icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 5992360
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
26 maj 2011 11:42
9

Okynniga, bråkiga fysik!

Plopp sa det, så tappade jag vikt. Från 70 till 68,8 på ett par dagar, helt noga har jag inte mätt nu på sistone i förvissning om att jag laddar inför maran och inte behöver hålla koll. Man kan ha fel, och så kan man ha skitfel. Nu vet jag vart min kropps setpoint är (om setpoint: [LANK]http://jn.nutrition.org/content/127/9/1875S.full[/LANK]). Ska vi slå vad om att jag är tillbaka på 68,6 imorgon? Som alltid när jag väger mig. Det är nästan komiskt hur kroppen kämpar och står i för att lägga sig på samma jävla vikt hela tiden, oavsett om det betyder att den får göra av med extra energi och elda för kråkorna eller försöka kompensera för underskott bäst den kan. Ja, jag är frustrerad över vikttappet. Fast man kan ju hoppas att kroppen är fulltankad med glykogen och vätska, utvilad och på hugget på lördag morgon. Det är ju först då det är viktigt att jag är redo, jag behöver inte vara redo redan idag. Men det är lugnande att väga lite mer än vanligt, att ha den där muskelglycogen-tunga känslan. Den borde infinna sig under morgondagen, annars får jag panik på riktigt.

Kommentarer

  • 26 maj 2011 12:39
    Ligger man på ett riktigt underskott (inte bara teoretiskt) så går man ner, så enkelt är det. Men man kanske måste äta [KURSIV]ännu mindre[/KURSIV] än man redna gör för att kompensera för det där med kroppens motvilja att tappa vikt. Problemet blir när man försöker lägga på sig lite, kroppen har en massa fuffens för sig som förbränner energi så man kan faktiskt omedvetet höja sin förbrukning med 4-700kcal/dygn och av uppgången blev då intet. Så det slår åt båda håll det där. Nej, det är inte en äkta viktuppgång jag är ute efter, bara muskelglykogen (jag hade tänkt mig en viktuppgång på åtminstone 2kg). Riktvärdet för glykogenvikten i kroppen är 13-18 gram/kg (högre värdet för vältränade) och vi säger att jag väger i snitt 68kg: 13g*68kg=2386,8 Du ser varför jag är bekymrad :-)
  • 26 maj 2011 11:54
    Bummlan
    Den där artikeln ska jag läsa när min hjärna är tillbaka på sin setpoint :) Jag gissar att den går ut på att man har en vikt som kroppen eftersträvar - oavsett vad man vill. Men att hela orsakssambandet är lite mer komplicerat än min sammanfattning. Den gamla hederliga varianten som jag hörde om på nåt radioprogram från förr i världen - att ladda med wienerbröd? Skulle det kunna vara en idé? Och få inte panik, snälla. För mig är det i alla fall så att panik gör mig mattare än glykogenbrist. Men då springer ju inte jag några maror heller. Så där ska jag vara kniptyst! *backar skamset ut och biter sig i tungan*
  • 26 maj 2011 12:10
    Visst är det trivselvikt, eller vad man nu vill kalla det lite vardagligt. Men visst är det som du säger, och du har helt rätt i att vad som ligger bakom är jätterörigt. Tillräckligt för att forskarna inte ska vara helt säkra på hur det fungerar eller hur man skulle kunna utnyttja det, men de är inne på att om man kunde programmera om setpoint borde man kunna behandla obesitas t ex. Men hur det skulle gå till vet de inte riktigt :-) Som vanligt :-) Jag trodde jag tog i när jag gjorde köttgryta med riktig grädde istället för kelda igår, och stekte extra ägg till laxpytten till lunch. Gjorde wok häromdagen med terikyakisås (den tog 2 timmar att koka men det var värt det!) men det fungerade visst inte riktigt som jag tänkte mig. Nja, panik är inte konstruktivt, det har du rätt i. Det är bättre att göra ett stopp på McD eller Max i så fall, där kommer man banne mig inte undan med mindre än 1 000kcal/måltid :-)
  • 26 maj 2011 12:24
    Bummlan
    Forskning är ruskigt intressant i de flesta fall. Men som med alla mänskliga upptäckter så verkar de resultera i att man inser hur lite man insett. I princip skulle jag kunna tro på det med trivselvikt. Men ibland känns det som en oerhört bekväm förklaring att ta till när man inte går ner i vikt. Fast det är ju inte ditt fall nu. Men kan man verkligen gå upp i vikt så snabbt? Jag fixade i snitt lite drygt 2 kg i veckan på tre månader. Men då åt jag hela tiden. Och avslutade dagen med fyra limpmackor med mycket smör, ost och senap och en sejdel Oboy i sängen.
  • 26 maj 2011 13:27
    Troxii
    Hm är det därför man känner sig så tung o eländig efter mkt träning? Nu fick jag saker att googla.. :p Matte... *Sätter fötter på ryggen* ;)
  • 26 maj 2011 15:05
    [KURSIV]Ååå men jag är en idiot!!![/KURSIV] Jag kan ju inte räkna med att ladda 13g/kg kroppsvikt heller - det är ju totalt vad kroppen kan lagra! Antagligen är glykogendepåerna fyllda åtminstone till häften i normala fall, så mer än 6g kan jag knappast förvänta mig och då blir det ju andra siffror, kanske 4-500g istället för nära 2,5kg!!! Ja jäklar så dum man kan vara ibland.
  • 26 maj 2011 17:17
    Bummlan
    Ja nåt sånt kan jag tänka mig. Ungefär som att fylla vatten i en vattentunna genom ett filter. Man kan få i allt, men det tar tid. Det var det jag såg framför mig. Inte bara en hink och häll. Är du med på liknelsen :) Snurrr snurr...
  • 26 maj 2011 17:20
    Ja, jag är med på hur du tänker och det är väl ungefär så det går till :-) heh, nu är jag betydligt mindre stressad, allt är ju som det ska :-)
  • 26 maj 2011 17:24
    Bummlan
    Vad skönt! Jag var lite orolig över paniken där, ett ögonblick :)

Logga in för att skriva en kommentar.