Man hinner inte så mycket annat med kattungar i huset
För en vecka och någon dag sedan flyttade de in hos oss, två vildfödda kattungar som aldrig bott inomhus och inte var vana vid människor. De flydde så fort vi kom in i rummet, och visade inget intesse för lek.
Men det var då det. Iris, som är den lite tuffare, kommer fram och nosar och är intresserad. Oblygt försöker hon ta reda på vilka vi är, vad vi gör och om vi möjligen har något gott till henne. Det är Iris som är den första att börja busa, det går bra med vad som helst, En av de roligaste leksakerna hon fått i sitt snart 17 veckor långa liv är en körsbärstomat. Jag funderade på om vi skulle döpt henne till Hanna Ljungberg, så som hon dribblade med den.
Allexis är blygare, men hon är klappbar å andra sidan. Hon älskar att bli kliad under hakan. Då får hon något drömskt i blicken, stracker fram hakan så man ska nå bättre och sen blir hon lite vindögd. Men hon är för blyg för att komma fram och kräva att bli gosad (än). Jag misstänker att det är en tidsfråga innan hon listar ut att det går att göra så.
Det är bara Iris som vågat leka "fånga fingrarna" (jag kör in näven under en matta och vickar på ifngrarna, katten försöker fånga dem från andra sidan) än så länge, och det händer att hon studsar till och går, som om hon kommer på sig att ha roligt med en människa. Och så kan vi ju inte ha det. :-)
Hon är ganska snart tillbaka igen, det är för kul att leka och än så länge har inget farligt hänt. Kameran var otroligt spännande när jag försökte fota henne också. Sen, när hon lekt sig trött somnade hon i fruktskålen, och sneglade bara lite när jag fotade henne i den. Hon är så mycket mer bekväm med oss nu än för en vecka sen.
Med tålamod, lek och mutor kommer man långt verkar det som. De har till och med slutat fly när det kommer främmat. Det tar nog inga 3-4 månader innan de här är tama, inte om de gått från osynliga skyggisar till lekbara kattungar på en vecka. De är alldeles för nyfikna för det, till och med när vi lagar mat (skramlar en del) och plockar in disken (skramlar ännu mer) ska Iris vara med och titta, storögt. Endera dagen åker sopborsten på stryk också, om man ska tro Iris ansiktsuttryck när jag städar runt kattlådan. Hon har rovdjursblicken när hon tittar på borsten.
Kattungarna tar givetvis upp en väldig massa av min tid, och den enda tid jag kunnat avvara är löpningen. Så jag har inte sprungit mer än ett enda pass sen kattungarna kom hem. Men det finns saker som har högre prio. Två skyggisar som behöver kärlek och sällskap till exempel.
Fast nog ser det lite konstigt ut att jag sitter på köksgolvet och kollar facebook, för att aktivt ignorera kattungarna. Det finns knappt något bättre sätt att göra dem nyfikna. Struntar man i dem blir de så nyfikna på vad som kan vara mer intressant att de måste komma och titta, nosa och undersöka.
Jag ska nog skaffa mig gymkort nu när hösten kommer förresten. Utegymmet blir för kallt, jag tror det blir en riktig vinter i år.
Gillar
Kommentarer
-
Så mysigt
vilken härlig utmaning.Kattungar.....finns knappt nåt mysigare
håller med dej, det tar nog inga 3-4 månader -
Vi misstänkte att två vildkattor inte skulle hitta något hem, kattungar eller ej. Hur många par finns det som jobbar hemifrån och kan ösa kärlek över katterna nästan när som helst? De flesta vill ha tama katter, inte skygga vildkatter. Det där med 3-4 månader gäller nog bara om man jobbar borta om dagarna så katten bara träffar en på kvällarna, det tänkte jag inte på att kolla.
-
Men detta är väl kattungar ? inte så gamla i alla fall. Min kelgris Lennart är ungefär 15 år har haft honom i 14 han är också en hittekatt.
Det är nog som du säjer, om man är borta å jobbar
-
Jodå, de är 17 veckor nu är den bästa gissningen. De fångades in av Katthemmet i Vaxholm tillsammans med sin mamma, de bodde bokstavligen i en håla i marken. Kattungar som är födda på¨katthemmen är tama, de går direkt. Vildkattor har det inte lika lätt.
-
Tur för dem att du fanns där villig att anta utmaningen
Hur gick det för mamman?
-
Hon blev deprimerad ett tag efter att ungarna flyttade ut, men nu skulle hon få komma till specialister på skygga katter och skyggare än hon har jag nog inte sett. Stackarn, hon såg så rädd ut. Men hon är i goda händer, jag känner inte till ett bättre katthem än de i Vaxholm. De är jättebra med skygga katter, så är det någonstans en vildkatt ska hamna är det hos dem.
-
Härlig läsning! Ena katten jag hade föddes på en takbjälke i en lada och försökte bita jägmästaren som räddade ner henne och hennes syskon, fortfarande blinda, i fingret. Hos mig gömde hon sig först under badkaret i nästan en vecka och första gången hon vågade sig fram såg jag henne inte i tid, så hon brände tassen på spisen som hon plötsligt vågade sig upp på. Men tid och tålamod... Hon blev världens kaxigaste och tryggaste, mycket tack vare katten jag redan hade när hon kom, hon ääääälskade honom! Första gången hon kom och sov på min mage när jag låg i soffan, då låg jag kvar fast jag höll på att kissa på mig, tills hon gick självmant.
-
Trots att jag inte är kattmänniska utan utpräglad hundmänniska , läser jag med glädje din beskrivning om livet med kattungar . -
Jag är ingen djurmänniska alls, inte att jag inte gillar djur, jag vill bara inte ha djur själv, men jag tycker det är väldigt intressant att läsa om kattungarna, och glädjs med framstegen.
Jag ser fram emot mer skrivande om dem.
-
Eftersom de tar upp väldigt mycket av min tid och mina tankar kommer det nog att bli en del skrivande om dem och säkerligen fler bilder :-)
-
Det vill vi gärna ha LadyG det blir kul att följa utvecklingen
Logga in för att skriva en kommentar.