icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 5998889
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
5 september 2012 18:19
3

Så fort tiden går

Det var ju igår jag höll det lilla knytet på armen och undrade vem hon var. Idag går hon på universitet, ska bli lärare och är vuxen. Hon blir irriterad när sambon är slösaktig och tycker om att plocka upp efter sig, ha ordning och reda runt sig. Jag minns en ung tjej som vägrade plocka nånting från golvet såvida jag inte hotade med sopsäcken så att jag skulle kunna dammsuga, och samma lilla fröken kunde bränna veckopengen samma dag om man inte vakade över henne. [KURSIV]Man kan leda en häst till vattnet men inte tvinga den att dricka.[/KURSIV] Jag är så stolt över henne. Hon extraknäcker som undersköterska efter skolan, och vill inte ta mer lån än absolut nödvändigt. Klok som hon är insåg hon redan innan vi pratat om det att lånade pengar ska betalas tillbaka också, så det var lika bra att inte låna för mycket. Med tanke på hur många som tar sms-lån de inte klarar av att lösa är det inte alla som verkar förstå det där med hur lån fungerar annars... Hon blev vuxen så fort. Ibland saknar jag den lilla jäntan som kom och klängde på mig, ville att jag skulle bära och som var säker på att mamma klarar allt i hela världen. Fast så ser jag att jäntan växte upp och blev en fantastisk ung kvinna, klok och lugn. Och emellanåt skymtar jag lilljäntan också och då undrar jag ju förstås... kanske finns min lillajänta också kvar nånstans inom mig? Kanske tappade jag bara kontakten med henne? Har ni kontakt med ert inre barn? Eller är ni vuxna allihop, rakt igenom?

Kommentarer

  • 6 september 2012 02:52
    Jag är barn när jag är ledsen, även när det är vuxensaker jag är låg för. Annars är jag en vuxen i de flesta lägen och jag saknar den glada tjejen som nog fanns där en gång men vet inte vem hon var eller hur jag hittar henne.
  • 6 september 2012 07:13
    UlricaJ
    Nej - vuxen när situationen kräver. =)
  • 6 september 2012 09:19
    Namnnamn, så kanske det är. För jag tror alla har kvar barnet inom sig, frågan är bara hur mycket kontakt vi har kvar. UlricaJ, blir inte det fasligt tråkigt i längden?

Logga in för att skriva en kommentar.