Småsurar

Jag har egentligen ingen anledning alls att sura, men jag gör det ändå och jag tror jag förstår varför. Det har med träningsvärken att göra. Inte att jag har den, utan att jag har den på fel ställen tycker jag.

På kvällen blev det fartlek med Team Nordic Trail, vi hade jättekul när vi studsade omkring i lingonriset och körde intervaller. Det är inte därför jag surar, det var jätteroligt.

Nej, jag har kört räckhäv igen, igår kväll efter trailkursen. Jag kör med pronerat grepp (dvs med handryggen mot dig) och enligt konstens alla regler körde jag som vanligt med det gummiband som ger minst hjälp för att byta till det snällare när jag blev trött och krama ur allt jag kunde. Därefter fortsatte jag med exetubeövningarna för att riktigt trötta ut överkroppen. Armhävningarna gick riktigt tungt igår, jag fick verkligen koppla in pannbenet för att göra mina 10x3 strikta och inte börja fuska med gamnacke och putröv.

Den sista övningen (magövningen) var en aha-upplevelse däremot. Plötsligt kände jag att jag visst kan låsa fast handduken mot golvet med svanken, andas och röra armar och ben samtidigt utan att tappa pressen mot handduken! Plötsligt kändes det som att jag fattade!

Kan det ha varit så att jag för första gången lyckades koppla in rätt muskler i övningen? Jag tror faktiskt det, det var sån enorm skillnad. Så mycket starkare i magen har jag inte blivit från en vecka till en annan, så det bara måste vara att jag hittade rätt. Fick kontakt med de muskler jag behövde ha kontakt med. Äntligen tror jag att jag förstår vad det var naprapaten försökte lära mig, vad det var han ville att jag skulle göra. En stark och aktiv bålstyrka är en enorm tillgång i löpningen så väl som i vardagen, oavsett om det gäller att springa en runda, spurta till bussen eller lyfta tunga kassar. Bålstyrkan är med i allt.

Så vad resulterade allt det här i då, som gör att jag surar? Jo, mycket träningsvärk i deltoideus (muskeln på utsidan av axeln) och biceps samt väldigt lite i latsen och jag vill ju att det ska vara tvärt om. Det är ju en ryggövning, väl?

Hobbyanalytikern i mig tänker att jag får värk i det som är svagast (armarna) tills jag är ikapp och orkar börja dra med latsen på riktigt också. Än får jag förskräckligt mycket hjälp av gummibanden, behöver det också, annars kommer jag ingenstans.

Nåja, jag får väl fortsätta att streta och dra, lyfta och försöka så får vi se vart jag landar. Jag ökade antalet räckhäv rejält igår i alla fall, från 5x4 på den snälla bandet till 10 + 7 + 6 + 6 + 5 med avsikt att bygga upp volymen så att jag orkar 10x4. Gnetar på och försöker på det elaka bandet också, där jobbar jag på att komma upp i 5x4 till att börja med. Det är jobbigt nog än så länge :-)

Jag ska försöka fokusera på det roliga från gårdagen, att jag lärde mig massor och hade kul på kursen. Det är bättre än att gräma sig över att armarna är klena! Försöka var ordet. Kanske känns det bättre om jag får jogga en runda? Kanske kommer jag på bättre tankar om jag får springa lite.