icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 6000845
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
2 augusti 2016 21:35
4

Rätt nöjd, även om jag är gnällig

Det är fascinerande, det där med träningsvärk. Det har jag ofta. Jag begriper inte riktigt varför heller. Idag var det dessutom skitvarmt, kvavt och otrevligt. Katterna rumlade runt i natt, vi har tre men det var bara de två yngsta som härjade. Den äldsta gömde sig under soffan när de två yngre genierna fnattade runt allt för mycket. Jag for upp och skällde på dem men det hjälpte ju inte förstås.

Så, man hade ju kunnat tänka sig att det skulle gå tungt att springa idag med tanke på att under hela dagen hann jag få i mig en rågkuse med krusgubbsmarmelad, sömnen begränsade sig till några timmar på morgonen innen dårarna med slagborrarna satte igång (de byter hiss i huset), vädret sög och jag har träningsvärk.

Jag begriper som sagt inte riktigt hur, vad eller varför men det gick jättefort. Mycket snabbare än jag hade rätt till, och jag upplevde det som att jag höll igen. Att jag sprang och bromsade mig fram. Någon som är klokare än jag får reda ut hur det kan komma sig att de gånger jag haft världens sämsta uppladdning presterar kroppen som aldrig förr.

Helt obegripligt.

Jag är vrålsugen på stark chili con carne med massor av bönor, tabasco, jalapeño och gräddfil. Det hör inte till det allra vanligaste, att jag är så helsäker på vad jag vill ha. För det mesta är det mer fråga om att jag är sugen på "texmex", "nått indiskt" eller "italienskt".

Hur som helst är det lätt att lösa, eftersom frysen är full av färdiga matlådor av lämplig storlek som är buslätta att greja till så de blir starka nog och tillbehören fixar man medan micron jobbar :-)

Den enda nackdelen med en välfylld frys full av matlådor är väl att jag genererar färre recept till hemsidan på det här viset, men med nära 350 recept på sidan kanske det inte är så konstigt om det tar lite längre tid mellan nyheterna nu. Nu har jag ju börjat använda recepten och sidan som det var tänkt, inte bara laga nytt hela tiden.

Jag har några rätter kvar som jag inte lagt in, fiskgratäng t ex, kalops, skomakarlåda, dillkött, raggmunk, rårakor, sjömansbiff, slottsstek. Hm, några förresten, det var ju rätt mycket när jag tänker efter. Jag har inte haft tid att lägga in några smörgåstårtor heller, eller vanliga tårtor för den delen. Och godis har jag inget alls, men det äter vi så sällan så det kan ju dröja innan det blir aktuellt.

Det är roligt i alla fall att hemsidan fungerar så bra, och det är superskönt att ha recepten tillgängliga när jag ska handla, eller när jag blir osäker på hur jag gjorde. Och hela tiden jobbar älsklingen oförtrutet i bakgrunden med att försöka hålla sidan snabb och smidig, så att den ska ladda in fort trots att den är riktigt intensiv och tung med tanke på alla högupplösta bilder. Det är sällan sidan är seg att komma in på, och om det skulle råka vara det någon gång så är det garanterat Loopia som grejar med något eller har klantat till det, för hemsidan är snabb som en brinnande iller när vi testar den i olika program, och mot våra betatestare.

Jag skulle vilja gå en kurs i fotografering, bara för att jag inte kan fotografera egentligen. Jag tar nästan alla bilder, men jag fortsätter liksom bara att plåta tills jag får en bild jag känner att "den där ser så god ut som jag vet att det är". Svårt att beskriva, men jag vet vad jag vill ha först när jag ser det. Så jag kan ta uppemot en 5-10 bilder på samma tallrik, vända och vrida, flytta och pyssla - och plötsligt bara är det rätt.

...och jag har ingen aning om varför.

Och ni som känner mig vet vid det här laget vad jag tycker om att inte förstå varför :-)
​Kanske är det så att de tinte går att förstå, att det är någon eterisk, ogreppbar egenskap som bara 'är'. Men då kanske jag åtminstone kan lära mig något om ljus, skuggor och hur man kan utnyttja dem lite mer eller annorlunda? Eller kanske kan få inspiration att våga experimentera med något annat? Man vet ju aldrig vad som kan hända.

 

Gillar

Kommentarer

  • 2 augusti 2016 22:17

    Var mycket bra du skrev matlådor är mycket bra gör det för sällan, och då tar alltid frun dem, och det är bra jag har mer tid fixa min mat hon behöver ha lunch med sig. Jag har fotat mycket på den tiden det var film tog man ofta en eller två rullar på samma talrik med olika ljussättning när man fottade mat, Sen den digitala kom blir det olika ljussättning med på mat men en 10-20 bilder att leka med, men nu liger mest fotoutrustningen inlåst, Har lite för dyra kamror att ligga framme i en sommarstuga så har dem inlåsta i vapenskåpet. Jobbad som fotograf i bland dom sista åren åt försäkrings bolag. Men har inte råd med den pogramvaran som jag använde då, så blir väldigt lite riktig kamra nu.

  • 2 augusti 2016 22:29

    Vad omtänksamt av dig att greja matlådor till frun! Matlåda är mycket mer ekonomiskt också jämfört med om man ska köpa lunch ute, och så vet man vad man får.

    Kamera var det ja, jag fotar det mesta med mobilen blush
    ​Jag kan absolut ingenting om varken kameror eller fotografering, jag är skrivande journalist till yrket och kan väl knäppa en bild om nöden kräver det, fast som när en riktig fotograf gör det kan det ju aldrig bli. På mitt första jobb fick jag låna en Canon, helautomatisk. "Sikta med den, skjut med den." löd instruktionen, och det var ju lagom komplicerat tyckte jag - och på den vägen är det :-)

  • 2 augusti 2016 22:40

    De flesta kamror har den instälnings möligheten i dag med, för jobbade jag mycket med Kova 6x6 och minolta, i dag blir det mest Nickon, I dag kan man fixa det mästa på en bild i datorn beror bara på vilken pogramvara man har den jag använde kostade 400 kr i månaden att ha, den klarade det mesta i foto väg och att gör snygga montages.

  • 3 augusti 2016 00:23

    Det jag kan om bildredigering är ytterst begränsat, det är lite beskärning och möjligen konvertera till svartvitt men sen är mina kunskaper i stort sett uttömda så om jag inte får till bilden som jag vill ha den i kamera-appen så får jag nöja mig med den bild som blev bäst av det som blev i så fall :D

    Vilken tur att jag inte försörjer mig som fotograf :-)

Logga in för att skriva en kommentar.