. Men hellre råa saker i CGI än att börja leta porrtidningar i soptunnor som andra kompisar gjorde. Genom dataspelandet har de i alla fall en koll på vad jag gör. Nu fick jag spela exakt de spel jag ville och tittade även på filmer/tv-serier som inte var lämpliga. Men de jag kände som hade strikta föräldrar var snarare de som var riktigt intresserade av kinky grejor - just för att det var förbjudet. Barnen kommer att se 2girls1cup, det är oundvikligt i dagens samhälle när allt är så lättillgängligt. Äckliga, sexiga och förbjudna grejor kommer alltid att locka och det blir fan mycket värre av förbud.
-
Vissa saker är och ska vara barnförbjudna, oavsett hur nyfikna ungarna är. Suddar man ut gränserna mellan barn och sexualitet är man jävligt snett ute. Bara för att ungar är nyfikna betyder det inte att de automatiskt ska ha rätt att utforska området. Stryplekar t ex är ju hippt i vissa kretsar. Tills nån dör. Det får vara hur lättillgängligt det vill, med egnagerade föräldrar som inte bara bryr sig om att förverkliga sig själva kommer man långt. Vems namn står på kreditkortet t ex? När jag var liten [KURSIV]pratade [/KURSIV]föräldrarna med varandra, med mina kompisars föräldrar och hade samma regler. Det gick fan inte att smyga med något, eller påstå att Anna fick så då skulle jag också få. För föräldrarna hade koll. Kan föräldrar idag säga samma sak? Inte många, inte som är under 35 iaf. Moderna föräldrar har i viss mån abdikerat från föräldrarollen och skyller allt på "internet", "spel", "samhället" "Såssarna" (pick your poison). Och det är DET fenomenet jag vänder mig emot.
-
Det var bättre förr? :) Jag kan hålla med om att vissa spel inte är lämpliga för barn men då ska det vara ganska grova grejor - som de du nämnde tidigare. Surfade in på hemsidan för att titta upp spel jag lirade när jag var ung. Diablo 16 år? Counter-strike 16 år? Det tycker jag är ganska extremt :) Varför har Diablo 2 samma rating som Battlefield 3? Det känns helt jävla absurt.
-
Taget ur sitt kontext ser det absurt ut, men sätter man in det i hur spel såg ut då var det rätt. Det VAR läskigt med djupa hålor fulla av monster, om man tänker sig att man är 12 bast. Som 15 - inte lika kanske. Fast där måste föräldrarna vara lite på hugget. Hur mogna är deras tonåringar? En del är förbaskat mogna och klarsynta vid 14, andra hinner bli myndiga utan att växa upp. Men sånt kan aldrig PEGI hjälpa föräldrarna med. Sånt måste föräldrarna ta ansvar för själva. Min äldsta fick t ex spela nästan vilka spel hon ville som 17-åring, eftersom hon visade prov på synnerligen got tomdöme och sunt förnuft när vi pratade om saken. Min yngsta var aldrig intresserad av "förbjudna spel", så henne behövde jag aldrig ha debatten med. Så länge föräldrarna är med, vakna och intresserar sig för vad barnen gör ser jag egentligen inget fel i att tonåringar spelar vuxenspel. De föräldrar som blint köper spel till sina ungar, särskilt yngre tonåringar (sub15), och sen skäller på spelbranschen för att spel är våldsamma och sexistiska.... de kan hopppa och snurra. Herregud, hur skulle det se ut om Duke Nukem [KURSIV]inte [/KURSIV]var en egotrippad sexistisk knöl? :-)
-
Det har väl debatterats om det här ganska mycket nyligen efter släppet av BF3? Huruvida barn påverkas av sådana FPS-spel. Nu kommer jag dock inte ihåg vad de kom fram till. Men det var väl så att det kunde göra det värre för barn som redan hade en del problem. Och som du säger skiljer det sig mellan barn och barn. Det är något som föräldrarna måste ta reda på själv. Det är just därför jag är ganska skeptisk till att slaviskt följa dessa rekommendationer - men de är ju just _rekommendationer_. Diablo 2 kom 2000, då var jag 11 och skulle fylla 12. Morsan brukar faktiskt tacka det spelet en del då det gjorde så att jag lärde mig engelska riktigt bra i tidig ålder. Det må vara mörka hålor men spelet gav en hel del annat också. Det förbättrade inte bara mitt språk utan det lärde mig även hur människor fungerar. Man skulle byta föremål, många lurades och man fick lära sig den hårda vägen. Det är ganska konstigt hur stor impact ett jävla MMO-spel kan ha :). Du måste ha varit en riktigt hård mamma :). 17 år då fick jag göra vad fasiken jag ville nästan :P. Däremot har de haft mina syrror i ett fast grepp mycket längre än de hade med mig. Som sagt, helt individuellt! Det måste vara ganska knepigt att vara förälder och veta vad som är bra och inte bra. Jag fick t.ex. köra moppe när jag var 14 och de visste att jag drack nästan varje helg utan att göra något åt det. När jag tänker på det känns det nästan som bad parenting :D. Däremot om min syrra, som är 15 just nu, ens skulle nämna ordet alkhol skulle de gå i taket. Haha, känns ju nästan helt absurt. Måste fråga morsan om det här :)
-
BF3 är PEGI 16, så det är väl det som upprört en del föräldrar. De har köpt spelet till sina 14-åringar, och blivit chockade. För det är en jäkla skillnad på att vara 14 och 16, inte minst när det gäller mognaden. 16 är två år från myndig, då tål man mer och har förmodligen sett värre saker på nyheterna. Alan Wake t ex är 18-årsgräns på, men det skulle jag nog inte protestera om en 16-åring spelade. Fast jag skulle nog sitta och kolla (tyst), för man vet ju inte. Rätt vad det är kanske man behövs av nån anledning. Framför allt: Pallar ungen att spela spelet med mamma i rummet? :-) Skyrim lika så. Om junior vill spela så sitter jag och "läser tidningen" i samma rum (spionerar) :-) Det är nog egentligen det jag frågar efter, mer föräldrar i barnens verklighet. Prata med ungarna om spelen, visa intresse. Hur många ungar har inte dragit in morsan och farsan i WoW, för att det är bra för samarbete, man måste lära sig taktik och lagarbete etc. Ja du kan alla argumenten redan säkert :-) Mjo, jag var nog rätt hård tror jag. Å andra sidan tror jag inte att de tog skada av lite regler. Ömsesidig respekt kommer man långt med, och vill man att ungarna ska respektera ens gränser gäller det att respektera att ungarna har det också. Och hota aldrig med konsekvenser du inte tänker genomdriva, om de försöker "syna bluffen" :-) Som förälder måste man vara rätt på, söka information, vara aktiv och framför allt prata med ungarna. Folk pratar för lite nu för tiden tror jag. En del äter inte ens middag ihop längre. Köper tjänsten `läxhjälp`. Hinner inte med sina barn..? WTF, liksom.
-
Haha, sådant snack får jag höra hela dagarna. Det är något morsan avskyr och märker hela tiden då hon är lärare. Vi åt ALLTID tillsammans, det fanns ingenting annat. Gillade jag inte maten, fine ät inte då - men någon macka fick jag inte ta. Det gällde att vara i tid och om jag inte var där blev jag utan. OCH de frågade alltid om hur det varit i skolan, vad jag haft för mig och verkade intresserade. De läste t.o.m. på om spelen jag lirade för att förstå varför jag spenderade så många timmar framför dem. Barnen hämtas på fritids efter klockan 6 ibland, barnen får vara på fritids under sommarlovet ÄVEN fast föräldrarna är lediga. Föräldrarna orkar inte ens komma på föräldramötet i många fall. "Har du varit sjuk" frågar mamma ungarna, "Nej, mamma sa att jag skulle vara hemma" svarar de. Stanna hemma från skolan för att morsan ska få pengar. Vad fan är det liksom? Finns det inga gränser? Får de hjälp hemma med läxorna? Nej. Det finns inte tid för det. Inte ens om barnen är under utredning p.g.a. för dåliga skolresultat. Så här var det fan inte för 20 år sedan brukar hon säga. Hur kommer denna generation att se ut egentligen?
-
Det är precis det jag menar, du har en klok och förståndig mamma! Å jag blir så upprörd på det där, det är fult av föräldrarna och jag tycker faktiskt att de sviker sina barn. De föregår inte med gott exempel, de visar både dålig moral och är oärliga. Vad lär sig barnen av det? Och hur frustrerande är det inte att vara barn och inte kunna lita på att föräldrarna finns tillhands när man behöver dem? Vi åt också alltid middag, morsan läste läxorna med mig, farsan kollade på TV med mig (jag fick kolla på Hulken så liten jag var, men bara i vuxet sällskap t ex) och de var alltid me dpå samtalen. Pinsamt nog, tyckte jag då. Nu fattar jag ju hur bra det var. Stackars barn idag som inte får det stödet. Det är jobbigt nog att växa upp, tänk att behöva göra det utan en solid bas i hemmet och föräldrar som är med och bryr sig... Ush...
-
Vi kan ju hoppas att barnen som gått miste om detta förstår det också så att de blir bättre föräldrar när det är dags. Dock tror jag snarare att de kommer att bli värre. "Men jag klarade ju mig perfekt" och så fortsätter den onda cirkeln. Man saknar inget som man inte haft - tyvärr. Jag är inte förvånad över om vi, födda på 80-talet, är de sista som får riktigt engagerade föräldrar. Visst kommer det alltid att finnas undantag men förr i tiden kände man sig väl som en dålig förälder om man inte gav mycket tid till sina barn. Nu för tiden pratas det bara om att karriären tar upp så mycket plats - att barnen läggs lite åt sidan är vardagsmat och något som de flesta sympatiserar med. We`re doomed :)
-
Dömda att hamna på ett Caremaboende... Huga.
Logga in för att skriva en kommentar.