Motionscykel och filosofi
Det blir nog ingen cykel idag, mest för att jag är stel och trött i musklerna och inte ett skvatt sugen. Det blev 90 minuter på hojen igår inne hos karantän-katten, som fortfarande inte förstår vad det där ska vara bra för. Sedan, medan jag stretchade, låg hon framför mig och rullade och skulle bli gosad. Så då stretchade jag över en halvtimma också, för vem kan neka en liten katt lite mag-gos?
45 km ungefär kom jag på den tiden, så jag trampade på ganska bra, 29,9km/h. Vete sjutton om jag skulle våga hålla den snittfarten i verkligheten faktiskt. Nästan 30 km/h är snabbt.
Det är skönt att vara igång, även om ändalykten inte riktigt uppskattar de längsta passen. Hur skulle den överleva en Vätternrunda då? Jag har ju fantiserat om det någon gång också.
Nu är det inte mycket kvar av min gamla skola, där fröken Daisy stod på trappan och ringde i sin klocka i lågstadiet. På övervåningen fanns syslöjden, där jag gömde mig i säcken med fetvadden och somnade. Luften var så tung ibland att det inte gick att tänka. I mellanstadiet, det huset är borta det låg till höger om huskroppen som står kvar, delade magister Bengt ut stenciler som luktade mysko och varje fredag hade vi dikt-toppen. Framför ruinerna av den gamla har de redan byggt den nya skolan, så skolgården där vi hoppade twist och hopprep, spelade boll och lekte "datten" finns inte.
Den nya skolan är superfin, ett mångmiljonbygge som kommunen valde att satsa på hellre än att renovera den gamla och jag tycker att de gjorde helt rätt. Den gamla var månne full men minnen, men också av dålig luft, små klassrum, dålig planering och låg tillgänglighet för funktionsvarierade. Vi gick en sista vandring genom den innan den skulle rivas när vi hade klassträff, och jag kände mest "men det var väl på tiden". 
Paula har fått en splitterny skola att gå i med lokaler som är kapabla att hålla värmen på vintern, det är rätt skönt att veta att det kommer att vara mer än 17° inne när kylan knäpper till. De har fräscha, moderna toaletter som passar barn. Lokalerna är rymliga, välventilerade och ljusa.
Alla kan inte älska valet av mattfärg och väggfärg, och det finns förstås de som klagar över att det ser ut som ett sjukhus, men jag tycker det ser rent och snyggt ut. Vänta tills barnens konst kommer upp på väggarna, tavlor, växter och annat som de kan tänkas vilja pynta med. Då försvinner känslan av institution. De håller på att flytta in fortfarande, och vissa hittar saker att gnälla på redan.
Vad hände med tålamodet? Vänta och se? 
Det är inte så vanligt nu för tiden, känns det som. Har folk helt glömt bort det där med att vänta?
Finns det någon krydda bättre än att vänta med att äta tills man är hungrig? Är inte kräftor och semlor lite godare att äta om man inte får dem när man vill?
Jag minns lördagsgodiset som magiskt gott, men nu när det finns tillgängligt hela tiden och jämt är jag inte imponerad (och så mycket tror jag inte jag förlorat min inre godisråtta ... eller?) 
Det har hänt något, och det är inte bra, med den allmänna förmågan att vänta på något gott. Vuxna beter sig som femåringar, och ska ha sin belöning nu trots att det hade gett mer avkastning att vänta. Eller blir otåliga och arga, istället för att anstränga sig för att försöka förstå vad mottagaren vill försöka ha sagt, som barn.
Så var det inte för några år sedan. Eller var det så redan då, och det bara är jag som inte sett det förrän nu?
Gillar
Kommentarer
-
Nostalgi... Vi tillhör nog ungefär samma generation, för det var också twist på skolgården. Och "Bondtolvan" som man spelade mot en vägg med en tennisboll.
På högstadiet var det några som skrev på en av byggnaderna: "Catch your seeds Mr Hennell" komplett med några ditmålade spermier. En elev ropade på nämnde lärare och frågade om han sett konsten. Han svarade lugnt med bara en gnutta irritation att de stavat hans namn fel. *skrattar*
Jag längtar inte tillbaka till grundskolan! Och jag tycker det är jätteskönt att yngste tar studenten i juni. Att de två äldsta går på universitet är en helt annan sak.
Jag tror säkert att Paula och hennes kompisar kommer att trivas bra i nya lokalerna! För jag misstänker att det är föräldrar, snarare än elever, som hittills klagat på utformningen.
-
Morsans resårband gick åt fort
Nej, jag saknar inte grundskolan heller, inte en sekund! Det var en ganska fyrkantig undervisning, alla skulle vara på samma sida i boken och gudnåde den som var för snabb...
Paula och de andra ungarna älskar skolan, lärarna verkar supernöjda (och tacka fasen för de, de får inreda sin egen arbetsplats, välja var sakerna ska vara och hur arbetet ska läggas upp från början, alltifrån var bänkar och skåp ska stå till var klockan ska sitta) och det är väl egentligen bara någon enstaka förälder som inte kan vara nöjd och tålmodig eller se hur glada alla andra är för den nya skolan och låta det vara med det, utan måste gnälla nu på en gång.
Jag är för min del sjukt tacksam för att kommunen vågade satsa så mycket på vår skola, när de lika gärna kunde ha lagt ner den gamla och bussat alla ungar till skolan i nästa samhälle. Den skolan är också ganska ny, och skulle varit lätt att renovera. Vi föräldrar, som ville ha vår skola, argumenterade och käftade men jag vågade faktiskt inte riktigt tro att de skulle lyssna förrän dörrarna öppnades
Istället satsar de på en f-9-skola! Det är tufft, när alla andra drar ner på vad barnen får kosta.
Senast uppdaterad 25 februari 2024 12:40
-
Trevlig läsning. Jag kom att tänka på både Twist och att kasta liten boll mot en vägg. Jag tror jag klarade att hålla ordning på 3 bollar men det fanns de som klarade fler. Det var kul.
Hoppa hage gjorde man också ...så fort man fick tillfälle. Vilka minnen.
Senast uppdaterad 26 februari 2024 09:22
-
Många kul lekar!
Har grubblat sen igår på vad den där leken hette, där en stod mot en vägg (alla andra stod vid en baslinje ett stycke bort) och vände sig om lite då och då. Den som rörde sig då fick börja om vid linjen, och den som nådde fram först utan att bli sedd vid byta av den vid väggen.
Hojta om någon kommer på vilken lek jag menar!
Vi hade tillgång till både asfalt (där vi hoppade rep och twist) och grusplan där vi drog upp hagar och hoppade, och gräsplan där vi spelade boll. Fördelen med skola på landet, skogården är rejäl
-
"Alla som har något rött plagg på sig får gå två steg framåt!"
"Alla som har något gult på sig får gå tre steg framåt!"
Något liknande... *ler*
Och Burken!
-
Jaa! Så var det ju, MagganD! Det med färgerna hade jag helt glömt av!
Å burken! hahaha vilka minnen!
Logga in för att skriva en kommentar.