Kort och gott

Det fick bli korta intervaller idag, det passade mitt kynne bättre än långa plågsamma tvåtusingar. Jag valde 2 minuters vila istället för 1,5 för att orka hålla högre fart på mina 400m istället och det betalade sig bra. Sista intervallen blev den överlägset snabbaste, 1:51 på 400m och den första gick långsammast på 2:03 men i övrigt var jag rätt jämn tycker jag. Mitt personbästa på 400 meter är 1:48 (4:30 min/km) men det skulle jag nog kunna bräcka om jag faktiskt satsade på det :-) Jag tittade inte på klockan utan sprang på känslan: "ush det här var jobbigt"-nivån. När jag kollar i SportTracks toppar pulsen på 171 och 172 varenda gång utom den första, och Bosön mätte upp att min tröskelpuls skulle vara 173 (de mätte iaf 4 mmol/L vid 173 puls, sen är jag fortfarande efter 6 år som löpare osäker på terminologin eller vad det var de mätte, jag misstänker att det var laktattröskeln i alla fall dvs den punkt vid vilken kroppen inte längre kan transportera bort mjölksyran utan den börjar ackumuleras i musklerna). Men jag är osäker :-) Det var i alla fall lite roligt att jag kunde pricka pulsen så perfekt genom att strunta i klockan och bara pressa utifrån hur det kändes. Farten var alldeles lagom till distansen, jag hade inte orkat två varv i den farten, och jag hann återhämta mig (nätt och jämt) på två minuter så jag orkade göra om det. Sex gånger fick räcka för dagen, jag kände mig trött i rumpan och baksida lår när jag stultade hemåt i något som skulle likna nerjogg. Eftersom ultraträningen mest inneburit en massa tusingar och tvåtusingar var det här uppfriskande omväxling att få brassa på lite. Under 5 min/km är inte vanligt att jag håller, men det har hänt. Nu ska vi se till att det händer oftare!

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.