icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 5994197
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
9 december 2019 12:43
10

Trött

Nej, den här gången är det inte bilarna som trasslar eller åker av vägen. Äldsta döttrarna hostar fortfarande, jag är givetvis på dem som en hök att de borde söka för det innan det blir lunginflammation av det. Maken låter nästan frisk igen och Paula är energisk som alltid.

Nej, den här gången vete katten vad jag ställt till med, det värker i höger höft. Eventuellt har jag lyft Paula oförsiktigt, men jag är rätt säker på att jag är försiktig med sådant. Men det är det enda jag kan komma på som är logiskt, jag har inte sprungit så mycket på sistone och ingen styrketräning (även om det i sig skulle kunna vara problemet).

e82e15fd-dbc1-40ee-8779-dd71e957135e.png

Bild: På bilden ser vi hur gluteusmuskulaturen är placerad, värken verkar komma från gluteus minimus (glute min på bilden) eller möjligen gluteus medius (glute med).

Jag är ganska säker på att det inte är piriformis i alla fall, men om det verkligen är Gluteus Medius som bråkar är jag inte säker. Bara ganska övertygad, eftersom jag haft besvär med den förr. Det är den som bland annat stabiliserar höften, t ex när du står på ett ben. Nu är den inte ensam, den arbetar i synergi med en mängd andra muskler för att utföra funktioner men den är viktig för stabiliteten i bäckenet/höft och den är väldigt viktig för att vi ska kunna föra benet ut från kroppen i sidled.

Mitt problem tidigare har alltid varit att den inte slappnar av, utan blir mer och mer ansträngd. Tills jag får något annat problem, t ex löparknä eller något som tvingar mig att ta reda på varför kroppen värker. Anledningen till att den inte slappnar av har varierat genom åren, men jag kan nästan direkt avskriva för mycket träning. Jag har knappt tränat alls på sistone, delvis tack vare smärtan.

Så, det som återstår som jag kan komma på är att jag på något outgrundligt sätt lyckats lyfta Paula så dumt. Jag kan inte komma på något annat, jag har inte halkat eller så heller eftersom jag knappt varit ute.

Jag är så less på motgångar nu. Det är inte det att alla är stora, tvärt om. Det är en mängd småsaker hela tiden, saker som måste fixas, lösas, tänkas till kring. Hela jävla tiden.

Ni vet ju vad som hänt innan. Jag har åtminstone klarat kursen, lämnat in allt i tid och löst det. Men jag har inte orkat öppna filen ens, för boken jag skriver på, på länge. Egentligen borde jag skriva lite varje dag för att någonsin bli klar. Men saker händer ju hela tiden.

Döttrarna är sjuka, vete fan i vad. Äldsta dottern är inte klar med flytten än. I helgen fick jag veta att vi ska ha luciafirande på förskolan. Hur i hela brinnande helvetet ska jag hinna få tag i ett lucialinne i storlek 86/92 till på onsdag hade de tänkt? Närmaste butik som säljer sådana, jag har letat, ligger en timma bort med bil. När ska jag hinna köpa julklappar? Laga julmat? Jag har fortfarande inte fått upp julgardinerna eller tomtarna. Jag har inte skött min träning, och bara näppeligen kosten. 

Och innan någon säger åt mig att släppa stressen, eller delegera eller säga nej: Man kan inte delegera allt och vissa saker kan jag inte säga nej till. Maken drar redan ett så tungt lass han bara någonsin orkar. Jag kan inte begära mer av honom, han kämpar minst lika hårt som jag fast utan att gnälla om det. Släppa stress, när den tränger sig på i sömnen och får mig att vakna av att jag biter ihop käkarna så hårt att det värker? Hur släpper man den sortens stress? 

Retoriska frågor, jag förväntar mig inget bra svar. 

Om inte det vore för smärtan hade jag provat att springa skiten ur mig, det brukar fungera. Men som de tär nu kan jag knappt hålla styrfart när jag går.

Jag bara önskar att det vore mars. Våren i antågande, barmark, ljummare vindar på ingång, sol och de första snödropparna.

Over and out.

Gillar

Kommentarer

  • 9 december 2019 14:16

    Vilken bra idé LissaLo! Hoppas maken har en utan reklam, jag ska tjuvtitta i hans garderob (jag kan inte ha vitt, det tar fem sekunder så är jag nedsölad med något så jag vet att jag inte har något vitt plagg som skulle kunna fungera) smiley

  • 10 december 2019 07:28
    Bella50

    Oj, oj....det var inte " lite" . ..och ovanligt för att komma från dig 🤔

    Jag ska inte säga "- att det blir jul ändå".....OOps...där kom det🤪

    Lite vill man ju fixa oavsett...och speciellt för småttingarna.

    Att ha ont gör ju inte saken bättre heller...jag vet.

    Krya på dig nu...❤️

     

     

  • 10 december 2019 08:22
    pralin

    kan  sätta mej in i  dej. kramheart

  • 10 december 2019 10:34
    Tita

    Har du ett vitt kuddöverdrag som du kan avvara kan du ju klippa hål för huvud och armar sätta på Paula en vi långärmad tröja och knyta ett rött band runt midjan så  blir det fint. 

    Den lösningen fick jag ta till en gång och det funkade bra för dessutom var det spets i ena änden på överdraget som hamnade i fållen, fint! 

    Jag är säker på att du kommer att lösa allt men fundera på vad de verkligen MÅSTE för att julen ska bli lugn och bra för er alla!

    Kramisar till dig, du löser det!!!🤶🏻🤶🏻

    Senast uppdaterad 10 december 2019 10:34

  • 10 december 2019 10:58

    Tack Bella50, bägaren rinner över ibland. Ryggen är faktiskt lite bättre idag, jag ägnade tid åt att stretcha igår, 10 minuter här och där. Det gjorde kanske lite nytta, eller så var det sömnen.

    Tack Pralin, jag vet att du haft din beskräda del av motgångar du med.

    Tita du är ett geni! I halvskymningen kommer ingen att se vad det är ungarna har på sig ändå, bara det är vitt och ett rött band runt midjan blir det bra.

    Tack snälla, ni är jättegulliga. Jag tror det är fotoförbud på förskolan, men jag ska se om jag inte kan få en bild på vår lilla lucia åtminstone, antingen via personalen eller innan vi släpper lös henne laugh

  • 11 december 2019 08:02
    Jessand

    Kan verkligen leva mig in i din känsla då jag ofta hamnar i den typen av stress...inget bra svar på hur man tar sig ur det tyvärr. Skönt att lusselinnet löste sig smiley

    Längtar också till mars och vårkänningar och förhoppningsvis massa löpning.

    Hoppas ryggen ordnar till sig jag kör ju detta då och för min vad jag trodde var piriformisproblem https://www.youtube.com/watch?v=IISL7OnC4wU

  • 11 december 2019 10:57

    Svärfar och hans sambo hittade rätt storlek och hann posta, lilla gumman blev supersöt!

    3aae0c04-6279-4d0e-964c-483f5c577cb7.jpg

    8ff81123-0796-475b-b26f-a07fcb10171d.jpg

    Hon står inte stilla nog för att man ska hinna fotografera henne med skärpa, men det är en del av den hon är. Hon har så enormt brått överallt och kan inte vänta smiley

  • 11 december 2019 11:02

    Jessand, de övningarna känner jag igen! Särskilt den vid 5 minuter, men de andra också. Naprapaten bände och drog i mig och jag fick göra de flesta sist jag hade besvär, då hängde det ihop med snett bäcken.

    Om det är det igen, och det kan det vara, beror det vanligtvis på snedträning. Det enda jag gjort som skulle kunna orsaka det är den där testlöpningen jag gjorde, när jag brassade på för kung och fosterland. I övrigt har jag bara tränat försiktigt och lugnt det jag alls tränat.

    Men om det är det så vet jag på ett ungefär vad jag behöver göra, och hur jag ska hantera det. Gymmet är en bra början t ex. Stretching, pilatesbollen. Back to basics.

    En av döttrarna kom förbi med lussebullar, gissa om jag blev glad! En sak till jag inte behöver göra! Svärfar fixade lucia, mellandottern hämtar Paula på förskolan.

    Det kanske löser sig ändå. 

    Jag delegerar det jag kan och försöker andas.

     

  • 11 december 2019 11:33
    Jessand

    Så söt hon blevsmiley

    Bra att du gör vad du kan för minskad stress.

  • 11 december 2019 14:57
    Tita

    Oj vilken finis!!! Hon är så söt och om jag minns rätt från nån bild på pappa så börjar hon likna honom mer och mer. Jag är väldigt förtjust i det där vecket vid handleden på små små barn, Paula har också ett🤗

    Skönt att det löser sig med allt!!

Logga in för att skriva en kommentar.