Stilla

Förra veckans träning klaffade perfekt. Jag kan inte klaga på minsta vis. Kosten skötte jag så där, jag vet att jag kan bättre. Så jag är inte förvånad eller så över att vågen inte visar någon förändring heller, och på det viset är det väl ganska bra. När jag inte anstränger mig alls står jag still i vikt. Det är bra, jag vet att det är väldigt vanligt att vikten smyger uppåt annars, det är nästan mer regel än undantag. Träningen spelar sannolikt stor roll här, jag styrketränar och löptränar flera gånger i veckan. Det håller sannolikt fettförbränningen aktiv, jag förlorar åtminstone inte mina muskler när vikten behagar masa sig neråt.

Tänkte på den där studien, den om att vi får svårare att förbränna fettet med stigande ålder (publicerades i Nature först). Jag undrar vad som kommer först, ökat stillasittande och passivitet eller försämrad fettförbränning. Samma studie nämns i den här artikeln: https://www.lifesciencesweden.se/article/view/675694/darfor_gar_vi_upp_i_vikt_nar_vi_blir_aldre men citaten är från Sydsvenskan.

"– Undersökningar av kroppssammansättningen hos äldre har visat att de som magrar framför allt förlorar muskelmassa. Tydligen är det väldigt viktigt för oss när vi blir äldre att behålla fettet. Äldre personer kan ha fått mindre mat än andra i perioder med mindre föda, för att se till att släktet överlevde, säger Arner." 

Att man primärt förlorar muskelmassa när man går ner i vikt utan träning kommer väl ändå knappast som en överraskning för någon? Det är det åtminstone inte i de kretsar jag rör mig, termen smalfet används frekvent på gymmet för att beskriva (oftast) unga kvinnor som bantar ner sig i storlek men inte i fettvikt. De bantar bort muskler och blir på det viset procentuellt fetare, även om de är smala. Träningslära skrev om fenomenet för fem år sedan lite drygt. I Sydsvenskan fortsätter de:

– Vi vet att fettåldern hänger ihop med fysisk aktivitet, och fysisk aktivitet i kombination med fetmakirurgi skulle kunna vara ett sätt för personerna att behålla sin låga vikt.

Peter Arner säger att äldre personer som vill undvika en viktuppgång måste skära ned på födointaget.

– Man behöver inte bli asket, det räcker med att göra en mindre inskränkning som att ta bort den där kvällsmackan, säger han.

Detta låter ruggigt mycket som det vetenskapen försökt tala om för oss hela tiden, att kosten styr om vi går ner i vikt men att det är träningen som avgör hur. Träningslära är nedlusat med artiklar om hur man bäst går ner i fettmassa och bevarar sin fettfria massa vid viktnedgång, google är din vän här.

Jag antar att det som är det nya inte är att forskarna kommit på att det är svårare att gå ner i vikt när man blir äldre, att det är lättare att lägga på hullet i takt med att man åldras för detta är verkligen inget nytt. Nej, jag misstänker att det är själva mekaniken bakom, lipolysen, de är intresserade av. Något som också nämns i en annan studie, en som inte är gömd bakom en betalvägg: Dynamics of adipose tissue turnover in human metabolic health and disease

Cynikern i mig tänker att de vill försöka komma på ett piller som gör samma sak som det vi gör här på MD, dvs rör på oss och tänker på vad vi stoppar i oss. Och visst hade det väl varit bekvämt att bara kunna strunta i alltihop och poppa lite piller istället? Det ska gudarna veta att jag är trött på att brottas med vikten ibland. Det vore supersmidigt att bara köpa en karta tabletter och kunna fortsätta med livet som om inget hade hänt.

Fast hade jag haft piller så hade jag ju aldrig kommit igång med styrketräningen sent om sider, och inte fått uppleva glädjen i att kunna lyfta så tungt som jag gör. Eftersom jag var en latmask av rang hade jag inte fått uppleva stoltheten i att övervinna min inneboende lättja och springa min första mil. 

Jag förstår ju att forskarna behöver veta, fetmaproblemet i världen måste lösas, men jag är lite orolig för att de gör saken värre. 

Jag vet, jag är på ett dystopiskt humör idag, men jag ser framför mig hur mänskligheten om ett par generationer går från att ha poppat piller för precis allting till att vara helt förlorade när pillrena förlorar sin verkan. Vi minns inte hur man gör en massa saker, teknologin har redan rånat oss på en massa grundläggande saker och fler försvinner snabbt. Analoga klockor, huvudräkning, geografi. Vem behöver det när det finns en digital klocka och miniräknare i varje telefon, och nästan alla har en GPS?

Om någon slog ut Internet och all el försvann, hur länge skulle folk överleva? En vecka? Insta-junkies och Hemnet-knarkare skulle nog dö av abstinens på två dagar.

Om inte nästa generation vänder den här trenden går det åt helvete.