Spännande
Idag ska det bli extra spännande att träna, den nya och längre stången kom igår och maken monterade om halfracket lite så jag kan hålla bredare i bänkpressen om jag vill. Jag hoppas det ska kännas bättre i axlarna av det, jag är lite öm i axlarna (inne i axeln, sannolikt något muskelfäste som fäster i närheten av axelleden) med jämna mellanrum.
Bild: Under deltoid skulle jag vilja påstå ömheten sitter, den väcker mig ibland om nätterna när jag lägger mig på den sidan. Mycket irriterande.
Om orken finns när jag är klar med dagens pass ska jag testa lite andra övningar också, för skyddet har kommit. Gissa vem som är sugen på att testa lite höftlyft med stång 
Jag riskerar att bli grymt besviken, men jag är intresserad av att försöka göra chins också, jag har gummiband hemma för ändamålet men frågan är om de är hjälpsamma nog nu när jag är så tung som jag är.
Jag borde kanske inte titta på Arrow på Netflix när jag cyklar, för varenda gång han ger sig på "laxtrappan" (Länken öppnar en video med den där laxtrappan i början, som han liksom hoppar upp i utan att släppa taget om stången utan han flyttar med den upp för varje hopp) önskar jag att jag vore lite lättare, lite starkare och mycket mer explosiv. 
Men som gymmotivering fungerar det strålande, det var när jag började kolla på Arrow som jag började träna igen, som jag kom ihåg vad det var jag ville och önskade mig. Serien i sig är kanske inte den bästa jag sett, men den sparkade iväg mig till gymmet igen och det gjorde den med råge.
Sen är ju frågan vad jag har för nytta av att kunna göra chins, egentligen, när jag satsar på att kunna springa marathon men det är en helt annan fråga som jag i nuläget inte har något bra svar på
Det kan vara så att det var just första säsongen av Arrow som triggade mig, för i serien börjar han som blek och bortskämd spoling. En mjukis, som inte kan någonting av värde om man ska överleva på en "öde" ö. Inte ens pannben att inte ge upp har han, det är hela tiden andra runt honom som plocka rupp bitarna av honom och ser till att han kommer vidare, lär honom saker och ger honom verktygen att överleva.
Det påminner mig om att vilja, pannben, är något man bygger upp. Det är inte bara benen och konditionen man bygger upp när man löptränar inför ett marathon. Det är tjockleken på pannbenet också, man lär sig härda ut och hitta krafter, man lär sig tålamod att nöta ner motståndet. Marathonträningen är lika mycket mental träning som fysisk.
Jag behövde kanske påminnas om detta som ändå kan sägas vara ganska självklart, att pannbenet också är något som går att träna. För varje sak man klarar, för varje hinder man övervinner bygger man upp något.
Det går att omsätta till kost också. För varje gott val bygger jag upp en buffert av goda val som stärker mig i mitt beslut att leva hälsosamt. Det tar emot mer och mer att förstöra något genom att slarva, tanken "vad vinner jag på detta?" blir mer och mer dominant i förhållande till "det där vore gott" och det är där jag tänker vinna kampen mot kilona.
Jag börjar med tankarna, med psyket. Det är där den verkliga kraften finns, och det upptäckte Oliver Queen också tillslut.
Ha en trevlig helg allesammans!
Gillar
Kommentarer
-
Detsamma till dig
-
härligt med eget gym. Ha en bra helg oxå
-
Tack Bella50 och pralin, hoppas solen hittar er och att det blir vår snart :-)
Logga in för att skriva en kommentar.