Omväxling förnöjer faktiskt

Igår trampade jag till två avsnitt av Arrow på lite lägre hastighet. Det var en intressant upplevelse, och idag var det jobbigaste med att vakna inte något cykelrelaterat utan bara helt vanlig morgontrötthet för att jag bara sovit 6 timmar i natt, jag behöver över 8 för att vara sprittande.

Bild: Detta är vad jag jämför med, två avsnitt. 

Det jobbigaste var baken, men jag fick mail om att cykelbyxorna är på väg så det ska vara ett minne blott snart - hoppas jag. Det blir kanske inte fullt lika smärtsamt åtminstone 

Så idag satte jag lite fart och trampade ett avsnitt istället. 

Bild: Kaloriförbrukningen är direkt relaterad till pulsen, men det var ju inget nytt.

Hade jag hållit samma fart ett avsnitt till, fysiskt omöjligt för tillfället men ingen omöjlighet i framtiden kanske, hade jag kommit ~35,5 km och gjort av med 738 kcal. 

Eller tvärt om, hade jag stannat efter ett avsnitt igår hade jag kommit 15,5km och gjort av med 353 kcal.

Det är inte bara förbrukningen som är direkt relaterad till pulsen, utan även belastningen och det är det jag jonglerar med nu, för när jag släppte på farten skickade jag upp pulsen till en bra bit över 85% av max. Medelpulsen hovrade runt 80%, dvs det jag normalt håller som högsta puls.

Det ska bli intressant att se vad Garmin tycker om återhämtningen efter det här... 

Igår fanns ju risken, med tanke på det höga uttaget, att jag skulle hamna på ett katastrofalt underskott så jag kompenserade det med att äta lite mer protein än vanligt och åt två mellanmål på kvällen, det ena keso/kvarg-blaningen jag brukar äta och det andra två digestive med lättost på. 

Ändå landade jag på strax över 1 200 kcal den dagen, och hade över 700 kvar "i budgeten" efter avdrag för viktnedgång när ätfönstret stängde.

Inte en chans att jag kan äta sådana mängder mat, om jag ska äta så rent som jag gör. För jag åt tills magen stod i fyra hörn, bokstavligen!   

Bild: Även om jag inte tog zucchiniröran helt seriöst den här gången, jag mätte inte löken, så är mängden kalorier försvinnande lite i den här måltiden.

126g stekt kött (169 kcal), 70 g vitkål (21 kcal), 72 g morot (26 kcal), 83 gram sommargrönsaker (37 kcal), 101 g zucchini (15 kcal) 0,5 msk lättcremefraiche (12 kcal) - summa 280 kcal 

Största målet på dagen, lunchsoppan med ostsmörgås (457 kcal) mättade sämre faktiskt även om det var gott det med. Vilket talar om för mig att det är inte bara smak som spelar roll. Det är tuggandet, crunchet om man så vill, som är viktigt.

Det tog nästan 45 minuter för mig att skava i mig middagen, det tar ju evigheter att äta upp strimlad vitkål! Det är i och för sig en bra sak, för annars har jag vanligtvis lite för bråttom. Äter fortare än jag borde, mättnadskänslan hinner inte med.

Det var en bieffekt jag inte hade räknat med.

Nå, effekten av det här blev att jag fortsätter att tappa, fastän det är fel tid i månaden och fastän all träning borde göra mig stinn av vatten och glykogen. För mina brödskivor ersätter, med råge, kolhydraterna jag tränar bort. 96 g kolisar på dagen igår bör räcka, även för en aktiv person. Jag dricker gott om vatten också, lite mer än de 2-3 litrarna man vanligtvis pratar om eftersom jag begränsar kosten och därmed inte får i mig lika mycket vätska den vägen.

Så det borde finnas att lagra in, bunkra upp till imorgon. Detta var dag 10 i rad som jag cyklade, jag kan inte tänka mig annat än att kroppen fattat vinken snart och börjar ladda upp för imorgon redan nu.

Jag tror faktiskt att den minns, det känns nästan så. Som om den väntat länge på det här.

Hur ska jag annars förklara differensen mellan hur mycket jag gått ner och det faktiska antalet förbrukade kalorier? 

Ett kilo kroppsfett är cirka 7 000 kcal, avrundat neråt (det finns källor som hävdar 7 500 men då blir det ännu mer stoligt så jag håller mig till 7 000 kcal). För att tappa 3,5 kg behöver jag alltså göra av med eller inte ersätta ungefär 24 000 kcal avrundat neråt. Jag tror det blir uppenbart alldeles snart varför jag gör det.

När jag kontrollerar statistiken i MD borde jag, för viktbalans (utan motion) ätit knappt 16 400 och jag har i verkligheten fått i mig cirka 11 100 kcal. Det är inte några 24 000 i underskott där. Jag har varit minutiös och verkligen bokfört allt jag ätit och jag har ätit allt jag bokfört. Inga större fel där än de man normalt kan räkna med från självrappoortering alltså.

Men cykeln då?

Inklusive dagens träning rapporterar Garmin ett uttag om 5 000 kcal, avrundat uppåt. Eftersom jag gett den mina uppmätta värden och matat in min syreupptagning m.m. är den betydligt mer exakt än en generell algoritm. Om den säger knappt 5 000 är det nästan säkert sant.

Hur jag än brottas, hur jag än grubblar och hur jag än försöker tänja på siffrorna för att få dem att gå ihop så får jag inte ihop det på något annat sätt än att kroppen vet vad jag håller på med, och är okej med det.

Den minns. 

Hur flummigt låter inte det?

Men hur ska jag annars förklara det?

Jag vet, jag har själv sagt det vid något tillfälle; kroppen är inte en maskin och en viktnedgång är sällan en linjär ekvation men jag blir ändå överraskad av hur kroppen svarar, hur den reagerar. Hur glad kroppen känns. 

Jag cyklar med devisen  "inte hårdare och inte längre än att du kan göra om det imorgon igen" (Tackar en gammal löparvän för de visdomsorden f ö, jag fick dem med mig när jag började löpträna).

Det är så ironiskt. Jag tar inte i. Det är inte hård träning det handlar om, inte som i det där teve-programmet jag såg för evigheter sedan där en coach stod och skrek elakt på en bunt människor som svettades som djur. Jag tar i lagom, ja inte idag då men idag var undantaget. Det är motion på en puls som är marginellt högre än den jag har när jag går till förskolan för att hämta Paula. 

Gissa om det här stärker min beslutsamhet. Även om jag inte riktigt begriper det så fungerar det.