LadyG tar nya tag!

16:8 6003370

Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.

10 november 2011 11:02

Samma lika

Om jag jämför veckotrenderna ser jag något fascinerande. Den här veckan har den normala uppgången, bara några hekto men ändå, uteblivit. Jag har ingen aning om varför. Jag äter första målet vid 13, som vanligt. Jag springer, antingen före och kommer hem med frisk aptit eller efter lunchen beroende på hur mycket jag kan kasta om mitt schema. I värsta fall springer jag på kvällen, om jag inte kan få loss tid mitt på dagen. Periodisk fasta är verkligen något för mig. Nu när jag hittat mina tider och rutiner är jag jättenöjd, jag följer kroppens rytm och den får tala om för mig när den behöver påfyllning. Det enda jag styr är vad och vilka mängder jag tillåter, för det är kroppen inte alls bra på. Min kropp skulle mycket väl kunna signalera ett stort behov av glass till exempel, det händer emellanåt. Men nu vet jag att det kroppen egentligen säger att den vill ha är en stunds avkoppling, slappa och ta det lugnt. Men eftersom kroppen inte har ett utvecklat språk som sådant, bara ett rudimentärt signalsystem, kan den inte tala om det för mig. Alltså signalerar den efter det näst bästa, något som genererar den sinnesstämning eller den fysiska reaktion som kroppen vill ha. Det är upp till mig att tolka vad kroppen försöker säga, och det kan vara rätt svårt ibland. Kroppen talar sällan klarspråk. Dessutom ljuger kroppen ibland. Den kan mycket väl signalera trötthet när jag ska ut och springa, och sen visar det sig att jag springer ett av säsongens bästa pass. Så mycket för den tröttheten. Tvärtom händer också, jag känner mig pigg och på hugget men när jag börjar springa fungerar ingenting. Musklerna svarar dåligt och kroppen orkar inte infria mina förväntningar. Vi har en bra relation, kroppen och jag. Efter många år har vi hittat en samarbetsform som inte betyder att jag misshandlar och bestraffar den till underkastelse. Löpningen är en belöning för oss båda, både kropp och själ mår bättre av att jag springer och höstdepressionerna jag led av är faktiskt borta. Jag törs nog påstå det nu, det har gått 4 år sen jag blev höstdeprimerad sist. Det är inte en sund själ i en sund kropp så mycket som att en sund kropp gör det lättare att ha en glad själ. Kanske var depressionerna ett uttryck för kroppens ovilja att vara otränad, fet och rökare? Fysisk ohälsa kan ju skapa mental ohälsa. Om det stämmer så har jag det bästa i livet kvar, många gyllene höstar och glittrande vintrar, för jag har lärt mig hur man flyger över avgrunden utan att falla ner.

Kommentarer

10 november 2011 12:24

Bummlan

Ja, kroppen talar, men grips ibland av afasi ;) Vad tydligt det blev för mig nu, de senaste veckornas helgfrossande. TACK! Och jag är helt inne på din linje - kroppp och knopp är tajt förenade (guskelov). Och om man ser till att kroppen mår bra och är i balans (med träning och vila) så får knoppen det svårare att sura och trilskas. *Tulipanaros, sa hon till sig själv*
10 november 2011 12:38

LadyG

Visst är det lättare sagt än gjort, men det är helt och hållet värt besväret att försöka! För när det börjar rulla på i rätt riktning så behöver man bara hänga på. Det svåra är att få till rullningen, för man börjar ju lite i uppförsbacke.
10 november 2011 12:40

Bummlan

Sant som det är sagt. Och man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke ;) Bara surdegsbaket för daen är klart ger jag mig ut :D
10 november 2011 12:41

LadyG

LOL Det där var dagens bästa! "Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke!" *gilla* Den ska jag komma ihåg :-)
10 november 2011 12:58

hille75

En liten undran till dig LadyG.. Skulle vilja testa dygnsfastan, för jag känner igen mig i när du har skrivit att frukost triggar igång ätandet. Dom timmar du inte äter då, kan man dricka kaffe (helst med mjölk) eller ska det bara vara vatten? Tack för att du alltid tar dig tid att svara!
10 november 2011 13:04

LadyG

Jag dricker svart kaffe och kolsyrat vatten, sånt som inte innehåller några nämnvärda kalorier som kan bryta fastan. Det mesta av mina kunskaper om PF kommer härifrån: [LANK]http://fitnessguru.se/periodisk-fasta[/LANK] och från Greebo :-)

Logga in för att skriva en kommentar.