På't igen
Det är inte så ofta jag snubblar på böcker som känns nya och orginella men Patrick Rothfuss har en distinkt egen stil och skriver en sorts fantasy som känns genomtänkt och trovärdig. Ja, bortsett från förekomsten av magi då, men ingen fantasyroman vore komplett utan magi. Första delen heter "Name of the wind" och är än så länge så pass spännande att jag har svårt att släppa den om kvällarna.
Den är på engelska, vilket i sig inte är ett problem, det tar aningen längre tid att läsa bara men på det stora hela gör det inget. Orginalspråket är ofta rikare och bättre än översättningar, så kan man bör man skaffa sig böckerna på det språk de är skrivna. Det förutsätter förståss att man har kunskaper nog i det språket de är skriva på för att kunna tillgodogöra sig vad det står, men har man kunskaperna kan en bok på ett främmande språk vara en spännande läsning. Annorlunda.
Boken jag läser nu är ganska tjock, men det känns som att jag närmar mig slutet allt för fort. Ett bra tecken. Om jag inte vill att boken ska ta slut är den bra. Om jag slutar läsa den för att jag inte vill att boken ska ta slut, då är den för bra.
Det råkade jag ut för med Lian Hearns bokserie "Sagan on klanen Otori". Jag har slutat läsa den eftersom jag inte vill att berättelsen ska ta slut. Irrationellt kanske, men jag är inte riktigt redo att läsa ut den serien än. Läsa ut en serie är som att ta farväl av den, personerna i boken återvänder till den dimma de kom från och försvinner igen men så länge berättelsen berättas, så länge boken inte är utläst finns de kvar i fantasin ett tag till. Jag är inte riktigt redo att ta farväl av Takeo och de andra riktigt än.
Nog om böckernas fantastiska värld, det är trots allt inte den vi lever i. Gårdagen blev en veritabel katastrof, jag tror jag misslyckades totalt med det mesta i kostväg. Förberedelsena inför nästa tävling börjar så smått, men vi får väl se hur det går. Jag tänker bara vara med, ett 24-timmarslopp är något helt nytt så jag har ingen aning om vad jag borde förvänta mig. Det går inte att planera för allt som kan inträffa så det är bara att le och se glad ut, och hoppas att inget skiter sig på allvar.
Loppet jag verkligen ser fram emot är Uppsala 50km, 20 varv runt Studenternas IP den 18 september. Jag hoppas det blir lika roligt som tidgare år!
http://www.upp100km.se/
Kommentarer
Logga in för att skriva en kommentar.
Ingen har kommenterat detta inlägget.