Teorier och tankar
Har funderat över vad det är som får en människa att ändra sitt beteende, och då landar man ganska snart i "the protection motivation theory" (PMT).
Kort kan man förklara det med att vi reagerar med att gå igenom en tvåstegsprocess när vi utsetts för risk eller hot. Steg ett; värdera hotet, hur stor fara utgör detta, vad blir konsekvenserna om jag inte gör något? Steg två; Kan jag göra något åt det? Om vi tror oss vara kapabla agerar vi, annars kör vi klassikern förnekelse eller panik.
Som rökare kände jag till hotet om cancer. Hur stor fara utgjorde det? Hur farligt är cancer? I steg 2 trodde jag mig inte kapabel att kunna sluta, vilket ledde till några taffliga misslyckade försök att sluta och de vanliga ursäkterna "men vissa lever till de blir hundra utan att få cancer" och så åkte huvudet ner i sanden.
Sedan träffade jag min livskamrat, och gjorde en ny värdering av min rökning. Han är icke-rökare. Risken: att han tröttnar på en som alltid luktar rök. I min hjärna blev det en enorm risk. Konsekvenserna skyhöga.
Jag förberedde mig för att sluta, tog reda på hur man slutar, vad man kan förvänta sig att kroppen gör och hur man ska hantera detta. Detta var något jag inte gjort förut.
Man talar om att PMT ursprungligen handlar om att förklara hur vi reagerar på rädsla. Om vi fruktar något tillräckligt försöker vi göra något åt det.
Om jag får gissa är det detta som fått inkassobolag och skatteverk att gå från att bara hota, till att även vara trevliga och hjälpsamma. Den urgamla piskan och moroten.
"Kommunikationsbudskap [när det blir så här] behöver vara tydliga med vad personen riskerar. Och även hur risken kan undvikas, bara de följer instruktionerna." (Fritt ur minnet från en diskussion med en kommunikatör, om hur man får folk att agera på rätt sätt på en webbsida eller i en app)
För att slippa ett krossat hjärta besltade jag mig i steg 1 för att sluta röka. Den här gången i steg 2 fanns övertygelsen att jag kunde klara det, eftersom jag förberett mig.
Det intressanta är att det är hemskt lätt att tro att det är rädslan som drev mig att lyckas sluta. Jag trodde det själv tills jag placerade in mitt eget beteende i PMT, och såg att det som skiljde inte var rädsla. Cancer är också läskigt, och jag har förlorat nära och kära till kräftan.
Det som skiljde sig var förberedelserna. Genom att läsa på, förbereda mig och skaffa mig förkunskaper gav jag mig själv bättre förutsättningar att lyckas, jag påverkade delen av PMT som kallas coping appraisal.
The PMT has been successfully applied to different behavioral domains. Figure 1 shows results from the 2000 meta-analysis by Milne and colleagues. The indicators (r+) show that self-efficacy and response-costs appear to be the main predictors of motivation and behavior, while response efficacy is also important. However, threat appraisal appears to be less imperative.
The results of meta-analyses and newer studies demonstrate clearly that fear can hardly change behavior. Also, fear and/or threat appraisal cannot guarantee maintenance of a recommended behavior: Coping appraisal is needed to adopt or maintain a behavior and with that to prevent and overcome injuries and slumps. Coping appraisal is also essential for overcoming fears and mental blocks. Only by means of resources like self-efficacy and sufficient knowledge (i.e., response efficacy) inner or external temptations can be overcome.
Källa: Protection Motivation Theory - IResearchNet
Nå, det var nu ingen kort förklaring, men jag hoppas den var begriplig.
Coping appraisal is needed to adopt or maintain a behavior skriver de i artikeln ovan. Detta tål att fundera på. Hur ska jag agera för att ge mig själv rimliga möjligheter att fortsätta gå ner i vikt och sedan behålla den nya vikten.
Jag behöver också fundera på vad som förändrats nu, varför gick jag från att vara världens bästa struts i fem år till att dra näven i bordet så kopparna hoppar och faktiskt göra något?
För jag tror att de svaren kan ge mig lösningen på gåtan: Hur ska jag göra för att aldrig mer hamna i den här situationen?
Om du orkat läsa allt det här är du en kämpe, för det här blev betydligt längre och djupare och mer personligt än jag hade tänkt mig från början.
Ha en trevlig måndag!
Gillar
Kommentarer
-
Tack för bra, lärorik läsning. En supermodell vilken väl förklara det kompexa i våra handlingar och varför de blir som de blir.
Har ofta funderat på hur mycket detta med Self-Efficacy verkligen inverkar på våra möjligheter att lyckas med det vi tar för oss. Om tron inte finns där kan jag tänka att det blir för utmanande, för svårt och för avlägset för att lyckas. Här tänker jag också att resiliens spelar en stor roll.
Gillar också att det in denna modell ingår de olika aspekterna på yttre och inre belöning. Vi behöver nog båda för att klara av utmaningar.
Det som rädsla handlar om har verkligen stor inverkan på hur vi handlar och agerar. Ibland kan rädsla till och med vara super, men för det mesta jobbar denna nog mot våra intentioner. Denna "rädsla"-dimension vill jag titta närmare på. Tack för den!
-
MPT är applicerbar på många områden, idrottsforskningen är egentligen bara det jag landar i oftast eftersom det är det jag är mest intresserad av. Typ, rädslan för att inte prestera på topp motarbetas lättast genom att inte hoppa över träningen.
Jag tror ändå att rädsla oftare kan förklara varför vi inte agerar, vi föredrar ett helvete vi känner till än det okända. Vem är jag om jag inte är "hon den tjocka"? Vad blir jag om jag inte är " den lata"?Jag har inte hunnit tänka så länge på just rädslan så jag kan mycket väl missa någon aspekt som är avgörande
-
Tack - ska läsa vidare!
Logga in för att skriva en kommentar.