Saltet, igen

Allt handlar inte om vikt eller vad man väger. Vissa saker syns inte utanpå, som högt blodtryck eller njursvikt. Jag vet att det finns mer eller mindre välutbildade personer som påstår att "det är överdrivet att varna för salt" eller i värsta fall "salt är inte farligt". Men det finns all anledning att betvivla de där påståendena, om inte annat för att det finns väldigt mycket som pekar på att en överdriven saltkonsumtion stör njurarnas funktion. [KURSIV]"Njurarna är de organ som kontrollerar den livsviktiga salt och vattenbalansen som djur och människor måste upprätthålla för att kroppsvätskornas volym skall kunna hållas konstant. Ur ett evolutionsperspektiv kan framhållas att njurarnas kontroll av salt- och vattenbalansen utvecklades språngartat när vi kröp upp ur urhavet för så där 250–300 miljoner år sedan."[/KURSIV] [KURSIV] "Att leva i den saltfattiga miljön på land som medförde ett mycket lågt saltintag, ofta mindre än 1 g/dag, krävde en långtgående kontroll av saltutsöndringen. Den funktionen är njurarna ytterst ansvariga för, och de har utvecklats för att med hjälp av artärblodtrycket utföra denna uppgift på ett mycket precist sätt, så precist att vi än i dag inte riktigt förstår hur det går till." "Men vårt nuvarande höga intag av salt går trots allt inte mer än några tusen år tillbaka i tiden, medan de fysiologiska mekanismer som kontrollerar salt- och vattenbalansen och som skapades för att spara salt går miljontals år tillbaka i tiden och med stor sannolikhet inte har modifierats nämnvärt i historisk tid."[/KURSIV] Alltså är våra njurar fortfarande programmerade för en miljö där saltbrist är vanligt och där salt måste konserveras. Vi överlever på 1g salt om dagen, lever gott på 2g men stoppar i oss uppemot 15g per dag? Att i det läget påstå att saltet inte har med högt blodtryck, tvärt emot 150 års vetenskap, känns ju inte särskilt seriöst. Då drar åtminstone jag åt mig öronen och känner att någon försöker blåsa mig på något sätt. Nåja, artikeln går vidare och konstaterar att de testade om en saltreducerad kost sänker blodtrycket och det gör den. Upp till 10 mm Hg, dvs cirka 10%. Hur mycket blodtrycket sjunker beror på hur saltkänslig man är. Nu låter det kanske ganska lite, men ska man tro njurläkaren skriver han så här om saken: [KURSIV]"Vi vill ju sänka blodtrycket för att minska belastningen på kärlsystemet, eftersom risken då minskar för hjärtinfarkt och slaganfall. En vanlig uppfattning är att riskreduktionen är så stor som 30–40 procent till följd av en blodtrycksreduktion på 10 procent [8]."[/KURSIV] Upp till 40 procents riskreduktion pissar åtminstone inte jag på. [FET]Och vad har man att förlora på att dra ner på saltet? [/FET]I en övergångsperiod kommer allt att smaka lite mindre tills man lärt sig krydda med örter och andra (ickesalthaltiga) kryddor och tills smaklökarna vant sig. Mjöligen måste man lära om lite i köket, men det är något en normalbegåvad vuxen bör klara av. Vad har man att vinna? Potentiellt sänkt blodtryck och minskad risk för allehanda sjukdomar från hjärta, njurar och andra organ som inte tycker om att man har högt blodtryck. Läkemedelsbranschen, och deras skyddslingar, vill antagligen inte höra talas som att man kan äta sig friskare. Det handlar om mångmiljardbelopp bara i blodtrycksmedicin, så det är ju självklart att de tycker att det är bra som det är. För dem är det ju det. Källa, PDF: [LANK]http://ww2.lakartidningen.se/pdf/pda25758.pdf[/LANK] Jag försöker dra ner så mycket jag kan på saltet, men det är fruktansvärt svårt eftersom salt precis som socker tillsätts i precis allt vare sig det behövs eller ej. Mer och mer av den mat som konsumeras hemma kommer från rena produkter, dvs frukt och grönsaker som inte processats. Linsen och gryn som inte gått i genom en industriell process. Obehandlat kött, fisk och fågel. De processade produkter jag köper är antingen osaltade eller deklarerar en låg salthalt. Det betyder mer jobb för mig, men jag är ganska säker på att jag gör rätt för oss faktiskt. Jag är nästan helt säker på att jag har igen merarbetet i andra änden i form av en friskare kropp helt enkelt. Med kost och hälsa kan man aldrig vara helt säker, men jag är så säker jag kan vara på någonting i det här fallet.

Kommentarer

1 februari 2014 12:39

mosel

Jag håller med, för mycket salt är inte alls bra. Jag saltar själv så gott som ingenting faktiskt, och har inte gjort så på 20 år. Jag känner ingen smakskillnad, har väl blivit van. Jag får säkert i mig mycket salt ändå tyvärr när jag äter ute och genom redan saltade produkter, men lite bättre måste det väl ändå vara att dra ner/ta bort egen saltning.
1 februari 2014 16:20

Patzy

Nej för mycket salt är ju inte bra på flera sätt, så jag försöker hålla nere på saltet och använder bara havssalt, himalajasalt och örtsalt .. =)

Logga in för att skriva en kommentar.