LadyG tar nya tag!

16:8 5998304

Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.

1 juni 2013 23:50

Stockholm Marathon

Jag måste försöka summera det här loppet med någon annan mening än [FET]"Herre jösses, vad hände?"[/FET] :-) Efter GöteborgsVarvet var det nästan givet att jag skulle gå för 4:30 men jag behövde smälta det lite. Höll tanken för mig själv och höll låg profil tills igår, när jag tog armbandet för 4:30. Så var det officiellt på något vis. Räknade ut att jag skulle behöva hålla 6:10 i löpningen ungefär för att inte komma efter vid vätskeborden, den uträkningen bekräftades i stort av farthållarna. Jag sprang i närheten av dem större delen av tiden, ibland före och ibland efter. Ibland ville jag rulla på lite, då gjorde jag det och ibland hängde jag som en igel i ryggen på en blå flagga eftersom jag blev trött och behövde draghjälp. Jag är sån, det kommer och går i vågor och i dalarna är farthållarna ovärderliga. Vid 15km trodde jag att jag skulle släppa farthållarna vid 21km. Det var varmt och kvavt. Otäckt tungt att andas. Kom ut på Gärdet och kom på att här om nånstans måste jag ju hålla i och hålla mig i närheten av farthållargruppen, Gärdet är det tråkigaste stället på jorden typ. Det började regna, välsignade regn. Jag älskar regn. Det finns inget skönare. Kanske var det där det vände för mig, kanske var det just det jag behövde. Vi kom in i stan, jag såg älskling på håll, men jag hann passera innan han var framme vid mötesplatsen. Jag visste att jag sprang bra, jag hade inte koll på hur bra däremot. Kom på att jag inte ville tugga Södermälarstrand själv, så jag höll kontakten med 4:30-gruppen. Och upp för Västerbron ville jag definitivt ha deras ryggar att gå på, och plötsligt hade vi avverkat bron löpandes inte bara en utan två gånger! Jag pös av stolthet! Här hade jag lätt kunnat lalla bort mig av belåtenhet om det inte hade varit för farthållarna igen, som vänligt men bestämt påminde mig om att själva loppet återstod att avsluta. Fick fokus igen, det tog ett tag men när vi hade rullat ner för Rålis och började närma oss Centralstationen började det kännas som att jag hade chansen ändå. Jag mindes när jag passerade där förra året, kallt och jävligt. Då klarade jag av att bita ihop och köra ända in i kaklet, det vore då själva den om jag inte ska kunna göra det en gång till. Bet ihop förbi Bonnierhuset, där svider det bra i benen och nu börjar det kännas som att jag sliter ont. Men det är så lite kvar, så lite! Passerar 38km, men ben tunga som bly. 39km. Det gör ont, men jag har fortfarande inte släppt farthållarna. Ser fram emot att det ska stå 40-nånting, då är det nära! När stadion är ungefär en kilometer bort drar jag på, det finns en växel till. Det gör det alltid när man ser Stadion. Kommer in på [FET]4:26:25 [/FET]och börjar nästan grina i målfållan. En skotte som låter som Barliman Butterbur (lord of the ring, varm och stor, vänlig och genuint glad) kramar om mig och utbrister "Well done girl, now you have your self a big pint!" och hänger medaljen om halsen på mig. Grinet blir ett flin, jag är i chock nog för att dra på mig uppmärksamheten från en funktionär också (här fick jag en kram till när jag förklarade varför jag såg gråtfärdig ut) :-) Kalkylatorn på Marathon.se svarade 4:27:-nånting när jag matade in min halvmaratid igår. Jaja, tänkte jag :-) Det trodde jag inte på då, jag har svårt att tro det nu. [KURSIV]Herre jösses, vad var det som hände?[/KURSIV]

Kommentarer

2 juni 2013 17:45

LadyG

Tack :-)
4 juni 2013 08:41

Kreava

Vilket fantastiskt resultat! Du är ju en duktig och rutinerad löpare, har du någonsin haft problem med mjälthugg? Jag har precis börjat våga mig på att springa mina första lopp nu och det är ytterst besvärligt att få mjälthugg, jag vet att det inte är farligt och jag brukar fortsätta men det tvingar mig att dra ner tempot då det krampar som värst, irriterande då jag vill få fina tider. :) Googlat som en tok och läst forum på forum med tips som jag prövat men inget riktigt bra ännu, tänkte att du kanske hade något. =)
4 juni 2013 09:05

LadyG

Tack :-) Det finns nästan lika många teorier om vad håll är som det finns löpare, men de vanligaste tipsen brukar omfatta att inte springa för nära inpå maten, andas ordentligt, slappna av, sänka farten och kramanycklarna/sten i handen. Men ska man vara lite allvarlig är det ingen som med säkerhet kan säga vad det är eller vad det beror på. Jag led av det i början, men efter hand som jag blev mer rutinerad och slutade gå ut för hårt ouppvärmd så försvann mina besvär. Om jag ruschar för hårt i början innan jag är uppvärmd kan det komma tillbaka, så för mig är det definitivt relaterat till uppvärmningen på något vis. Men jag vet att det inte är så för alla. Däremot kan det vara värt att testa, minst 20 minuters uppvärmning behöver jag för att slippa problem under träningen. Lycka till!
4 juni 2013 09:16

Kreava

Ah, ok. Känner mig lite träffad faktiskt >.< Är dålig på ordentlig uppvärmning, lite för taggad kanske. Tack! =)
4 juni 2013 09:18

LadyG

Det kan vara en idé att välja ut de 2-3 första km och verkligen ta det lugnt, snigellungt alltså, så att kroppen får en chans att bli varm först och se om det hjälper :-)
9 juni 2013 09:06

Kreava

Tack för alla råd. det är knappt jag vågar fråga vad du anser vara snigelfart, har en molande misstanke om att det kan vara mitt vanliga tempo :p
9 juni 2013 10:18

LadyG

Det är mer en känsla, det går så sakta att det känns som att det nästan inte borde registreras som jogg alls. Beroende på dagsform kan det vara nästan vilken fart som helst, det viktiga är att det känns som att man trippar fram lite lätt och ledigt. Det ska verkligen kännas som att man joggar riktigt sakta.
23 juni 2013 14:34

utter

Grymt bra jobbat! :D

Logga in för att skriva en kommentar.