Stiltje
Igår morse vaknade jag med rosslig och öm hals, och i vanliga fall hade jag konsulterat vilopulsen för att ta reda på vad som händer. Har jag bara sovit med öppen mun, eller är det något skit på gång? Även om jag inte känner så mycket i övrigt så vet jag att vilopulsen är en bra skvallerbytta, är den förhöjd på morgonen är det en bra dag att ta en vilodag.
Så idag ägnar jag mig åt att titta på gamla löparbilder och blir glad, för jag vet att har jag en gång kunnat kommer jag att kunna igen. Det kanske inte blir så lätt, men det går.
Och det gör mig glad.
Det är fortfarande inte dags att träna, halsen när jag vaknade i morse var öm igen men nu kunde maken sprida ljus över det hela. Katten hade parkerat på mig i natt medan jag låg på rygg och det hade till effekt att jag snarkade så det dånade! Näsan var alldeles täppt. :o
Så valet jag gjorde igår, att inte träna, visade sig vara helt rätt, för något skit är det i systemet. Det behöver jag ingen pulsklocka för att gissa nu. Viktnedgången bromsade in, jag har faktiskt till och med lagt på mig några hekto men det bekymrar mig inte. Det kommer att fortsätta rassla nedåt när som helst, dessutom är jag fortfarande lägre i vikt nu än för en vecka sedan.
Så fort jag kan och får, för hälsa och bebis, tänker jag ta Grynet i vagnen och ge mig ut i solen på en lugn jogg.
Nu har älsking monterat grinden på övervåningen där vi har kontoret, till katternas stora förvirring. De tycker inte om plötsliga förändringar, så som ommöblering eller att man ställer en ny möbel någonstans. Då smyger de omkring och ska studera, misstänksamt.
De vänjer sig. Det gör de alltid 
Och nu kan Paula rulla bäst hon vill på övervåningen, nu kommer hon ingen vart! För gissa vem som kommit på att om man vänder sig från mage till rygg och sen till mage igen, åt samma håll hela tiden, så kommer man till nya platser...! 
Hon rullar som en liten skottspole över golvet när hon sätter den sidan till! Så behovet av grind på övervåningen ökade dramatiskt, eftersom hon är så påhittig och snabb. Maken konstaterade, efter att ha dragit i alla skruvarna, att det inte skulle spela någon större roll att de var många och långa. "Hon lär sig öppna den." vill jag minnas var hans lite trötta spådom, och jag är böjd att hålla med.
För att citera en känd film:
"That one... when she looks at you, you can see she's working things out." (Jurassic Park)
Gillar
Kommentarer
-
så underbart söt med solglasögonen :D vad tyckte hon om dem? Så kul att man kan se kugghjulen jobba hos Paula och ibland får hon ett jätte smile och busiga ögon som hon kommit på något riktigt roligt att göra :)
man undrar vad som händer bakom pannbenet på lilltjejen ibland :)
-
Hon satt helt stilla och bara kollade på världen först, det var riktigt skarp sol ute så det var faktiskt inte enbart för skojs skull som vi köpte solglasögonen. Stackarn blev ju jättebländad av vårsolen!
Jag vet precis vad som rör sig i det lilla huvudet när de grundläggande behoven är tillgodosedda: BUSA!!!
-
ett stort busfrö är hon
tur att hon inte ogillade som mössor och sånt. bra att skydda hennes små ögon mot starka solen, hon är ju ändå född i augusti hon han inte få så mkt sol då 
-
Inte ett dugg första fyra fem månaderna egentligen, inte under suffletten kan jag inte tänka mig. Men nu när hon börjar bli större behöver hon lite sol på näsan :)
Mössor börjar hon vänja sig vid, men morfars svarta mössa är läskig. Den gillar hon inte. Så det är inte bara egna mössor hon ogillar, det är tydligen alla mössor.
-
ändrar kanske vår huvudform och ser konstig ut och konstiga saker kan vara läskiga kanske
-
Vilken sötnos! Fast det där med katten lät rätt hemskt i mina öron. Tänk om hon hoppar upp i Paulas säng? Vill inte skrämmas, bara undrar.
-
jennjo, det kan vara så, helt klart
Hon vänjer sig
seglar67, det törs de inte. Den ena är övertygad om att det är ett kattätande monster, det är Allexis den blyga som nätt och jämt vågar vara i samma rum nu, om hon har sikten och flyktvägen fri och kan se bebisen hela tiden. Iris den modiga övervägde det kanske, men jag betvivlar att hon törs nu sen Paula fick tag i henne, hårt, i päls och skinn. Iris den stackaren stod blickstilla och såg plågad ut tills jag kunde bända loss henne. Efter det håller hon sig på armlängds avstånd, minst
Kissen fick extra godis den kvällen, för att hon var så snäll och inte tassade till Paula för det där hårda greppet. Det hade ju annars varit det naturliga. Men det var som om hon visste att det inte var med flit, jag tror inte Paula ens visste att hon höll i katten, hon satt i pappas knä och jollrade med mig nämligen.
Jag har ju hela tiden hävdat att det är Iris' bebis och vi får bara låna henne, fast från början bara på skoj. Är inte lika säker på att det bara är på skoj längre
-
oj, stackars kisse. blir bättre när man kan lära Paula att klappa kissen snällt och mjukt
tur du har tålmodiga och snälla katter -
jennjoh, ja hon har väldigt mycket tålamod (katten alltså, Paula har inte det)
Nu även en dos försiktighet
-
Det låter bra att katterna har respekt, LadyG. Alla barn är till låns!
-
Ja det är bättre att de är lite skygga än att de är argsinta, både katter och barn alltså
-
Jösses vilken stor tjej hon är redan...och söt som få.✌️
-
Tack Bella50
Logga in för att skriva en kommentar.