Surt
Kommentarer
-
Prova kläder oftare! Jag går med jämna mellanrum på en rejäl "provrunda" och bara provar en massa kläder, det har hjälpt mig en hel del i att få hjärnan att förstå att jag inte har storlek 48/50 längre, utan snarare 38/40.
-
Jag tycker fortfarande att det är jobbigt att prova kläder, trots att jag inte är så stor som jag var men jag antar att jag måste ta itu med det där förr eller senare. Jobbigt!
-
Jag tror det tar tid för huvudet att fatta. Vi lär oss att röra oss, titta på kläder, inordna oss i gruppen, sätta oss på stolen som om vi vore tjocka. Och det där sitter i. Prova kläder, som Isola säger. Se till att se dig själv på film tillsammans med andra, gör siluettbild (tjatar jag om, men den ÄR SÅ BRA). Och förr eller senare så kommer det nog att gå upp en talgdank för dig också ;) Men märkligt är det. Jag håller med. Eftersom jag hatar att prova kläder så köper jag ofta utan att ha provat. Håller upp framför och ser om de räcker till. Och det gör de nu. Har kommit hem med flera plagg som varit för stora utöver behjälplighet :)
-
Det jag är lite rädd för är att om jag inte lyckas få hjärnan att fatta att jag inte är så där stor kanske jag går upp i vikt igen, och inte märker det förrän det är för sent? Det skulle vara ruskigt lätt med tanke på att jag drar in magen när jag ska gå mellan stolar på fiket, missbedömer hur stora marginaler jag behöver för att komma fram, tar fel storlekar etc. Jag är mentalt fortfarande en stor person. Tänk om det blir en självuppfyllande profetia?
-
Då gäller det att möta demonerna. Prova kläder, jämför dig med folk som du rent intellektuellt vet är i samma storlek (jag brukar spana vad andra i affären provar för storlekar), ta massor med bilder, prova gamla kläder eller ta kläder i din gamla storlek och prova när du är i affären. Använd alla möjliga medel för att programmera om hjärnan, efter några tusen vändor kommer du att fatta. Det tar lång tid av medvetenhet och det känns hopplöst ibland. Jag har nött det här som fan i ett halvår och nu börjar jag näääästan förstå.
-
Jag ska nog börja med att sluta undvika provhytter till att börja med. Lagom traumatiskt bara det egentligen, behöva se sig själv i hela sin omfattning. Hm. Jaja. Det måste man ju göra nån gång det med. Ush så klenis jag känner mig som nte pallar med en så enkel sak egentligen, vilken whimp :P
-
Det är inte alls klent, det är en alldeles naturlig reaktion. Men som man säger: "No change, no change". Utan förändringar i beteende/tanke/handling kommer du inte kunna förändra din syn på dig själv heller. En bra riktlinje i sånt här arbete är att det man verkligen inte vill göra är precis det man ska göra. Vansinnigt irriterande. :p
-
Jo, du har ju rätt också, irriterande nog :-) Det är förfärligt lätt att komma på anledningar till varför jag inte ska/hinner/orkar gå in i provhytterna när jag tänker efter. Jag har ett helt batteri ursäkter. Det där är något jag behöver ta itu med. *suck*
-
No change, no change. Den var bra! Ja det är bara att slänga sig huvudstupa i det som är läskigt, enda sättet. Och för att få runt hjärnan när den fastnat gäller tänka-tänka-tänka, reflektera, repetera, upprepa. Till slut rinner det över i hjärnan och ner i ryggmärgen :-) Lycka till med provandet och butiksspringandet. Pepp!
-
Tack! Extrapepp kan jag behöva så jag inte smiter undan igen, det har jag gjort rätt länge nu tror jag.
-
Extrapepp kommer här! Pepp pepp
-
Tack! :D
Logga in för att skriva en kommentar.