Tungsprunget men nöjd ändå
Dagens pass blev skitjobbigt rent ut sagt. Hög puls av ingen anledning alls. Förstår inte det här, det känns som att jag springer med ett ankare efter mig. En runda som i vanliga fall tar en timma går nästan tio minuter långsammare och med mycket högre puls. Obegripligt. Jag har inte förhöjd morgonpuls, så det är ingen annalkande infektion så vitt jag vet. Jag får bara ingen luft, orkar ingenting och blir skittrött jättefort. Deprimerande, faktiskt.
Idag gick 9,7km på 1h 08min och det är åtminstone tio minuter för sakta för min smak. Hoppas besöket hos Access Rehab löser problemen.
Det var i alla fall lite uppmuntrande att se att jag lyckats få ihop 1 800km hittills i år. Det ger, utslaget på de 36 veckor som gått, 50km per vecka. Inte illa med tanke på hur sommaren sett ut och hur lite jag lyckades träna på grund av alla skador. Målet 2 500km är definitivt inom räckhåll.
Bilden: Precis sådan känner jag mig idag.
Kommentarer
-
Jag känner precis likadant ibland.
Jag var ute och sprang härom dagen och var helt slut, sprang på 40 sek mer på varje kilometer helt plötlisgt???
Bra jobbat, du harju fått ihop en massa mil.
Pepp till dig
-
Oj det var som tusan 50 km i veckan, häftigt. Du är otrolig och duktig!
-
Tack :-)
Hjärta, visst är det besynnerligt? Plötsligt trampar man bara luft, och kommer ingen vart. Andra dagar bara flyger man fram och det finns ingen ände på hur pigga benen är. Obegripligt som sagt :-)
-
Ja, nog var den tiden på den sträckan i långsammanste laget för din del
Vem vet. kanske är det någon förkylning ed på G.
-
gittan52, viss är det! :-)
Nånting är det som stökar i systemet, det märker jag. Orken är inte alls vad den borde vara. Men det släpper väl med tiden, hoppas jag.
Logga in för att skriva en kommentar.