Långpass
Förra veckan sprang jag den här rundan också, då tog det 2h 24 minuter att komma de 17,2km (eller 17,7km beroende på vilken mätning jag ska tro på, jag har sprungit rundan för få gånger för att ha fått en säker mätning än). Jag kände redan när jag bytte om att jag var gisten och stel så jag beslutade att låta passet vara pulsstyrt, jag skulle försöka hålla pulsen runt 145 slag per minut, dvs 80% av max. På det viset anpassar jag ansträngningen efter dagsform på ett helt annat sätt, om kroppen är trött och sliten kommer jag upp i målpuls snabbare än om jag är utvilad.
Så döm om min förvåning när jag höll god fart hela vägen hem, på målpuls. Garminklockan rapporterade troget, snittpuls 144 och maxpuls 155. Sannolikt någon backe jag inte bromsat i, det finns 153 höjdmetrar att testa det på så det saknas inte utmaningar.
Jag kapade 13 minuter sedan förra veckan. Och jag som tyckte jag var sliten och seg.
Just det där att träna ansträngningsbaserat har jag gjort förut, när jag tränade inför 100km-loppet. Fast då var jag förstås i extremt mycket bättre grundform till att börja med, alla mina rekord är från lopp jag körde som testlopp medan jag tränade för Stockholm Ultra.
Principen fungerar även när man är otränad och för tung, farterna blir bara så mycket lägre, det är pulsen och den upplevda ansträngningen som är det viktiga. En av de stora fördelarna är att jag kan träna dagen därpå igen, om jag kört disciplinerat och inte tagit i för hårt. Sedan 3:e maj har jag tränat någonting varje dag. Jag växlar mellan löpning i olika varianter och styrketräning, allt i olika intensitet och duration så vissa pass har varit lite tuffare medan andra har varit rena semestern.
Medan jag var ute och roade mig var Paula i skogen med pappa och busade. Av någon anledning har hon helt sonika slutat med tupplur på dagen. Hon är inte ens 2 år fyllda än, jag hade sagt att det är för tidigt att skippa tuppluren men hon sover så gott på nätterna och verkar nöjd och belåten med nyordningen, så jag låter henne hållas. Tills vidare.
Hon är väldigt duktig på att ta sig fram nu, skog och stigar utgör mindre problem nu är förr. Pinnar, kottar, stenar och träd är spännande att undersöka och skogen är full av leksaker. Den lilla modiga krabaten blir inte ett dugg orolig om hon kommer för långt bort (för min smak alltså), utan stultar på i sin egen lilla värld. Det säger en hel del om henne, tycker jag, att hon inte måste hålla handen så fort det är något nytt i närheten och inte gömmer sig bakom föräldrarnas ben för minsta lilla. Tvärt om, egentligen. Är det nytt och intressant kastar hon sig åt det hållet för att se bättre, och mer.
När hela familjen väl lyckats ta sig hem igen gjorde jag wok till middag, det gick fortast och med shiratakinudlarna blir kolhydratsinnehållet extremt lågt.
Paula satsar mest på köttet ändå, med utvalda grönsaker som god tvåa så matsvinnet blir minimalt. Nudlarna, de hon får tag på är excellenta leksaker för övrigt. Ni anar inte så långt man kan kasta nudlar om man får lite sving på dem.
Idag kommer hennes storasystrar hem, det ser jag fram emot. 
Gillar
Kommentarer
-
Till och med vikten uppförde sig idag
-
Maten ser väldigt god ut! Vad är shiratakinudlar?
-
Tack Ettnamn! Shiratakinudlar är nudlar med extremt lite kolhydrater, 3g/100g nudlar om jag minns rätt. Finns bl a på¨Coop: https://www.coop.se/handla-online/varor/skafferi/pasta/nudlar/5547368-shirataki-nudlar/
Logga in för att skriva en kommentar.