Vad hände med medkänslan?
Jag kan bara tala av egen erfarenhet, men jag vaknade bokstavligen upp av olika skäl och insåg att jag inte tittat på mig själv på flera år. Jag hade inte en tanke på vad jag gjorde mot min kropp, det var inte så att jag ignorerade det för man kan inte ignorera något man inte ens är medveten om. Vad som hände med mina matvanor, hungerkänslor och självkännedomen mellan 54kg och +90kg vet jag inte - jag vet inte ens vad jag vägde när jag var som tyngst eftersom jag inte hade en våg eller en spegel ens.
Jag misstänker att mina ganska ytligt bekanta aldrig varit överviktiga eller feta, men det har jag inga direkta bevis för annat än deras fullständiga brist på empati inför prolematiken. Det slog mig idag, bara för att julen ska vara den empatiska tiden på året när vi ska vara snälla(re) mot varandra, att det verkar som att många normalviktiga (och då sådana som aldrig varit överviktiga) fortfarande går och tror att övervikt är något en människa drabbas av för att han/hon är lat och odisciplinerad.
Jag blev riktigt arg när jag insåg att det var det de satt och antydde, men eftersom de inte sa det rent ut kan man väl knappast konfrontera dem med det idiotiska i den villfarelsen. Eller kan man?
Jag blir iofs minst lika upprörd när jag ser folk himla med ögonen och se hånfulla ut bakom ryggen på en person, för att i nästa ögonblick se hur trevliga ut som helst när personen vänder sig om.
Vad hände med medkänslan egentligen? Är inte mänskligheten mer sympatisk än så? Och hur förklarar man för en kretin att hungerkänslan, den subjektiva upplevelsen av hunger, lätt kan rubbas av hormoner som utsöndras vid stress eller depression så att den drabbade antingen inte äter alls eller inte känner någon mättnad? Lågpannade individer som mina bekanta lär inte tro att vissa läkemedel orsakar obesitas som biverkning, trots att det är sant.
Just nu är jag synnerligen upprörd på mänskligheten i allmänhet och mina bekanta i synnerhet.
Kommentarer
-
Tycker absolut du kan ta upp det här, det kommer bara att gnaga mer inombords annars. Att ha en hög vikt är något som allmänt är vedertaget att prata om, om andra...dvs påpeka hur slö personen är som inte tar tag i sitt liv osv.. Jag anser att vikten och hanteringen av den är som sprit, det är en drog. En drog man inte kan sluta med. Som en föredragshållare sa ang alkohol; när folk säger att han/hon ska "skärpa sig och ta tag i sitt liv" är det lika befängt som att säga till en person som har diarré " det är bara att knipa"!!! Mycket bra liknelse... De som har flest åsikter, är oftast de som har gener som gör att de aldrig går upp i vikt - och kanske äter oerhört "fel" för kroppen. Men det syns ju inte.. Lev väl och repa mod! Ta upp det lite varligt med dina bekanta; blir de sura? Inga bekanta att hålla tag i!
-
Tillägg: när jag skrev; vikten är som sprit, en drog...då menar jag att man inte kan sluta med MATEN! :O) spriten lär man kunna skippa med rätt hjälp men utan mat, tja, inget liv ju
-
De som inte varit överviktiga förstår ingenting av problemet. Om de inte vill eller kan förstå låter jag vara osagt. Det finns de som inte vill vara kompis med överviktiga, men efter viktnedgång går det bra. Sådana kompisar klarar jag mig utan. Ha det bra. Kram
-
Man blir ju inte överviktig över en natt direkt, det kommer smygandes och vips som du säger vaknar man upp och inser att man gått upp hur mycket som helst. Visst märker man att man måste köpa större kläder och att gamla kläder inte passar längre. Men de flesta kläder är töjbara och man kan gå upp 20kg utan att behöva köpa nya kläder, då kan det vara svårare att märka. Min sambo hade nog bara haft en sak att säga om dina bekanta. - Sad people! Kan man inte se längre än näsan räcker är det väldigt trist för dem. Synd bara att människor i deras omgivning förmodligen måste fara illa pga deras okunnighet.
-
Jag tror jag mår bäst av att hålla mig på behörigt avstånd från dem. De tillhör en kategori människor osm jag inte riktigt uppskattar att umgås med, lite själviska och högfärdiga nästan. Såna som jag misstänker är de energitjuvar jag läste om i någon artikel (eller om det var vampyrer?). Hur som, man skulle hålla dem på avstånd iaf.
Logga in för att skriva en kommentar.