Tisdagarna är nog värst
Kursen i akrylmålning går på tisdagförmiddagar och slutar 12:30, men jag är ovillig att äta ute eller ta med mig lunch så jag satsar på att äta hemma. Det brukar gå bra, även om jag gör lite ärenden innan. Det som blir jobbigt är tiden, jag får ont om tid om jag kommer hem för sent. Heltidskursen i kreativt skrivande kräver sitt också, och Paula ska på gympan på kvällen, det ska lagas mat och så har vi hushållet som ska skötas. Det blir mycket även när vi delar på det, jag har till och med engagerat maken och våra vuxna barn i allt som måste hända och det känns pressat ändå.
Som tur är blir det jullov snart, då lugnar kurserna ner sig lite (även om jägarexamenskursen börjar lagom till de andra taggar ner). Jägarexampen är på kvällstid dock, så jag slipper lunchproblemen. Middag blir en annan femma just de kvällarna. Familjen, som drabbas av min diet också, får väl passa på att äta sådant de saknat 
Jag har inget emot att väna på lunchen, men vänta till 15 är nästan i längsta laget även för mig. Igår blev det väldigt sent, och fastän jag fuskade lite med ätfönstrets stägning hann jag inte med alla 1200kcal. Äldsta dottern, klok som en bok, påminde mig om att någon enstaka gång inte är någon fara. Det jämnar ut sig i längden.
Jag märker att hålla ätfönstret öppet längre inte är så bra för nattsömnen, jag sover mycket oroligare om jag äter för sent på kvällen. Det kan ju vara bra att ha i åtanke även för framtiden. Kaffe, inga problem. Jag kan dricka kaffe och gå och lägga mig direkt, men äter jag på kvällen får jag konstiga drömmar på natten... Besynnerligt.
Bild: Jag och min compoundbåge, vi har roligt ihop.
Ikväll är det dags för bågskytte igen, jag har märkt att de dagar då jag ligge rlågt på kalorierna är jag osedvanligt trög på huvudräkning. Det är annars ganska okomlicerat att lägga ihop max tre siffror mellan 1 och 10 (om man träffar tavlan dvs). 7 + 8 + 9 eller 5 + 7 + 9 är liksom inga ovanliga resultat när jag skjuter, ändå är det som att hjärnan går i strejk när jag är låg på kalorier.
Jag känner igen det från löpningen, kolhydratskorkad kallade jag det för det är sån jag blir när jag fått slut på kolhydrater och går över på långsammare bränsle. Även den mentala kapaciteten sjunker då.
Det är sådant som går över, det rättar till sig när jag inte längre ska ligga på 1200kcal. Det som ryker först är kolhydraterna när jag reglerar ner kalorierna, och det är dem jag kan manipulera när det börjar bli dags att justera kosten åt andra hållet.
Fett och proteiner är livsnödvändiga, kolhydrater är bara gott.
Ha en trevlig fortsatt vecka allesammans.
Gillar
Kommentarer
-
Känner igen det där med fastebryts-försening, vilket skedde förra veckan...då vi var hemifrån och jag åt första målet kl 15. Även om jag åt gott och bra...blir jag inte "mätt" nån längre stund. På kvällen slank det ner lite "fel" saker.
Den "bågen" såg riktigt "farlig" ut....
och förstår ju att ditt schema " kör ihop sig något"...med så många kurser på G
Senast uppdaterad 17 november 2022 07:41
-
Ja, det är den största risken med sent fastebryt, jag har inte riktigt hittat en bra modell där för hur jag ska undvika att det blir fel. Men, ett steg i taget kommer man långt med
Ja, det är en kraftfull båge. Men den är kul att skjuta med!
Jag börjar se fram emot julen och lite lugn och ro
-
Oj vilken båge ! Kan tänka mig att det känns I armarna ! Som småbarnsförälder är det svårt att få ihop allt. Pepp pepp !
-
Tack småsteg! Det värsta är, tro't eller ej, fötterna. Jag står och kniper med tårna och 'gräver ner dem' i skorna, som om jag kunde stå stadigare då på något vis. Jag antar att när jag blir säkrare så kanske jag inte blir så trött i fötterna
-
Ha ha känner igen det med fötterna, total koncentration.
Logga in för att skriva en kommentar.