Minus!

Jag hade nog faktiskt väntat mig 0.4 på vågen. plus. Inte minus. Men nålen stannade på 67.5 idag, vilket är ganska häftigt. Jag hoppas det är de sista resterna av kortisonets effekter som rinner av mig, att det är det giftet som lämnar kroppen. 2,5kg kvar... Det är ju faktiskt inte mycket alls, och på en våg jag litar på den här gången. Jag trodde det skulle gå tungt, att det skulle bli någon platå någonstans. Det är ju för all del inte för sent för det än, men jag får en distinkt känsla av att det inte blir så. Sen 1 januari har det hänt en hel del kan man säga, kurvan ser intressant ut. Löprundan igår i de lätta falconskorna gav mig för övrigt träningsvärk i underbenen idag, det har jag inte fått på många år. Vilken tur att jag ska köra överkropp på gymmet, då får benen vila. Igår när jag skulle sova var pipet värre än någonsin, men det är helt fantastiskt vad man kan vänja sig vid och somna med om man är tillräckligt trött. Det är lite tröstande att veta, jag somnade som en klubbad kut trots att det ylade och pep i örat. Tänk testbildens allra ljusaste pip, det nästan ohörbara, rakt in i örat på så hög volym att det nästan skär i huvudet.

Kommentarer

25 februari 2013 10:59

LadyG

Tack! Ja, det är märkligt så anpassningsbara vi människor är faktiskt. Världen tar inte slut för att det tutar i örat, det går faktiskt att leva med det också. :-)

Logga in för att skriva en kommentar.