Om D-vitamin

Enligt en docent i klinisk kemi vid Lunds universitet är rädslan över överdosering av D-vitamin överdriven, och gränserna för dosering satta för lågt. Stora mängder D-vitamin kan i värsta fall leda till kalciuminlagring i njurarna och njursvikt. Man kan inte få i sig farliga mängder D-vitamin enbart via maten, men om man äter flera olika kosttillskott med D-vitamin kan det leda till överdosering.

https://www.youtube.com/watch?v=xd9mr9vN1Do

Om D-vitamin

Vitamin D förekommer i två former, vitamin D2 (ergokalciferol) och vitamin D3 (kolekalciferol). Vitamin D3 produceras i huden då den exponeras för solljus. Vi kan också få i oss vitamin D3 genom mat som kommer från djurriket. Vitamin D2 tillverkas i växter men i lägre mängder som gör det svårt att täcka dagsbehovet.

Den rekommenderade dosen är 400 IE (Internationellla Enheter) för alla utom personer över 75 som behöver det dubbla. 10 mikrogram motsvarar 400 IE. IE kallas IU utomlands (International Units) men det är samma enhete, bara olika språk.

En svensk högsommar räcker det att vi är ute en kvart om dagen för att tillgodose våre behov av D-vitamin. Under en dag på stranden kan kroppen producera upp till 10 000 IE. Vi kan lagra vitaminet under några veckor och behöver därför inte sola eller få i oss det med maten varje dag.

Under perioden oktober till mars måste vi däremot förlita oss på vår kost eller kosttillskott.

De främsta D-vitaminkällorna är fet fisk som sill, lax och makrill. D-vitamin finns också i ägg och mejeriprodukter men i lägre mängder som gör det svårt att täcka dagsbehovet. Medan en portion sill ger ungefär 400 IE så motsvarar ett glas mjölk bara ungefär 40 IE.

Docenten äter själv D-vitaminkapslar från hälsokostaffär, men läkare kan inte ordinera detta till patienter. Han menar att det finns en överdriven rädsla för överdosering av D-vitamin. Det är helt omöjligt att bli D-vitaminförgiftad genom vanlig mat eller av att sola för mycket. Med kosttillskott finns det en liten risk – men då ska man äta väldigt stora mängder under lång tid, säger han.

Kostdoktorns genomgång av D-vitamin är för övvrigt intressant i sammanhanget. Även om han skriver E är det IE han menar, 1 mikrogram = 40 IE (Eller E som han kallar det och 10 mikrogram blir följdaktligen 400 IE. Två olika sätt att skriva samma sak helt enkelt.

Citat:

"Vilken dos är bäst för dig? Förslag: Om du är en stor man, ta 4 000 – 5 000 E dagligen. Om du är en liten kvinna så lär 2 000 E räcka långt, men 4 000 E skadar inte."

Det är ganska mycket mer än de 400-800 dagligen som SLV rekommenderar.
Fast bästa stycket, som fick mig att fnissa lite var detta:

Citat:

Kan tillskott av D-vitamin vara skadligt?

Nästan aldrig.

Undantaget: vid några ovanliga sjukdomar kan normalisering av D-vitamin ge risk för ökat kalkvärde i blodet. Har man någon av dessa sjukdomar bör man vid ökat intag/solning kontrollera kalkvärdet hos läkare:

• Tumör i bisköldkörteln med överproduktion av bisköldkörtelhormon (primär hyperparatyreoidism) – enligt teoretiska resonemang. Dock har test med upp till 7 000 enheter D-vitamin dagligen inte visats ge problem. Observera att den kanske vanligaste orsaken till lätt stegrat bisköldkörtelhormon är D-vitaminbrist (sekundär hyperparathyreoidism) och då är D-vitamin såklart bara bra.
• Granulomatösa sjukdomar: sarkoidos och tuberkulos.
• Vissa cancerformer som lungcancer och non-Hodgkin lymfom.

Friska, utan ovanstående sjukdomar, behöver inte oroa sig för hälsorisker med rimliga extra doser D-vitamin. För att parafrasera dr John Cannel:

Att oroa sig för eventuella faror med D-vitamin i Sverige idag är som att törsta ihjäl i öknen medan man oroar sig för att drunkna.