Mäkta nöjd
Älskling hittade fina benfria och giventvis svenska kotletter, så jag fick mitt kött tillsist. På vinst och förlust testade jag Mannerströms recept på potatisgratäng ur boken "Husmanskonst", och det blev över förväntan gott. Jag brukar gilla potatisgratäng men det här var något alldeles speciellt. Oj så nöjd jag är nu.
Det kändes som att jag lärde mig något om riktiga gratänger idag. Inte skölja potatisen (stärkelsen behövs i gratängen), inte för tjockt lager potatis i formen, lagom mycket gräddmjölk (inte så mycket så att det blir slaskigt), tunna och jämna skivor potatis (matberedaren gjorde sin plikt), inte rå lök i grädden (då skär det sig bara, svettas löken i smör först så går det bättre) samt inte för hög värme (låt den stå inne längre på lägre värme).
Tålamod, lite längre tid och måttlighet helt enkelt.
Att det gick skapligt på 15km-rundan idag gör inte saken sämre. Nu är jag mätt, trött och belåten. Jag kommer ihåg mina järntabletter fortfarande, än så länge har jag inte missat en enda. Det hinns nog med det med i sinom tid, det är 12 kvar och jag brukar glömma :-)
Gillar
Kommentarer
-
Åh, nu blev jag riktigt, riktigt sugen på potatisgratäng! Och löpning! :-)
-
En äkta potatisgratäng är svårslagen tycker jag
-
Kökskemi - min bästa form av kemi. Få mig inte att börja mässa om glutentrådar och surdeg - det tar aldrig slut. Även om jag inte äter det själv så är det så spännande att baka och laga. Du tar väl tex och kokar morötterna och serverar med smör - annars kan kroppen inte tillgodogöra sig a-vitaminerna.
-
Kökskemi är kul, särskilt när man får äta upp resultaten :D
Inte särskilt, men jag äter en hel del lever, ägg, mjölk och diverse andra a-vitaminrika livsmedel så just det oroar jag mig inte för faktiskt. Retinol har jag för mig att man kan överdosera, så om något bör jag väl se till att inte få i mig för mycket :-)
Logga in för att skriva en kommentar.