Use it or loose it

Jo men lite så är det faktiskt med muskler. Använd dem, eller så blir du av med dem. Inte över natten kanske, men sakta men säkert förtvinar de om man sitter ner hela dagarna och inget gör (fysiskt alltså ). Det spelar ingen roll om hjärnan går för fulla muggar hela dagen om musklerna inte får sitt också.

Vi är inte gjorda för att sitta 8-10 timmar om dagen. Kroppen mår inte bra av det. Vi är gjorda för rörelse, för promenader och jogg. Vi är gjorda för att använda våra kroppar, inte sitta och huka oss över plattor och telefoner. Kisa mot skärmar i halvdunklet.

Den där bollen är en av de där sakerna jag älskar att hata. Det gör ont att träna med den, i alla de där små jäkla musklerna man inte visste att man hade. Sidomuskler, stabilitetsmuskler. Balansmusklerna. Use it or loose it. Det gäller mer än bara små jäkla muskler för den delen. När man blir äldre blir man fegare, det har jag märkt av redan nu i 40-årsåldern (herre gud hur ska jag bli om jag får leva till jag blir 80 då??). Jag klättrar inte lika gärna i träd som jag gjorde för 30 år sedan. Hoppar inte från bryggor. Kliver ner från saker mer kontrollerat än förr. Hoppar inte de sista tre fyra trappstegen från trappan, bara för att jag kan (jag vet inte ens om jag kan det längre!) och springer bara under kontrollerade former. Som barn hoppade, sprang och klättrade jag överallt, på allt. Orädd.

Om jag inte med jämna mellanrum puttar på komfortzonens gränser, träder utanför dem och utmanar mina inbillade begränsningar kommer min värld sakta men säkert att bli begränsad av "men inte kan väl jag" och "nej men det vågar jag inte" och så vill inte jag ha det. Så jag tittar ner från broarna jag korsar fastän jag är rädd för höjder. Jag springer två steg i taget nerför rulltrappan ibland, fastän jag inte måste. Jag klättrar i svärfars äppelträd ibland, till omgivningens förvirring och förvåning.

Inte för att jag vågar, för att jag skulle vara så speciellt modig utan för att jag inte vill bli fegare.

Låter det virrigt?