Mer vilja
Jag har klurat mer på det där med att vilja, och skillnaden mellan att vilja och önska sig. Jag hittar inget bättre ord för det, men det är den där känslan av att man skulle vilja göra något men inte nödvändigtvis prioriterar det. Det är ju en sorts vilja det med, om än extremt lågprioriterad.
Jag är en av alla de där som slutat röka, minst hundra gånger. Visst påstod jag att jag ville, varenda gång jag misslyckades. Men i efterhand kan jag konstatera att om jag ville så ville jag åtminstone inte starkt nog för att göra allt jag kunde för att lyckas. Bara tillräckligt för att försöka lite halvhjärtat, och garanterat misslyckas. När jag träffade min ickerökande, underbare man slutade jag tvärt. Då var det lätt. Jag läste på, skaffade mig mentala verktyg för abstinensen, tuggummi och pratade med precis alla i min omgivning att nu skulle jag sluta.
Beväpnad med kunskap, tuggumin och nya promenadskor tacklade vi projektet ihop, han och jag. När jag behövde gå och ta frisk luft för att inte bli galen gick han med mig. När jag fick slut på tuggummin gick vi tillsammans.
Inte ens ett litet återfall blev det.
I efterhand, när jag ser tillbaka och jämför så var det milsvid skillnad på både hur väl förberedd jag var och hur mycket jag ville. När jag verkligen slutade var det inte ens fråga om "jag vill sluta" utan "jag är ickerökare". Jag bytte tankemönster på en väldigt grundläggande nivå, jag ändrade en del av min identitet. Rökningen hade varit med mig sedan jag var nästan 15 jag skulle fylla 31 när jag stampade på min sista cigarett och kastade resten av paketet i soporna utanför Centralen.
Jämför jag med alla gånger jag försökt gå ner i vikt med hur jag gjorde för att faktiskt göra det också, och inte förbli det där nyårslöftet som jag skrev om tidigare, så är det samma sak. Den här gången skaffade jag mig mentala redskap, kunskap, Matdagboken och alla er här inne som stöd och trygghet. Alla gånger jag misslyckats har jag gjort det för att jag varit dåligt påläst och dåligt förberedd. Det i sin tur misstänker jag kommer av bristande motivation. Det finns så mycket annat som är viktigt i mitt liv att just den bitar inte fått den prioritet det förtjänat. Förrän nu då.
Det började dock med tankarna, att jag började tänka på mig själv på ett annat sätt. Jag är ickerökare. Ickerökare röker inte. Det signalerar tydligare än eldskrift att här är inga cigaretter välkomna. Det kemiska beroendet släpper på 2 veckor, det psykiska beroendet (vanans makt) kan sitta i mycket längre om man har otur. Så jag gjorde mig av med en massa vanor och skaffade mig nya.
Lite som när jag gick ner i vikt. Jag kastade en massa saker, bytte ut mat jag inte kan ha hemma och skaffade mig nya vanor, för hur jag ska hantera sug och tristess. Nya mönster för att hantera känslorna och nya sätt att tänka.
Alltså, långt innan vi ens kan börja tala om motivation gjorde jag förändringar som jag knappt var medveten om då på ett djupare plan, inne i tankarna.
Det där jobbar jag med fortfarande, jag försöker till exempel låta bli att säga elaka saker om mig själv, ens på skoj. Varför skulle det vara skoj om mig själv om det inte är skoj om jag säger det om någon annan? Jag försöker verkligen tänka snälla tankar om min kropp, det är mycket trevligare än att racka ner på sig själv. Så, rumpan är bred och rund, men då sitter jag bekvämt åtminstone. Magen är rynkig och pösig, utan trosor med hög midja och rejält stöd ser den riktigt märklig ut, men se är inte det bättre än hur den var tidigare?
Det finns ytterligare en dimension i det där med att vilja och att önska sig. "Jag önskar att jag kunde sluta röka" låter lite resignerat, som om man skulle vilja men innerst inne inte riktigt tror på det. Åter igen det där med tankens kraft. Vi blir det vi tänker att är är och vi gör det vi tänker att vi kan göra.
Undrar om jag snurrade till det alldeles nu? Vad säger ni, är jag helt ute och cyklar?
Gillar
Kommentarer
-
Tack Svalu, nu blir jag ju otroligt nyfiken på vad det bästa du gjort är!
Kick-ass coachen Filip är bra, rakt på sak och har en förmåga att komma till kärnan i frågeställningarna på någotvis!Afkrut, just det där med att förbereda sig och ha en plan tror jag också är superviktigt. Just guldnogat skulle jag inte ha svårt att ge upp dock
Missbruk, både substanser och alkohol, gör saker med hjärnan och koplar om belöningscentrat så där behövs läkarhjälp också för att hantera det kemiska beroendet. Det är betydligt mer komplicerat än man kan tro, missbruksvård. Blir lite ledsen över att de bara ses som kriminella, för det mesta. Som om de vill vara där de är, som om de trivs eller gjort det med flit. Fast man kan inte ge en människa vård som inte vill ha det heller, eller kan man det?Nämen hej LCHFtjej!! Det var ju inte i går!!
Jag hoppas livet leker och att du mår bra! Ska du börja blogga igen?Beklagar BirtheX, jag har inget bra svar riktigt på det. Jag tror man måste hitta sin egen definition där, jag t ex ser mig som löpare nu för tiden (det ger ju en inre bild, eller hur?) men alla gillar ju inte löpning. Rökningen var rätt lätt, icke-rökare är ju en exakt motsats och exakt det jag ville uppnå. Löpningen smög sig på mig lite lömskt så där, rätt var det var så var jag löpare
Bella50, ibland är det inte ens säkert att backspegeln kan tala om för oss vad vi gör rätt. Det brukar ju vara lättare att vara efterklok, men ibland blir man inte klok på hur det gick till i alla fall
-
BritnheX jag har inga ätstörningar, eller godis behov vet att det är lite ortvist synnerligen mot min gumma, men upp i vikt gick jag på mager mat och små portioner, enda läkare hjälp som jag fick då alla mina prover var bra, var dietist, som jag byte recept med då hon tyckte mina var goda, men några råd om att gå ner fick jag inte, de trodde jag ljög om vad jag åt och drack öl, men det så de på blodroven som min läkare erkände.
Men upptäckte själ med MD att jag åt för lite mat kändes konstigt i början att äta sig riktigt mett tills jag började gå ner i vikt, äter jämt varje dag nu, och 500 under rid det fungerar är kcal ri räknare.
De förändringarna jag gjort är inga tillsatser i mat, inga lightprodukter, eller margariner och inget socker. Nu fungerar det är snart i mål på mitt första mål.
-
@LadyG
Det bästa jag gjort är mina två barn.
(tillsammans med deras mot förstås) -
Svalu, det var himla fint sagt! Ja, det finaste och viktigaste vi har är barnen
Logga in för att skriva en kommentar.