Nöjd med tillvaron
Kan det vara så att min kropp, utan att tala om det för mig, älskar att springa på mornarna?
Det verkar åtminstone inte bättre, för det gick undan för att vara jag. 5km på 30 minuter är åtminstone 2-3 minuter bättre än i vanliga fall. Kosten håller jag i balans verkar det som eftersom jag inte går upp eller ner i vikt just nu. Det känns bra just nu, att få fokusera på träningen ett tag och kunna hålla ett getöga på maten lite mer i förbigående.
...och det kommer från en som t o m bokför den rivna chokladen ovanpå efterrättsfrukten, jag vet att det kan verka som att jag håller båda ögonen naglade på kosten och är minutiös men så är det inte. Igår vägde jag slarvigt, glömde bokföra och fick föra in det mesta idag. Så minutiös är jag :-)
Jag tror att det är nyttigt att slappna av lite ibland, innan man tar nya tag. Om det behövs tas några tag alls. Man kanske kommer fram till, när man lugnat sig lite, att status quo var ganska bra det också. Är man inte nöjd ska man absolut ta tag i det, men om man hamnar i det läget att man är ganska nöjd ändå kanske det är dags att sätta dietandet i pausläge och omvärdera belsutet att gå ner i vikt?
Poängen är att jag är alldeles för nöjd med hur bra träningen går för att ha lust att dra ner på energin igen. Kroppen har bränsle att omsätta träningen till något bra, och jag älskar det!
Kommentarer
-
Helt rätt tänkt. Varför slösa energi på ätandet när det går så bra ändå för dig. Ha det bra.
-
Ja njut av träningen istället tycker iaf jag :)
Logga in för att skriva en kommentar.