Ny månad, nya tag
Vi har inte hört något om hur det blir med bilen, kanske går det att laga den men om det inte går måste vi skaffa en ny. I samma veva ska äldsta dottern flytta ner hit, hon har fått både bostad och jobb, och även om jag är jätteglad för det så blev det med ens väldigt bökigt att kunna hjälpa till eftersom man inte får ta husdjur i hyrbilar. Vi skulle ha kört upp och hämtat henne och katterna annars, och låtit flyttfirman ta grejerna. Poff, så hade allt varit klart på en dag.
Men givetvis ska inget få vara enkelt.
Men, nu är det ny månad. Dags för nya tag. Jag ligger på ny rekordlägsta vikt, men det beror mer på att jag inte skött mig än att jag gjort något rätt.
Jag har halkat efter med träningen, och eftersom jag fortfarande inte fått porslinskronan så kan jag inte tugga hårda saker. Så jag har levt på mjuk mat. Träligt, aptiten har inte varit den bästa heller för den delen.
Det är inget sätt jag rekommenderar att gå ner i vikt på, att bara äta soppor och inte göra ett skit.
Förmodligen har jag förlorat en massa styrka, en massa muskler.
Men på måndag ska jag få min tand lagad, och förhoppningsvis får vi veta hur det blir med bilen snart. Kanske blir det så att vi måste leta en ny bil till oss också, inte bara till dottern som kommer att behöva en bil i tjänsten.
Jaja, varför ska något vara lätt för.
Till råga på allt har Fazer mage att ta in ett godis jag inte sett i Sverige innan, men som jag älskade när vi var i Finland som barn: Salmiakki
Det kanske inte är exakt samma som för 30 år sedan, men det är banne mig nära i så fall. Smaken är där i alla fall, jag älskade den salta lakritsen som på den tiden i stort sett bara fanns i Finland. Det roligaste jag visste var att ta färjan över, för då fick jag en kortlek med Viking Lines logga på och en stor påse saltlakrits.
Det var lycka för mig, på den tiden hade Finland mark som jag sprang och köpte godis för. Alltid salmiak.
Det närmaste vi kom i Sverige på den tiden var Svarta Katten, men den var inte alls lika potent som godiset jag kunde köpa i Finland.
Så det var med en rejäl dos nostalgi jag förstörde middagsaptiten igår. Det var nästan som att färdas bakåt i tiden igen, jag och en berättelse som växer fram under pennan, och en rejäl salmiak-godis vid sidan.
Vissa saker kanske man inte kan få tillbaka, men vissa saker kan man faktiskt få återuppleva. Jag närmar mig 50 med raska steg, men ibland är jag 12 igen, som jag var innan livet tog en dramatisk vändning till det sämre. Innan alla svek och lögner, medan världen fortfarande var platsen där mirakler kunde hända.
Igår var jag 12 igen. Igår kändes det som att mirakler inte alls skulle vara omöjliga.
Det var rätt gott att få vara med om det igen.
Gillar
Kommentarer
-
Vad roligt att du får dottern på nära håll, det är skönt när alla mina bor på gångavstånd. Tråkigare med bilen om det medför extra kostnader.
Salmiak minns jag, men jag gillar inte lakrits, jag är mer chokladtypen. Jag bjöd barnbarnen på nötcreme förra helgen i en sådan där liten plastruta, det minns jag att jag åt som liten också😉
-
Ja det ska bli skönt att ha alla inom gångavstånd igen, det har jag saknat!!
Bilen reder sig nog, hoppas jag. Det är ju ledsamt med pengarna förstås, de hade jag ju gärna lagt på något bättre än bilen men pappa har rätt. En bil är ett svart hål som slukar pengar. Och sen måste man tanka.
-
Man får tänka på att ingen blev allvarligt skadad, saker går att ersätta.
-
Precis, det är bara en bil.
-
Oops...har tydligen missat nåt här...
Bilar är ju bara en sak...men behövs ju tyvärr...det har vi oxå fått erfara nu.
Hoppas allt löser sig på bästa sätt.
-
Det gör det säkert, det är bara en bil
Paula saknar bilen, hon tittar efter den på garageuppfarten och säger "bil?" istället för "bil!" och tittar sig omkring, lilla gumman.
Logga in för att skriva en kommentar.