icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 5991817
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
17 december 2013 11:46
2

Rörlig igen och lite summering av 2013

Nu börjar benen känna rörliga igen, efter helgens äventyr. Nu har jag lärt mig vikten av långpassen, på allvar. Så här stel och ämlig har jag inte varit på många år, men så har jag inte heller slarvat med långpassen så här mycket på väldigt länge heller. Långpassen jag springer är lugna långsamma pass, gärna på 3 timmar eller mer. Jag blandar in gång för att hålla nere påfrestningarna och orka hålla igång så länge som möjligt, och ett eller två stopp för fika är inplanerat så att jag inte ska få energibrist. Vanligtvis stannar jag på McDonalds och tar en liten ostburgare med mjölk (mycket fett, salt, snabba kolhydrater och lite fibrer som kan reta magen när man springer). En eller två små påsar extra salt brukar åka med under locket på burgaren. Det är ironiskt att den mat man till vardags ska undvika är det bästa tänkbara när man springer. Det extra saltet och fettet går åt när jag springer, de snabba kolhydraterna hinner aldrig mellanlanda i några fettdepåer utan går rakt ut i de arbetande musklerna och det protein som finns i köttet, osten och mjölken är kanske inte tillräckligt för att täcka behovet men nog för att ge musklerna en välbehövlig kick att oka fortsätta ett tag till. Det är dessutom högoktanig energi, dvs mycket energi men lite bukfylla. Det är inte bra när man äter lunch, man vill ju äta sig mätt och det gör man oftast inte på snabbmatsrestauranger såvida man inte äter för mycket energi. När jag springer däremot vill jag ha mycket energi men inte så mycket volym på maten som skvalpar omkring i magen och stör. Vikten är horribel igen förstås, jag väntade mig inte något annat heller. 65,2kg just nu. Det bör korrigera sig inom en vecka som mest, det gör det alltid. Benen är svullna fortfarande efter äventyret i Växjö och kommer nog att vara det ett par dagar till. Men det var roligt, och jag önskar ju i efterhand att jag hade kört mer långpass men jag vet ju också hur tungt det känts efter Stockholm Ultra. Ultran slog hårt och det är nu som först som jag börjar känna igen mig i löpningen igen. Det hade varit för mycket begärt att kräva att jag skulle orka med långpassen, jag orkade ju nätt och jämt sköta träningen alls ett tag. Nästa gång ska jag klara det bättre och inte bli lika utslagen av Ultran. Nästa gång ska jag ha mer än 7 minuters marginal till maxtiden. Nästa gång ska jag inte behöva använda de yttersta reserverna för att alls klara loppet. 2014 ska bli ett ännu bättre år, jag bygger ju på framgångarna från 2013 :-) En sak som jag har till min fördel t ex är att jag börjar inte 2014 med att vara 75kg tung, så jag måste inte börja med att gå ner 10kg på 12 veckor eller vad det nu var jag hade räknat ut att jag måste göra. Jag är fortfarande sugen på att ta ner vikten till 60kg men kroppen är inte lika villig att ställa upp på det som jag skulle önska. Men jag har chansen, om jag vill. Jag börjar 2014 med en helt ny styrka och uthållighet än den jag hade 2013. Hela det här årets träning, alla framgångar och alla pass ligger som en bred bas under fötterna. Det enda jag behöver göra är fortsätta bygga på det. Jag har haft väldigt få uppehåll i träningen, inga alls om man räknar bort återhämning efter tävling. Det är bra, det är kontinuiteten som bygger framgång. Trägen vinner. Jag har givetvis en massa drömmål men träningen, tankar på resultat och tävlingar som håller ångan uppe och jagar ut mig i spåret när jag kanske hellre skulle vilja vila. Om jag klarar dem 2014 eller 2015 låter jag däremot vara osagt, dagsformen kan man aldrig riktigt lita på. Men jag tänker försöka, och är vädret bra och humöret på topp ska jag klara följande: Halvmaran, 21,1km på under 2 timmar (5:41 min/km, 10,56km/h) - Här behöver jag kapa hela 6 minuter Marathon, 42,2km på 4:15 (6:02 min/km, 9,94 km/h) - Här behöver jag kapa ännu mer, 11 minuter Ultramarathon, 50km på 6 timmar (7:12 min/km, 8,33km/h) - Här behöver jag kapa hela 24 minuter Ultramarathon, 100km på cirka 13,5h (8:06 min/km, 7,41 km/h) - Här behöver jag kapa inte mindre än 1,5 timme Resten får bli det som det blir, jag har en notering på 5km på 26-nånting, det vore kul om jag kunde skriva 24:xx en dag. Milen har jag gjort på 56-nånting ute, det vore kul om jag kom ner på 54:xx utomhus.

Kommentarer

  • 17 december 2013 13:15
    sundasara
    inspirerande läsning, som vanligt! jag har precis kommit igång med min träning..... pepp från Sara
  • 17 december 2013 14:35
    Härlig insikt framåt, förstår att det är ömt och kommer nog vara ett tag till. men vilket år du haft härligt att blicka tillbaks på. Jag har kommit igång med min löpning igen efter sjukdomstiden och det är grymt skönt att kunna springa igen. Ha det bra och hoppas du snart mår bättre i kroppen.

Logga in för att skriva en kommentar.